De senaste dagarna har jag försökt vara utomhus på eftermiddagen oavsett väder. Bara man får till knixet så går det rätt lätt att klä på en tvååring också, och det är DET som brukar vara stoppklossen för utevistelse. Idag verkade det väldigt lovande med vädret, soligt och bara -1 grad… i verkligheten var det svinkallt och jag ångrade direkt att jag inte lagt på mig ytterbyxorna (man blir ganska svettig under påklädningen, så när man ska ta itu med sig själv verkar ytterbyxor rent av idiotiskt!). Igenkänningsfaktor?

Vi gick ända till postlådan och beundrade vår gård därifrån en stund innan Leon rusade iväg mot sin morbrors bygge (vårt hus till vänster).

Gissa spåret!? Svar: Winston som har rumpsurfat.

Vår ”lilla” kanin nöjde sig inte med hästpellets, utan krävde både snö och torkat bröd innan hon blev nöjd. Alltså öronen ÄR verkligen så där gigantiska!!

Ett annat kanindjur hade insett att det syntes alldeles för bra i snön, så när den kom till det oskyddade äppelträdet hade den svängt om. Puh!!

Daniel tog Leon med sig till Oravais för att hälsa på sina föräldrar ikväll, så Milea och jag chillade i soffan. Till sist blev det bara tråkigt att vara utan Leons framfart här i huset.

Gallup. Jag känner mig ständigt lite splittrad i mitt bloggande och vet inte riktigt HUR jag ska skriva. Är det här med bilder ett bra alternativ? För ofta tar jag ju väldigt många bilder varje dag.