skog-whatever

Det som är roligt med ett tvåspråkigt land är att det kan bli sååå fel ibland! Sandra skrev om sitt efternamn och vilka felsägningar (-skrivningar) hon fått vara med om. Jag själv minns att jag ropades upp som Sandra Dahlberg inför alla andra sjuor den där allra första dagen i högstadiet. Ja, jag hette alltså Dahlskog i efternamn innan vi gifte oss.

När vi bodde i Vasa (2006-2010) fick jag exempelvis heta Tallskog när jag hade fått ett recept inringt till apoteket (Taaalskog hade det säkert blivit till av den finskspråkiga läkaren, och sedan till Tallskog igen vid apoteket). En annan gång hette jag Granskog. Men så blev jag ju trädgårdsmästare också.

Jag hade stoltstämpeln

tidstjuven kunde man igår läsa om ”töntstämpeln” från högstadietiden, den man kunde få om man inte drack alkohol med alla andra. Jag kan inte låta bli att delge er min syn på alkohol i allmänhet. Det är enkelt, och beskrivs kort så här:

DSCN4217 copyu

Här har ni Sandra 17 år. Första året i Topeliusgymnasiet och inte det minsta förtjust i alkohol. Jag hittade ingen bild från högstadiet, men samma o-intresse fanns då.

2011

Här har ni Sandra 24 år, fortfarande lika lite intresserad av alkoholdrycker.

Javisst, jag har aldrig varit det minsta intresserad, och tycker det mesta bara är styggt/äckligt/blä. Jag minns inte när jag första gången smakade på någon alkoholdryck, eventuellt har jag doppat tungan i mammas vinglas ett par gånger, men alltid spottat ut det snabbt och sköljt munnen med vatten. Det godaste vinet jag smakat var den där sippen man fick när man blev konfirmerad, och då är väl det inte den starkaste sorten heller.
Jag kan ärligt säga att det mesta jag någonsin druckit vid samma tillfälle är 2 drinkar på en julfest (Daniels förra arbetsgivare hade alltid julfest vid strampen för sina anställda med fruar) för några år sedan och delade ut drinkbiljetter. 2 ynka drinkar, och drinkar kan jag tycka att är riktigt goda, men det räcker med två. Sedan blir det för sött.

Jag har alltid sagt nej, trots att jag växt upp med att vuxna SKA dricka alkohol vid festliga tillfällen. Jag har också alltid sagt nej till tobak och snus (jag har inte ens övervägt att prova), och inte en enda gång har jag känt att jag haft töntstämpeln, jag har snarare haft STOLTSTÄMPELN. Det är klart att man ska vara stolt om man kan säga nej. När jag gick i högstadiet minns jag att det oftast var stora hordar av jämnåriga, fulla, ungdomar på torget på helgerna. Jag själv hade pojkvän med traktor, så jag nöjde mig med att sitta i hytten och äcklas av de som mådde illa och betedde sig som svin. Det är DE som är TÖNTAR, de som faktiskt måste dricka sig stupfulla för att kunna ha roligt.

Nu tycker jag inte att vuxna som ”tar en redig fylla” är särskilt vuxna av sig, och då speciellt de som själva har barn och ändå känner att de måste få försvinna från vardagen med hjälp av alkohol. Att vuxna då och då dricker något alkoholhaltigt har jag inga problem med (ja fast Daniel, din whiskey luktar ju inte särskilt gott…), och jag skulle själv kunna tänka mig en långdrink någon gång.
Värst är ändå ungdomarnas syn på alkohol och att man MÅSTE dricka. Men tyvärr är det väl så, att så länge vuxna låter det vara ”okej” att de själva dricker för mycket, så kommer inte ungdomsfyllor att sluta upphöra. Jag hoppas att jag ska lyckas få mina barn att förstå att det inte är nödvändigt med alkohol,tobak och snus så länge man bara är barn. Inte för att undvika ”töntstämpeln” iallafall.

