Komsi komsi kreativiteten

Väldigt mycket av misstag hamnade jag in på en av mina fotomappar som hette ”BÄST”, från 2011. Jag antar att det handlade om vilka bilder som skulle bli papperskopior, eller helt enkelt lite ”best of 2011″. När jag tittat en stund så fick jag den där längtan efter att fotografera igen, den där som inte alls har funnits de senaste månaderna.

vappenfest (Medium) villafönster (Medium)

fönsterkatt (Medium)

Fotograferandet slutade vara roligt när all energi gick åt till att omforma sin vardag från att bara ha ett, till att ha två barn att ta hand om. Fotoklubben ‘Fotoklickarna’ som vi startade upp för några år sedan har varit död sedan vår bokdebut 2011, och ingen har tid eller ork att återuppta aktiviteten heller. Alla med sitt.

Nu kanske jag ska kunna lyckas hålla humöret uppe en stund när jag har kommit på det mest praktiska för egen del. På systemkameran placerade jag 50mm objektivet, eller ”nike-objektivet” som daniel kallar det (eftersom det är ett fast objektiv som inte går att zooma med, istället måste man springa framåt eller bakåt)… det funkar eftersom jag ändå tar alla vardagsbilder av barnen med iphonen (sexan har ändå så pass bra kameror att det går att använda bilderna också).110219 SNN (Medium)   dops (Medium)kryddburkar1 (Medium) pearlhyacint (Medium) (2)

Jag hoppas att min lösning kommer att locka fram kreativiteten hos mig, och för att utmana mig själv riktigt mycket tänker jag delta i fotoutmaningen också.

skogen 8 (Medium)

fredagslunket



På de 90 minuter jag befann mig i stan utan avkommor hann jag uträtta rätt så mycket, som ni ser på bilden. Jag ska utveckla.

  • Personligt träningsprogram. Fastän Milea närmar sig 6 månader så har jag ännu smärtsamma rygg- och höftbesvär som följd av graviditeten. Egentligen graviditeteRNA, eftersom det aldrig hann bli riktigt bra efter första. Nu fick jag iaf utredd lite VAD som orsakar smärtorna, och övningar för att stärka musklerna.
  • Batterierna. De som har legat vid infon vid HVC i över en vecka utan att jag haft möjlighet att hämta dem. Jag får material till insulinpumpen via hemsjukvården, och har man inte möjlighet att hämta när de har utdelning så får man ringa och säga vad man behöver och hämta när man kan. Bra för oförutseende småbarnsliv.
  • Pissburkarna. Vi behöver få tagit ett urinprov av den lilla gossen, och det kan vara lättare sagt än gjort tror jag. Men definitivt lättare nu när vi iaf har burkar!
  • Tapeterna! De är från boråstapet ochjag  älskar mönstret!! Vill någon komma och knapra tapeter och sedan tapetsera? Förresten, är någon bloggare intresserad av en inredningskväll med tapeter/kakel/mål etc? Funderar på att ordna.
  • Framförallt fick jag kaffe när jag kom tillbaka till mammas där barnen varit.

Det kanske var en fördel att Leon trottade i sig totalt runt 15 muikkor så satt han tyst och stilla sedan och tittade på youtubefilmer när Mommo klippte hår. 4-5 cm kortare blev det, så nu har vi stundom en mini-Daniel och stundom en mini-Filip här.



Det blev inte så mycket utomhusvistelse idag, men vi hann iallafall titta på lite vårtecken här hemma innan vi susade vidare till min Fammos på mat sedan på kvällen. Vi fick en klassiker, romsmörgåsar till förrätt. Lika klassiska mos, kött, sås och massa tillbehör till huvudrätt, men nytt påhitt till efterrätt- marängtårta med lemoncurd. Inte konstigt att mitt blodsocker skenade lite.

Jag som bara skulle andas friskluft

Det är så väldigt skön luft utomhus just nu (mindre skön inomhus), och det är en stor fördel när man har en tvååring som ska rastas helst varje dag. Jag kan bra sitta på trappan till lekstugan en stund så länge Lenni leker i den, om jag inte bygger en grind eller gör något snickaraktigt vill säga. Skiner solen är det ännu skönare ska ni veta.

Några minuter efter att jag satt och njöt av utsikten på lekstugans veranda, dök Leon ner med handsken i ett fat gammal motorolja. Man blir så glad.

Det stora misstaget

Här har jag ansträngt mig hela dagen, ätit en färglös lunch tillsammans med min son, dammsugat, plockat och fejat (jag minns inte när vi senast dammsög), underhållit barn och hundra saker däremellan.

När jag äntligen sätter mig ner i soffan av trötthet, så kommer jag på att jag glömde dricka det livsviktiga morgonkaffet!!! Bara att åtgärda på snabbast möjliga sätt.



Försvaret

Från juni 2010 till februari året därpå var den där helvetestiden när jag var utbränd, på riktigt. Allting slutade funka i min kropp, speciellt under panikattackerna. Nu är jag återställd, men äter fortfarande medicin för att hålla humöret uppe och orken i skick. Stresströskeln är med all rätt mycket lägre nu än förr… Fast egentligen är den kanske inte lägre än förr, bara mer synlig… Och min kropp funkar bra. Relativt bra.

