hjärnspöken

Konstigt nog har jag egentligen inget behov av att skriva om alla kalasdagar jag för det mesta har. Det är kanske därför jag inte alls har haft något bloggbehov så länge Daniel varit hemma. Men nu den här veckan som gått har jag minst 10 gånger tänkt tanken. Jag är med andra ord ingen sån som bara vill skriva om de där stunderna på rosa moln och bebisleenden. 

 Den här bilden postade Maria på instagram, och jag kände genast igen mig (och inte på ett bokstavligt sätt då). 

Energitjuvar ni vet. Det är värsta sortens tjuvar som inte går att sätta bakom lås och bom för det de gör. Stjäl energi. Nu har jag en riktig skicklig energitjuv runt mig (jag kunde inte skriva ”i mitt liv”, eftersom jag slängt ut hen därifrån för några år sedan), och har haft det i typ 17 år eller något sånt. 

Imorgon riskerar jag att stöta på personen och det här har jag omedvetet stressat upp mig för. I flera nätter nu har jag haft mardrömmar där jag oftast försökt få hen att förstå hur idiotiskt beteende hen har och har haft. Och den här mobbingskänslan som lämnar kvar på morgonen när man vaknar, är inte vacker alltså. Psyket är så evil ibland, och jag skulle egentligen gärna gå till någon och prata ut (men är rädd att jag skulle få höra att jag borde prata med hen, när det egentligen är det sista jag vill).

Just mardrömmar tycks vara ett sätt att kommunicera med mig själv och mitt inre, för det är ofta jag går tillbaka till exempelvis barndomen och upplever saker därifrån. Men framför allt tas mycket obearbetat upp på nätterna för mig. De blir bara väldigt dålig stämning i mitt inre dagarna efteråt.

När jag berättar det här vill jag egentligen bara styrka det som Grynet en gång sa. Ta ingen skit. Det innefattar också personer i ens direkta närhet, och att inte de heller ska få mobba. Att det är mobbing det handlar om är kanske inget man inser när det pågår utan först efteråt. Själv fick jag den största aha!-upplevelsen när jag gick till en psykskötare efter det att jag bleivit utbränd, men sedan skulle det ta ännu 2 år innan jag fattade att bryta. Då var det bara synd att det skulle drabba en viktigt relation på samma gång.

Jag inser att jag matar energitjuven med att berätta så här offentligt. Men då kan jag också passa på att berätta att jag inte kunde bry mig mindre, och att vi gärna kan fortsätta vara luft för varandra.

Inför en renovering

För fyra år sedan lagade vi ett jordgubbsland på det fuktigaste stället i hela trädgården. Vi satte markduk och lassade på ett rejält lager grus innan vi satte ett till lager med markduk och först sedan jordvallarna där jordgubbarna skulle planteras. Det här har funkat väldigt bra, och jordgubbarna har trivts väldigt bra.

Förra året märktes det på plantorna att jorden började vara urlakad, och bären blev både små och skruttiga. Jag minns faktiskt inte om jag gödslade jordvallarna särskilt mycket, men eftersom vi tog jorden från en gräv så var den knappast särskilt välgödslad (jag skulle tro att jag blandade i stallgödsel, annars förstår jag mig inte på mig själv), och jag hade sannolikt behövt tillföra näring varje år. Det har jag inte gjort.

IMG_5770Nå, i år tänkte jag renovera jordgubbslandet ordentligt, och till och med sätta nya jordgubbsplantor. Min favoritsort alla tider är den söta ‘honeyoy’ som tyvärr är lite svårare att hinna få eftersom plantskolor får så små partier av den sorten. Jag var därför ute i god tid och tack vare kontakter inom området fick jag mina 30 plantor. De gamla jordgubbsplantorna tänkte jag sätta åt barnen så de får äta fritt.

Jag är världssämst på att gödsla, så det där att vattna med köpt gödsel eller egengjort nässelvatten är inte riktigt min grej. Istället funderar jag stenhårt på att täckodla också i jordgubbslandet. Sara Bäckmo har en bra beskrivning på hur man gör en ny bärplantering, men eftersom jag redan har den där urlakade myllan får jag se hur jag modifierar beskrivningen för att få den att passa mitt behov.jordgubbe (Medium) 20120627 ätbar trädgård 8 (Medium)Vilken tur att FMI utlovar soligt till eftermiddagen så vi kan gå ut på gården och göra något istället för att sitta inne i vårt kvava vardagsrum.