H. Stolt nykterist

Vinnaren är!

Tusen tack till alla er som deltog i utlottningen av en örtvagga! Vinnaren drogs genom hederligt lottande (många lappar, Leon drog, Daniel och Milea övervakade).0115480abae224215c48d8fa272a69a66ec9342d7c

 

Grattis till Malin (vinnaren har kontaktats personligen, som det så fint brukar stå) som hade turen med sig denna gång! Imorgon levereras vinsten med privatbudbil Neuman.

Ni andra som deltog kan ändå gå in och titta runt hos foodieliving.fi och kanske beställa hem en egen?!

Älska dig själv.

Det börjar närma sig en vecka sedan jag fick den här utmaningen av Sara. Jag har tänkt, funderat och granskat mig själv och vad jag på riktigt är bra på, så nu vet ni att det är mycket genomtänkta svar jag ger. Jag är värd den här älskvärda listan. Alltid. Inte bara på vändagen.

Alla borde göra den här listan utan att behöva vänta på att bli ”utmanad” eller kanske snarare ”uppmanad” till det. Man måste våga se sina positiva sidor för att kunna hålla sig själv ovanför ytan istället för att bli nertryckt. Jag har lätt att bli nertryckt, och har blivit det många gånger, men trots det så vet jag att jag är bra på många saker. Det finns alltid människor som är hårda och inte inser att andra kan ta illa upp. Det finns alltid energitjuvar som man inte ska bry sig om, eller helt enkelt slänga ut ur sitt liv om det bara går.

Man är ALLTID bäst på att vara sig själv. Man ska ALDRIG låta andra stiga på ens självförtroende. Därför borde den här listan vara lätt att fylla i för alla. Så nu får alla gärna fylla i den. För sin egen skull.

 

– Att säga nej. Jag är numera superbra på att uppmärksamma signalerna om att det är för mycket på gång. Bättre egenskap kan man inte ha i den värld vi lever i.

– Krukväxter. Mina egna är nästan halvdöda hela tiden bara för att jag glömmer bort att vattna dem, men jag skulle aldrig i världen kunna vara utan grönväxter här hemma.

– Kundbetjäning. Jag kan ha en hur dålig dag som helst, men ändå kan jag inte annat än vara trevlig och betjäna kunder på bästa möjliga sätt. Det är mitt kall.

– Familjetid. Och då tänker jag inte bara på min egna lilla familj på fyra knoppar, utan hela min familj inklusive mommo, moffa, mamma, bröder, kusiner etc. Alla kan alltid vara bättre på det här, så också jag, men familjen är verkligen det jag sätter främst. Alltid.

– Laga mat. Det kanske inte går så bra första gången jag lagar morosås (nu tänker jag tillbaka på den där tiden när jag precis hade flyttat till Vasa och allt blev bränt), men nu freestylar jag ihop precis vad som helst av inga ingredienser alls.

 

– Min näsa. Den är så liten, söt och perfekt.

– Mina pinnar till ben.

– Min hörsel som är fantastiskt bra!

– Att den funkar relativt bra trots att de lagerhanska öarna i bukspottskörteln är kaputt.

– Att min kropp och jag som person samarbetar så bra att vi har lyckats producera två perfekta barn.

 

 

– Mitt yrke. Eller rättare sagt yrken. Jag vet att jag är en bra trädgårdsmästare och florist, och den vetskapen kan ingen ta ifrån mig.

– Min trädgård. Det är mitt livstidslånga konstverk, min meditationsplats, mitt gym, min lekplats, mitt sällskapsrum.

– Mina barn förstås! Vilken förälder är inte stolt över sina barn?!!!

– Min kreativa sida. Den sidan används dagligen till alla möjliga problemlösningar i vardagen. Ibland har mängden ideér ingen gräns!

– Min positiva inställning till livet. ”Allt går bara man vill”, är ett motto jag lever efter de flesta dagar. Likaså ”ingenting är omöjligt”.

