När TGIF blir målet

TGIF måste vara en småbarnsmammas påhitt. Den här veckan har varit extremt tröttsam, och jag tror att det grundar sig i att jag i början av veckan var tvungen att vara hemma i väntan på att ett expresspaket skulle levereras. Det paketet som för övrigt skulle levereras på måndag men som inte dök upp vid dörren förrän på onsdag eftermiddag. Att det äntligen blev fredag känns lite som en befrielse och som om jag uppnått målet. Dessutom hade jag obegränsat med grädde att sätta i kaffet. Och så sken solen!

Ja, det bästa med idag måste nog ha varit solens existens!! Min trötta kropp kunde inte komma sig utanför ytterdörren tillräckligt snabbt kändes det som. Mamma hämtade Leon med bil, så gick jag efter med Milea i vagnen, och jag gick en extralång bit för att hinna sörpla så mycket solljus som det bara var möjligt. Jag gjorde faktiskt en videoblogg, men tydligen går det inte att ladda upp filmer till en wp-blogg direkt från telefonen, så den gick ni miste om.

Jag låter dagens bildskörd tala för sig själv! Se min lycka på dagens selfie!!

0194deac9690d5410e1685db63fb193be0821b19c1 015e9d323326d36e4767f1f2be1f3e597b867c2ee0

 

01c8fb8ebc02aecb93616f1227650bf0d6a3fb24ff 011741a1cde387f4bd75c2837480062a18fbb20b54

 

Det där paketet. Det innehöll en ny insulinpump som skickats ända från holland. Nu måste jag bara orka byta ut den gamla också, med allt vad det innebär, typ inställningar och sånt. Idag fick jag igen ett rekommenderat brev som postutdelaren kom med till dörren… det visade sig innehålla ett kuvert som jag ska skicka den skadade insulinpumpen i. Tänk om postutdelaren hade vetat att paketet hon levererade innehöll ett tomt kuvert.

Svänga sig

 

Milea tyckte att det var dags att börja se världen rätt väg nu, och svängde sig äntligen från rygg till mage helt av sig själv. Man glömmer väldigt lätt hur det var med sin förstfödde, men tack vare mitt bloggande vet jag att han var en vecka yngre än vad Milea är nu, alltså var han ganska exakt 4,5 månad. Från och med nu går väl allt i raketfart.

0199cea199fb09bc6ad9385ea1e65d4ef35b935f36

Nya kompisar

Igår hittade en liten flicka sina fötter sådär på riktigt. Fötterna och händerna var så ivriga att få umgås med varandra att de till och med väckte upp resten av Millis kropp i natt med sitt lekande. På riktigt. Hon sov och händerna och fötterna lekte med varandra.

01259844b5a85b5c6859263d01114b698ccf6571cf

Pappas flicka

IMG_0027.JPG

Vi får se om det inte blir en blåögd liten flicka det här. Daniel har blå ögon (liksom båda hans föräldrar) medan jag och Leon har bruna. Hela min släkt är i stort sett brunögda med brunt hår. Vääääldigt dominanta gener alltså, så vi har bara räknat med att vår fröken också blir brunögd, men kanske kanske är det så att Milea fått sin pappas ögonfärg. Inte mig emot.

Syskonen trött

 

Varning. Detta är ett sånt där tråkigt inlägg om mina barns sovvanor. Ni vet, så att jag kan minnas sedan.IMG_6126.JPG

 

Wow alltså, jag fick för en gångs skull lite datortid så här mitt på dagen! Det är inte lätthänt ska ni veta, men nu ser ni ju hur sött de här små barnen sover på den nya vardagsrumsmattan.

På tal om sömn och småbarn…

Kvällsrutiner
Leons kvällsrutiner påbörjas ca 19.30 (kvällsgröt, blöjbyte,tandborstning, pyjamas och jakten på tutten och Alf), och i bästa fall kommer Daniel ner från vinden redan strax efter 20… i bästa fall alltså. Oftast tar det minst till halv.
Milea i sin tur är i nuläget uppe lika länge som vi är, det vill säga till 23 åtminstone. Det beror antagligen främst på att hon ska få sin medicin så sent, så vi går sällan och lägger oss före det. Oftast somnar lill-mill ganska fort när man lägger ner henne i vaggan och släcker lamporna.