 


Kycklingarna är inte särskilt tröga av sig iaf

Det går trögt i trädgården nu efter stormen när det mer känns som höstrusk än vårglädje. Så har vi haft programpunkter och det ena med det andra. Nu är Daniels pappaledighet slut och jag måste vänta en månad innan nästa långlediga period. Det går verkligen inte att bli crazy och totalt insnöad i trädgårdslandet när man har småbarn som behöver vila, underhållning, miljöombyte, stimulans, MAT, blöjbyte, pottbesök, mera MAT, och MAT MAT MAT. 

Om ungefär en månad har vi öppen trädgård, så då ska iaf inget vara på hälft! 

I hönshuset är det mer aktion. Igår kläcktes 3/6 ägg under Märta (de andra tre visade sig vara obefruktade), en citrongul, en grå och en svart. Idag fick hon flytta ner ur värpredet på väggen till rävburen på golvet. Samtidigt fick hon adoptera de fem små dvärgcochin-kycklingarna som vi har haft inomhus. Adoptionen gick finfint, och hönsmamman hann aldrig fatta att hennes kull nästan tredubblades.    Prillan som tidigare bodde i rävburen med sina kycklingar fick flytta ut ur den helt enkelt, och bor nu i hönshuset med de andra tre hönorna (en ruvar ännu). Hon är en mycket duktig mamma som beskyddar sina kycklingar. En av de andra hönorna fick nog veta att hon inte ska röra hennes kycklingar fler gånger när hon hackat lite på en.  

 En bra dag i hönshuset alltså!


Trist men nödvändigt

Gott folk! Läsare, nyfikna typer, vänner, släkt och mamma.

Jag vet att ni kommer att gråta er till sömns varje kväll över mitt beslut, men det ser nog ut som om ni måste söka er till mitt instagramkonto (@sandraneuman) för att få en inblick i annat än trädgård och hönshuset. Typ sånt vi sysslar med de dagarna vi inte dubbelgräver eller bygger kompost. Hur länge vardagsflow tänker semestra kan jag inte svara på, men just nu lockar det inte alls med några andra teman än höns och trädgård. Senast när trädgårdssäsongen är slut återkommer jag igen, tills dess utlovar jag ingen daglig uppdatering iaf 😉

Så. Hopihopi iväg till instagram för vardagsflowet, och sagarden.neuman.fi för höns- och trädgårdsuppdateringar.

Vem är med mig? :) 

 

Fem till

På torsdagens REKO-träff köpte jag två saker; skorpor och kycklingar.    Ja det blev ett spontant köp, det erkänner jag. Men jag håller fortfarande på att utforska det här med hobbyhöns, och vill prova på allt möjligt! Dessutom har vi utrymme för flera höns än de 6 vi redan har, så why not?! Det är det som är skönt att vara vuxen och ha ett eget hem -man får ha precis så många djur som man själv vill. Eller resten av familjen går med på, men här tror jag inte att just det är ett problem.

However. De här fem småttingarna är av rasen dvärgcochin, och de två gula är (förvånansvärt nog, med tanke på att de är så gula som små) en sån speciell färg som ‘röd porslin’. Eftersom de är kläckta i en äggkläckningsmaskin, och därför föräldralösa, så bor de i en pafflåda på skrivbordet i vårt vardagsrum. Små kycklingar är väldigt frusna av sig, så om de inte har någon höna att krypa in under för att värma sig, så behöver de ha en värmande lampa till förfogande. Våra har en helt vanligt halogenlampa, och den ger lätt den temperatur på 30-40 grader en kyckling behöver.

   Det finns så mycket att lära sig om hobbyhöns, trots att det bara är på hobbynivå. Som nästa experiment tänkte jag försöka få Märta att adoptera de här dunbollarna och sköta om dem tillsammans med sina egna kycklingar. Hur det går får vi se!


ett stöd i livet

Min moster tyckte att det såg ut som en fälla, och jag kan ärligt säga att det för tillfället ser ganska brutalt och hysteriskt ut. När man studerat binderi i nästan fem år så är hamstrande av material en av de saker man får med sig. Och har man pinnar liggandes i högar kan man exempelvis använda dem till såna här växtstöd för ärtskidor.