 

 

– Min man. Daniel och jag är verkligen ett VI. Vi lever i symbios och delar på alla tunga och glada dagar, hushållsuppgifter, känslor. Allt. I rättvis mängd också.

– Mina få, men nära vänner.

– Att våra barn är sådana som sover hela nätter. Sånt får väl ändå en småbarnsmamma vara tacksam över?

– Att min arbetsgivare tror på mig. Verkligen. Utan Annas tillit hade jag nog haft svårt att kunna tro på att jag faktiskt kan binda buketter och skapa konstverk i mitt arbete.

– Att allt alltid ordnar sig!

Processed with Rookie

H. Den hårigaste kvinnan i världen.

Det vårigaste i februari

Allt lämnade verkligen på hälft i trädgården efter förra säsongen, det konstaterade jag väl redan en gång tror jag, och nu börjar jag inse sanningen i det också. Men som tur är har jag en väldigt ogravid (lyckat att auto correct föreslog ”ograciös”) tid framför mig, så nu kan jag gå all in så långt energin räcker.

Nu när jag äntligen har lyckats få Milea att sova i vagn utomhus på dagen så underlättar det mina egna utomhusprojekt ganska rejält. Men eftersom vi alla vet så ändrar småbarn sina rutiner lika ofta som andra byter strumpor, så det gäller att utnyttja de här långa eftermiddagstupplurerna redan nu. Därför har min trädgårdssäsong redan börjat.(null)(null)

Vi har fyra små äppelträd på gården, och inget av dem blev beskuret förra året. Jag tror att det femte trädet, som också är ett år äldre, faktiskt blev trimmat i höstas, medan de övriga klipptes idag. När äppelträd bara är några år så är det till och med gynnsamt med beskärning nu på våren, tillväxtbeskärning tror jag att det heter.

Men nu är det faktiskt inte äppelkvistar på bild, utan äkta hederliga ”kalvskitobär”, eller måbär som det står i böckerna. Den längre biten av vår måbärshäck blev bara klippt en gång förra året, så den var helvild och behövdes verkligen trimmas. Det mesta är ännu under snö, men de flesta sticker redan upp ordentligt. Jag vet inte säkert, men jag tycker inte att det borde vara några problem med att beskära måbär nu, de är nästa än växternas kackerlackor som klarar allt!
(null)(null)

Kvistarna tog jag in och satte i vatten, som ett projekt. Förhoppningsvis får de rötter och kan planteras i krukor och sedan ner i marken som nästa steg. Antagligen funkar både den här varianten och den att sätta ner kvistarna direkt i krukor med jord i… Men så är det ju så trevligt med kvistar i vatten!!

Frågor?

UTLOTTNING

Hej alla glada!!

Nu ska ni se vilken rolig liten utlottning vi ska ha här på bloggen!! Minns ni den här som jag lovordade för någon dag sedan? Ja, och nu ska jag få lotta ut en sådan åt en av er!!! Idag när jag hämtade paketet från posten och fingrade på örtvaggan så blev jag så avis på att inte själv kunna delta. Då förstår ni vilket värde det finns i det här köksredskapet!

Jag kunde inte, när jag fick min örtvagga i ungdomen, tro att jag någonsin skulle behöva en sån. Ja jodå, det är nog det specialredskap som jag använder allra mest i köket. Det går så snabbt och enkelt att hacka ner örter i maten (barnmaten, soppor, såser osv osv.) och så blir det så väldigt fint hackat också!

25579590-origpic-6b35e5

Det enda ni behöver göra är att lämna en kommentar där ni berättar vilka färska örter ni brukar använda i matlagning. För att öka chansen för de som verkligen vill vinna så får ni en extra lott om ni delar på ett annat socialt medie (skriv isåfall det i kommentaren).

Ni har tid på er till söndag den 22:a klockan 18.00 att delta.

