Om man är florist så är det rätt så perfekt att ha ett stort söderfönster i köket. På sommaren är det visserligen nästan lite för varmt för grönväxterna, men på vintern när blomstackarna behöver allt ljus de kan få, så blir det trångt i fönstret.
Det är min mommo som ligger bakom mitt begär efter ett grönskande hem. Hon har själv också erkänt att hon medvetet försökte få oss intresserade genom att plantera skott av svärmorstunga, kaktusar och annat lättskött. Åtminstone ett barnbarn lyckades hon med, och då gick det så långt att jag till och med jobbar med grönväxter.
Men ni vet ju hur det är med skomakarens barn, de som inte har några skor att ta på sig. Mina grönväxter får inte vatten särskilt ofta. Därför har jag bara valt att ha växter som tål extrem uttorkning mellan varven, det vill säga, jag satsar nästan till 100% på hoya-familjen (porslinsblommor). Dessutom ser de ut att trivas här i våra dragiga gamla fönster.
Jag känner att jag måste ha grönväxter runt mig för att kunna kalla det mitt hem. Visst kan jag tycka att det är fint med den minimalistiska gröninredningen där man har inga, en eller ett par grönväxter på någon hylla inne i rummet. Men jag skulle inte kunna bo och trivas så.
vilken typ är du? den som inte har några, ett par eller många krukväxter?
