Dagsfärskt

Mina bröder sa att om man har haft samma telefon i tre år, så får man köpa en ny utan orsak. Nåja, det var kanske inte bara därför jag uppdaterade mig från en iPhone 4s till en iPhone 6. En orsak var att den började vara gammal, sliten och inte alltid synkade så bra med uppdateringarna. En annan orsak var givetvis den många gånger bättre kameran (på båda sidorna)!!! En iPhone 6:a borde alla mammor ha så att både kamera och filmkamera alltid finns nära till hands. Det borde vara en moderlig rättighet

Här är lite av dagens skörd:

IMG_0174.JPGIMG_0178.JPGIMG_0175.JPGIMG_0177.JPGIMG_0176.JPG

Köket på källbacken

Det gick ganska bra att montera ihop vårt nya vitrinskåp (Ikea, alla andra är svindyra eller jättefula) utan min makes hjälp, faktiskt. Det är han som har hjärnan i familjen, och då är han ju ingenjör också, till skillnad från den praktiska floristen. Jag hade lite otur och kastade om två identiska (trodde jag) bitar som ledde till avsaknad av hål för skruvar på tre ställen. Det löstes enkelt med borrmaskinen.IMG_0128.JPGIMG_0127.JPG

Bilderna ljuger en aning. Egentligen var ingen manlig individ inblandad, utanför köksfönstret åkte Leon nämligen skidor nerför sluttningen.
IMG_0125.JPG

Det är en stor lättnad att ha ett enkom skåp för porslin istället för att ha tallrikar här och muggar och glas där. Nu är allt samlat på ett och samma ställe, lättillgängligt både när man dukar och om man behöver något i matlagningen. Enkelt är precis vad ett kök ska vara, och det har tagit oss ungefär 4,5 år för oss att få det okomplicerat.

IMG_0132.JPG

Nu äntligen ska ni få helhetsbild av hur det ser ut i vårt kök efter skafferibygge, skorstensmålning och ommöblering. Vi miste ett fönster, så nu har vi bara tre kvar i köket, men jag skulle tro att det räcker bra.
Som ni ser har vi inte panel på alla väggar ännu, helt enkelt bara för att det är hemskt dyrt material, men någon gång ska det bli färdigt.
Några små detaljer ska förändras ännu. Kökssoffan (som för övrigt kostade mig en tiolapp på missionsloppis) ska målas svart, och ovanför det ska det bli ett släktträd med foton på släkten.

IMG_0156.JPG

IMG_0157.JPG

Att måla fläktkupan och resten av skorstenen svart var ett mycket lyckat projekt! Det blev en fantastisk kontrast till allt vitt på väggarna och i taket. Vår röda emaljkanna, som vi använder nästan dagligen att värma vatten i, gör sig utmärkt mot den svarta bakgrunden vid spisen.

IMG_6248 IMG_6249IMG_6251IMG_6253

Vårt vardagsrum

Tänk vad ett litet skrivbord kan ställa till det. Under kvällens ommöblering (ja, vi möblerade om igen) sa jag åt Daniel att det är möbelroulette vi håller på med, man vet aldrig var våra möbler landar.

Skrivbordet ja. Jag tror att det var så att min Mommo har haft det som liten, men då var det träfärgat, nu är det svart med härligt nötta kanter. De senaste tiden har det fungerat som sy-bord, men nu behövde Mommo och moffa få lite mer svängrum så då fick det komma hit till källbacken.
Jag ville helt enkelt inte bara lägga det på vinden, utan faktiskt ge det en värdig plats i hemmet. Vad är väl mer värdigt än blickfånget i vardagsrummet?
IMG_0086.JPGIMG_0087.JPG

Ett evigt problem i småbarnsfamiljer är väl ändå spridningen av leksaker. I vårt hus finns det inget extra rum att ha som lekrum på bottenvåningen, så leksakerna måste förvaras i vardagsrummet. Hittills har vi haft dem i bokhyllan, typ, när de inte varit utspridda över hela huset. Ingen ordning alls alltså! Nu har vi flyttat om så Leon och Milea har ett helt eget skåp bara för leksakerna. Lättare för oss föräldrar att städa upp också.
IMG_0102.JPGIMG_0095.JPG

Nu är jag faktiskt väldigt nöjd över vardagsrummet känner jag, allt är på rätt plats och det är inget som känns ”njää”. Det är harmoni och balans helt enkelt! Jag fick flytta min favoritinredningsdetalj, trädet, men det blev bra vid skrivbordet också -och i blickfång!
Det är så nice och så skönt med ett harmoniskt vardagsrum!!
IMG_0098.JPGIMG_0092.JPGIMG_0103.JPGIMG_0100.JPGIMG_0101.JPG

Pappas flicka

IMG_0027.JPG

Vi får se om det inte blir en blåögd liten flicka det här. Daniel har blå ögon (liksom båda hans föräldrar) medan jag och Leon har bruna. Hela min släkt är i stort sett brunögda med brunt hår. Vääääldigt dominanta gener alltså, så vi har bara räknat med att vår fröken också blir brunögd, men kanske kanske är det så att Milea fått sin pappas ögonfärg. Inte mig emot.

Efter stress kommer choklad

Med min mugg snabbkaffe i handen tänkte jag att det ju är väldigt skönt med en lugn fredag efter en ganska tung vecka.

Men det blev inte alls något lugn fredag, utan snarare den stressigaste på länge! Utan att gå in på mer detaljer (ni skulle SÅ tröttna halvvägs!!) så har allt bara gått fel idag. Som tröst tar jag en bit choklad med apelsin och ingefära. Den är så himla god! Hittas åtminstone vid punnitse ja säästä. Rekommenderas!
IMG_0013.JPG

När ett mammahjärta rivs upp

Jag kan inte låta bli att skriva en rad trots att klockan nästan är två på natten. Den här historien om Elli berörde mig verkligen, och det kommer så nära när man själv är småbarnsförälder. När Ellis föräldrar gjorde ”nack-ultrat” i vecka 12 fick de väldigt dåliga siffror som tydde på att babyn hade någon slags kromosomavvikelse. I bästa fall skulle de få ett barn med downs syndrom, men risken för trisomi 13 och 18 var också onödigt hög. Efter fostervattenprov fick föräldrarna det tunga beskedet att flickan i magen hade trisomi 18, Edwards syndrom, där 90% inte lever särskilt länge.
Den 3 januari föddes Elli, men dog i sin mammas famn den 18:nde.

Jag kan egentligen ingen finska alls, men den här bloggen läste jag ändå, och förstod. Mitt hjärta blöder och tårarna faller för den här familjen :(

Hjälp mig!

Jag har på riktigt ett problem. I mitten av nästa månad ska vi på kalas, och inte vilket kalas som helst. 100-årskalas!! Mommi blir hundra år och ska förstås fira stort! Klänning har jag redan, men vad sjutton ger man för present åt en hundraåring????? Hjälp!

IMG_6143

”Unga”

Mina bröder gav en gunga/trapets/ringar åt Leon till julklapp. Vi hängde upp den i hans rum på vinden där det finns en passlig stock synlig i taket. Men eftersom vi nästan aldrig är på vinden annat än när vi sover, så förblev gungan ogungad.

Men sen när polkuped-Eva uppmanade att hänga ringar centralt för att locka till motion, så hängde vi Leons gunga helt enkelt i vardagsrummet istället. Och vilken hit! Synd bara att man inte får vara tyngre än 50 kg för att använda trapetsen :( jag funderar stenhårt på att beställa ringarna från polkuped för egen del.

IMG_6230IMG_6227