I samarbete med:

En med mycket drag.

Trevligt att så många av er ville lämna sin åsikt i frågan på gårdagens blogginlägg. Tummen upp för he!

Här är det blåsigt värre idag, och när vi promenerade till rådgivningen tidigare idag hade vi motvind och jag fick stundvis dra syskonvagnen bakom mig för att inte orsaka stormvindar i sufletterna. Leon i sin tur orsakade ganska mycket kaos i rådgivningens skåp med pussel. Skåpet i sig var ganska tomt, och på golvet låg en miljon pusselbitar. Mamma suckade lite och insåg att den där regeln om att bara bygga ett pussel i gången är ganska bra att ha ändå.

011a3fcf727fe96e1a625ce2a46b78005ccfcf668e

 

Internet, fastlagsbullar och snabbkaffe måste det ha varit någon hemmamamma som utvecklat. Hur närvarande man än borde vara när man har småbarn så är det så himla skönt med lite verklighetsflykt till instagram eller simcity (Varning! beroendeframkallande spel!) någon gång under dagen. Barnen pockar nog på uppmärksamheten då de behöver den ändå (jag tänker tillbaka på när min mamma pratade i telefon och vi kanske inte alltid var särskilt tysta).

Fastlagsbulle dagen till ära. Med sylt. Vi har ätit fastlagsbullar så länge redan att jag blir lika förvånad varje gång att det är först idag det faktiskt är fastlagstisdag.

Snabbkaffe. Mycket godare än ”langsamkaffe”, och gör skäl för sitt namn. Det är både snabbt att laga och man får den där kicken lite snabbare. Jag har insett att jag orkar mycket bättre om jag dricker en kopp snabbkaffe på morgonen/förmiddagen (min morgon är andras förmiddag). Ja ända till kvällen om det vill sig!

01bf711a9292d4b8cb8d65e8aeee09b96ee6fc587c0133f4f08cb2b1be619d11075838d85d3800d0321a

 

Välkommen till kaoset. Men hela två stycken sover nu iallafall! Och det är väldigt bra drag i vår lilla kamin.

Boktips för trötta trädgårdsmänniskor

Jag läser inte alls mycket nu för tiden, inte ens tidningar förmår jag mig att öppna och bläddra igenom. Det är som om tiden slukas upp av vardagen med småbarn, och när helgen kommer är det förhoppningsvis recovering som gäller. När jag läser så är det nästan bara bloggar jag läser, och däremellan någon enstaka trädgårdsbok.

På vändagen tycker jag om att vara snäll med mig själv också, och inte bara alla andra. Det blir lite som en klapp på axeln för att jag orkar så bra som jag ändå gör. I år gav jag mig själv en trevlig bok att hålla i handen på kvällarna när huvudet är för trött för bloggar. Daniel fick också en bok, den lokala klassikern Natten är ännu ung, som vi åtminstone här i stan läser i högstadiet.

Hur som helst. Boken jag gav mig själv heter The secret gardener, men titeln till trots är den svenskspråkig. 01354a18e46a7d5cecc47a5c6edc115e08e87b59a0 019d935ed658e3fbbd6c07bee7eb31888daea65592

 

Ja ni ser ju stilen på boken i urklippet här ovanför. Det är en odlingsbok med humor och glimten i ögat. Men jag är övertygad om att man kan få en hel del väldigt bra tips också, speciellt om man är som jag och faktiskt är en snål nygammal odlare.

Det som är så bra är att det inte är några långa texter, och uppdelat månad för månad. Exempelvis är det skrivet kort om alla sorters julblommor och vad man gör med dem sedan de har blommat ut (gräver ner hyacinter, slänger ut amaryllisar, och så julstjärnorna som bara är krångliga). Det är skrivet om stratifiering, odlingsiver och allmänna små tips och idéer för den vanliga dödliga människan.

Definitivt en bok värd att läsas, så lättas trädgårdens alla måsten en aning!