Jag kan inte låta bli att skriva en rad trots att klockan nästan är två på natten. Den här historien om Elli berörde mig verkligen, och det kommer så nära när man själv är småbarnsförälder. När Ellis föräldrar gjorde ”nack-ultrat” i vecka 12 fick de väldigt dåliga siffror som tydde på att babyn hade någon slags kromosomavvikelse. I bästa fall skulle de få ett barn med downs syndrom, men risken för trisomi 13 och 18 var också onödigt hög. Efter fostervattenprov fick föräldrarna det tunga beskedet att flickan i magen hade trisomi 18, Edwards syndrom, där 90% inte lever särskilt länge.
Den 3 januari föddes Elli, men dog i sin mammas famn den 18:nde.

Jag kan egentligen ingen finska alls, men den här bloggen läste jag ändå, och förstod. Mitt hjärta blöder och tårarna faller för den här familjen 🙁