Nattsömn
Milea sover fortfarande hela nätter utan särskilt mycket gnällande. I natt vaknade jag av att hon sökte efter tutten, men den slänger man ju liksom in i förbifarten bara. Och det är verkligen en ovanlighet att hon ens är vaken nattetid.
Leon tror jag också att sover rätt så bra, det är nämligen Daniel som tar hand om honom när han vaknar, så jag har till och med slutat vakna av att ”fel” barn gråter. Nå, om inte annat så tar Daniel honom i vår säng, och då somnar han direkt och vaknar förhoppningsvis inte ens då Daniel stiger upp på morgonen.

Morgon
Ja, om vi har tur så vaknar inte Leon när Daniel stiger upp klockan 7, men OM han vaknar så blir det ett enda skrikande efter pappa. Men man lär sig tekniken, så numera får jag nerlugnat honom ganska snabbt så vi kan sova vidare en stund. Många morgnar sover vi ända till halv 10 ungefär, så då är alla pigga, glada och redo för frukost.
Milea vaknar typ aldrig före halv 11 om jag inte väcker henne.

Dagssömn
Milea sover lite som hon vill ännu, det finns över huvud taget ingen sorts rutin.
Leon orkar vanligtvis ända till 16-17 innan han behöver få sova en stund. Före kvällsmaten måste det vara, för annars blir det för nära natten och bara ett enda gnäll.

Idag är ett enda stort undantag. Leon var vaken sedan 07, men jag lyckades ligga och dra mig 1½ timme (TACK IPHONE!!), så därför blev det en tupplur redan före lunch idag.

I det stora hela är jag rätt så nöjd med mina barns sovrutiner, och önskar att de fortsätter på samma vis ända tills de flyttar hemifrån… ja helst får ju Leon gärna börja sova i egen säng i något skede iaf.

Annandagen

IMG_5799.JPG

Ikväll övar Milea på att ligga på mage igen. Inte för att träna på att lyfta på huvudet, det kan hon så bra redan, men själva det där att ligga på mage är inte så roligt än.

Eftersom det är annandagen idag har vi traditionsenligt vistats i Årvas vid svärföräldrarnas, liksom Daniels två syskon och deras familjer. Det är så roligt att se hur Leon kan umgås med sina fyra kusiner trots att den äldsta redan går i gymnasiet. Men jag vet hur starka banden kusiner emellan kan bli, Evelina som ju faktiskt är hela tio år yngre än mig har blivit lite som en syster. Hur som helst. Vi blev mätta och belåtna i år igen.

Hjärtupdate

Det tar på krafterna med heldag i Vasa följt av 75-årskalas i syrefattig men fuktig lägenhet tillsammans med restrerande sektmedlemmar (alltså i ett skede var vi 20 pers i vardagsrummet). Direkt Daniel kom hem idag satte jag barnansvaret på honom och somnade själv på soffan. Det hjälpte så nu är jag lite mer med igen!

Igår förärade vi alltså VCS ett besök till barnpolikliniken och hjärtläkaren Johanna Uunila. Eftersom Milea inte har haft några tecken på rytmstörningar sedan hon bara var någon minut gammal är den fortsatta planen att vi ska börja minska betablockeraren (medicinen hon får 3 gånger/dag) från det att hon är 6 månader. Det är ju fantastiskt goda nyheter samtidigt som det känns lite skrämmande eftersom det inte går att kontrollera att hjärtfelet har vuxit bort.
IMG_5534.JPG
Så här ser det ut när en baby är på EKG.

När vi ändå var i huset åkte vi upp till 8:an en snabbis. Barnintensiven blev ju ett rätt bekant ställe efter vistelsen och vi lovade att komma och säga hej när vi någon gång fanns i huset. Tyvärr tror jag inte riktigt att de sköterskorna som jobbade kände igen oss riktigt.

Nå, nästa vasaresa blir i slutet av januari och då ska vi bara sätta igång holter. Läkarkontroll behövs först i mars!