   

Jag tänker mig att det blir lite bättre när det börjar grönska lite. Att vara florist är lite som att vara konstnär, allt man skapar faller inte alla i smaken. Men naturmaterial är fantastiskt bra till mycket, och under studietiden lärde vi oss hur bra (och billigt) det blir. Ja vi sticklade ofta med pinnar nu när jag tänker efter. Så inte är det ju konstigt att man lätt tar till pinnar/kvistar/grenar när nånting ska byggas.


Kompoststatus

Det har varit mycket tankar kring kompost nu i vår, och jag har bestämt att det är i år vi ska ha en fungerande kompost! En ordentlig en utan kirskål eller nässlor växande i. Därför gick jag en kompostkurs vid Sunds, och har sedan det styckat en gammal (5 år) komposthög och använt materialet som fyllnad för att jämna ut marken där nya komposten ska komma. Eftersom det inte har varit något system alls på den gamla komposthögen, så har det blivit slängt både torvor av nässlor och kirskålsrötter på den, och därför har jag valt att inte använda kompostjorden till jordförbättring, utan bara som utfyllnadsjord.IMG_3760 IMG_3753IMG_3754

Nu skulle jag bara behöva samla på mig lite energi och bygga färdigt komposten. Vi har hämtat hem plastat galler att sätta runt kanterna på insidan, och vi har material att bygga av, så det är bara energin som fattas. Men fint blir det ju onekligen där under den gigantiska och skuggande häggen.

IMG_3897

 

Pga den stora förekomsten av kirskål bredde jag ut en gigantisk presenning framför komposten (den har i sin tur rotspärr under sig). Det blir troligtvis bräder ovanpå bara så att man inte behöver halka runt på plasten, och så att det ser snyggare ut. Här i hörnet ska det också byggas en större kaninbur eftersom kaninen växt ur sin bur, och så blir det antagligen lite skottkärrsparkering på samma gång.


Bakom uthuset

Så här ser det ut bakom uthuset nu. Det börjar ta sig och formas till en yta som vi faktiskt använder.IMG_3896Jag minns hur det såg ut när vi flyttade hit. Det kändes som ett sånt där utrymme som bara finns, utan att ha någon slags funktion what so ever. Mina planer är att fylla ut med odlingsbänkar så mycket som det bara ryms, en torkställning ska det också bli, en vedhög, komposten är på G i bortre vänstra hörnet, och så kommer det ett staket mot Filips (så att inga småpojkar rymmer sin väg), bakom hönshagen finns en liten plätt odlingsbar jord.

Det blir bra det här! Se annat inlägg om komposten.

 


En annan sorts gång

IMG_3752 Ni ser, det är väldigt nödvändigt med ett dike vid vårt trädgårdsland. Fastän det till störst del är snustorrt på somrarna, så behövs det direkt det kommer ett kraftigt sommarregn eller som nu när vi har en väldigt fuktig vår. Det är förstås väldigt varierande, men på något ställe här på gården behöver man inte gräva särskilt djupt för att hitta bergsgrunden och det betyder att det kan samlas väldigt mycket vatten om det vill sig. Min bror som bygger hus här bredvid bygger i princip direkt på berget, så det säger ganska mycket.

Nåja, i år har diket varit mer nödvändigt än någonsin, och ändå har vi lervälling att trampa runt i i trädgårdslandet. Nu har vi inte överflödigt med material att flisa ner och täcka gångarna med, och jag vill ogärna ha grusplan att vara rädd att smutsa ner med jord. Vår lösning blev därför gångar av de brädbitar som lämnat av under vårens alla snickerier. Svårt att säga om det här är vår permanenta lösning eller bara en tillfällig variant, men funktionellt är det, och framför allt snyggt!

IMG_3947 IMG_3929Så där lagom hemtrevligt som jag gillar det. Spontant, hemlagat och inte så himla perfekt.