Ingela nämnde om det, och jag håller med. Minnet. Jag vet inte om ordet glömsk eller förvirrad passar bättre in på mig, men det har ställt till det för mig i jobbet. Jag ser inte alltid smågörat som att soporna borde bäras ut eller golvet sopas. Jag har tydligen slutat notera sånt som i mina ögon inte är det viktigaste. Men det är en försvarsmekanism för att undvika att kroppen går på övervarv, den kopplar bort allt ”oviktigt” för att kunna fokusera på det väsentliga (exempelvis är kundbetjäning huvudsysslan i mitt jobb, medan ”sopa golvet” och ”föra ut soporna” är sekundära uppgifter.

Har ni någon erfarenhet av kroppens försvar?trott fru (Medium)Morgonen efter vårt bröllop, sliten och redan då väldigt utmattad.

no sleep för mamman

Det var ju faktiskt inte riktigt smart av mig att sova på soffan en timme ikväll. Här ligger Jag nu då, klarvaken och funderar på min identitetskrisande blogg, och sörjer att jag inte slipper åt inläggen på en gammal papper.fi-blogg. Det är främst mina tankar runt burnouten jag vill spara, men så klart mycket annat också. Alltid när jag krisar med bloggidentiteten går jag bakåt och läser för att hitta mig själv igen. Det funkar!

De här två sover iallafall, så med andra ord är det väckning 8-ish imorgon igen.

Tillväxten

Någon kanske känner till att jag bedriver bloggverksamhet på två ställen, här och på iminsagarden.wordpress.com, som är min trädgårdsblogg. Nu har jag sparkat igång den igen efter en 6 månader lång vinterdvala och kommer börja skriva mer trädgårdsrelaterat igen.

Min datornörd till make har fixat så att alla inlägg som skrivs på min trädgårdsblogg, automatiskt kopieras hit, så behöver ni som läser här inte följa två olika bloggar. De som bara följer min trädgårdsblogg gissar jag att inte är intresserad av hur mina barn utvecklas, vad vi åt till frukost och hur det ser ut under vår soffa, så därför kör jag på det här viset.

Jag ville bara förklara mig, för det kan se lite knasigt ut när man skriver åt en annan publik och det bara kopieras hit. Ni får se det som en bonus helt enkelt! Det är bara let’s go nu rakt in i trädgårdssysslorna!

IMG_1925Växthuset anno 2014

 

Som en perenn kom jag igen!

Hej trädgårdsvänner!!

Nu är det nog dags att sparka igång den här bloggen igen efter vintern och det tjocka snötäcket. Det blev lite abrupt slut med trädgårdsgörat efter trädgårdsvisningen i augusti… Jag var som ni kanske minns väldigt gravid redan då, och bara tre veckor senare föddes vår lilla dotter (fem veckor för tidigt). Milea blir redan ett halvår nu nästa månad, och är en stor (nåja, inte riktigt) och duktig flicka.

IMG_3553

Det enda vi gjorde den hösten var att skörda grönsakslandet i slutet av september. Jag som hade tänkt hinna sätta vitlök och så grönkål till våren, men nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Fruktträden har inte haft galler runt sig i vinter, växthuset städade jag snabbt ur runt julen när jag satte upp belysningen och mjölkkärran har stått under drivor av snö. Ja det säger en hel del.

IMG_3517IMG_3925 IMG_3696 IMG_3698

Ur eget land fick vi väldigt många palsternackor, morötter, några rödbetor och en handfull svartrötter att sätta i källaren (+ en stor mängd grönkål i frysen). Eftersom vi hamnade till BB i förtid missade vi en REKO-grönsakslåda som vi sedan fick ut i form av rotsaker istället, så vi har haft mat hela vintern ändå, och nu vet vi också att det går bra att förvara i vår källare (förutom purjon som inte gillade läget).

IMG_3317

I nuläget har jag förvällt och fryst ner skivor av palsternacka att göra babymat av, purjon frös som sagt, och det enda som finns kvar i kylskåpet är rödbetorna. Jag har insett att det som krävs är ett stort lager av grönsaker för att man ska våga använda det också. Så funkar iallafall jag, att det behövs en viss mängd för att jag inte ska “spara” (eller vara kniido som vi skulle säga här).

Vi står inför en ny säsong! Fröbeställningen skickades iväg igår och redan på eftermiddagen postades paketet från Nämpnäs. Jag satsade på att ta alla frön från en inhemsk firma, så kan jag lita på att det är grönsakssorter som passar vårt klimat (Ni ser, jag har inte riktigt tid att sitta och läsa på alltför mycket i år). Varje höst säger jag att nästa säsong ska jag bara ha det här och det här… I år var jag modigare än någonsin och klickade hem frön till flera olika baljväxter, sallader och spenat. Jag känner mig förberedd och som att det är nu jag ska sätta energin på grönsakslandet.

Jag har redan många olika projekt på gång, så bloggmaterial finns det i mängder! På återseende!