Luft!

IMG_3444.JPGIMG_3443.JPG
Idag tyckte jag att det fick räcka med soffhäng i bara mjukisbyxor och nerklottad amningsbh för en stund. Så på eftermiddagen packade vi ner Milea i vagnen för första gången och gick på promenad hela familjen.
Våra fem äppelträd ger inte särskilt mycket skörd ännu, så dagens promenix gick till Ninnas för att plocka hem några vinteräpplen.

Skönt skönare skönast att få komma ut ur hemmet, röra på fläsket lite och andas frisk luft. Det var länge sedan jag kunde gå utan att känna mig som en betonggris, nu knäpper det bara i svanskotan som enda krämpa.

Milea gillade också frisk luft, och sov i ungefär 4 timmar (kuriosa: Leon har alltid sovit bäst utomhus).

Sprattelgumman

IMG_3363.JPG
JossanP tipsade om polarn och pyrets ”pyjamaspåse” på som blogg. Jag läste, blev övertygad och beställde hem en åt Milea.
Det visade sig vara precis vad vi behövde till vår sprattelbebis. Några nätter orkade vi med vanlig pyjamashalare som ledde till att man hela tiden fick trä in armar och ben igen när hon sparkat sig ur. Nu har vi istället bara ärmarna hon kryper ur. Hundra poäng alltså!

VVM

När Milea var på barnintensiven fick vi vara med på projektet VVM som går ut på att föräldrarna ska delta mera i vården av sitt barn.

Det vi fick göra var att fylla i varsin ”blankett” där vi skulle analysera hur vårt barn fungerar, vad hon tycker om och inte tycker om. Tanken är att vårdpersonalen lättare ska kunna veta hur de till exempel ska trösta barnet när föräldrarna inte är där. Vi fick höra att vi känner vårt barn mycket väl, och mer lär man sig hela tiden.
Nu kan vi fylla på den där listan med att hon hatar att behöva somna ”ensam”, utan föredrar en varm och bekant famn.

Ett skepp kommer lastat!

IMG_3351.JPG
… Med vad för nåt? 200 amningsinlägg.

Nu har vi haft mjölkbad här tillräckligt länge. Men vad gör man när alla tre affärerna här i stan bara säljer de värdelösa amningsinläggen som bara läcker?! Hamstrar från stormarket förstås.

Ett hett ämne

IMG_3332.JPG
Janina skrev om amning, och jag kan inte låta bli att lägga mig i diskussionen som den nyblivna tvåbarnsmamman jag är. Amning kan jag inte så mycket om ännu, men Leon är uppfödd på ersättning, så där kan jag peta in en åsikt.
Jag ammade aldrig Leon, ja jag försökte inte ens, utan det var något som jag bestämde mig för i slutet av graviditeten. Mitt beslut berodde helt och hållet på att jag under hela graviditeten pressade mig med blodsockret (jag fick hela tiden äta något sött för att få blodsockret att stiga) till den grad att när Leon var född hade jag ingen som helst lust att amma. Grejen är att det inte är så ”bara” att slänga fram tissarna när man har diabetes… För en del kan blodsockret rasa väldigt fort när man ammar, och jag hade verkligen ingen lust att fortsätta äta glukostabletter och dricka juice när babyn var född.

Den här graviditeten var jag inte lika tarkka med blodsockret (eftersom jag ju uppenbarligen inte mådde bra av det), och kände att jag gott kunde prova amning den här gången.
Till en början pumpade jag väldigt mycket för att få igång mjölkproduktionen när Milea låg på barnintensiven och sondmatades för att hennes blodsocker inte skulle sjunka. När hon orkade fick hon amma, och annars fick hon donerad bröstmjölk via slang. Jag har som sagt inget emot ersättning, men jag måste erkänna att det kändes konstigt när hon vid ett tillfälle fick NaN när donatormjölken var slut och jag inte hade tillräckligt att pumpa.
Nu ammar jag, och mjölken tycks räcka till. Men! Om jag någon kväll inte orkar amma hur länge som helst och hon aldrig blir nöjd, så tilläggsmatar vi med flaska och ersättning. Inget konstigt alls.

Och ersättning. Det är förstås upp till var och en vilken sort man väljer, och man väljer förstås det som passar babyn. Vi har valt valios Tuuti, som är inhemsk tillverkad och som inte har några tillsatsämnen. Tro mig, den är noga granskad och utvald av oss, för oss.

Sist och slutligen en uppmaning. Om ni mammor i Vasatrakten ammar och har överflödigt med mjölk, får ni väldigt gärna sälja den till Centralsjukhuset. De har väldigt dåligt med bröstmjölk just nu (eller iaf för en vecka sedan), och det finns alltid små prematurbebisar som behöver mat. Jag kände stor tacksamhet till de som lämnat mjölk när jag själv inte hade möjlighet att amma Milea. Tack!

Våra ungar

IMG_3313.JPG
Tänk att vår lillfröken redan är 2 veckor gammal!

Och tänk vilken otur vi hade som fick en baby och 2-årstrots på samma gång. Ni ska veta att det flyger klossar, legogubbar och metallbilar lite hur som helst här numera.

Vi lär inte svälta

IMG_3317.JPG
Att få barn mitt i skördetiden var inte alls särskilt välplanerat av trädgårdsmästaren i mig (men så var inget syskon planerat så här nära inpå heller). Som tur var hade vi inte själva så vansinnigt mycket att skörda, och de mesta av rotsakerna på bilden kommer från reko.

Vi lär klara oss galant på soppor och ugnsrotsaker hela vintern ser det ut som.

Kaninen mäter tre tum

IMG_3314.JPGIMG_2049.JPG
Det finns tydligen ingen begränsning på hur mycket en kan sova när man har en baby att amma och en nästan 2-åring att underhålla. Jag och Milea steg inte upp förrän mot lunchtid idag, men ändå sov vi bort hela eftermiddagen på soffan.

Man blir degig av att sova mycket, så efter kvällsmaten tog jag med mig Leon ut på gården. Vi gick till Filips bygge här bredvid och inspekterade. Leon mätte upp alla spiror till ”titum” (tre tum) och gick sedan till vår kaninbur och gav kaninen samma resultat av mätningen.

Nu är det dags att sova igen.

Våra gropar

Vår säng är inte alls optimal för att ligga och amma i. Vi köpte den i begynnelsen av vårt förhållande, en billig jenkkisäng från ett väldigt konkursat företag, det säger ju sig själv att det inte är något som ska hålla i evigheter. Amningsproblemet ligger i bäddmadrassen (haha!). Vi har numera varsin grop vi sover i, så när jag lägger Milea bredvid mig för att amma, rullar hon hela tiden för nära.

Groparna ställer också till det när jag ligger på spikmattan. Då gäller det att ligga exakt i mitten av gropen så man inte ligger snett och rullar av spikarna.

Ett sant lyxproblem.

Morgonrapporten

IMG_3247.JPG
Får se om jag får äta upp mina ord, men jag skulle vilja påstå att vår dotter är en väldigt lugn, harmonisk och snäll fröken. Vår lilla söta Milea. Jag tyckte att tiden var inne att börja nämna henne vid namn nu, mest för att underlätta skrivandet för mig själv. Hon kunde ha varit en Minea också, men tillsammans med vårt efternamn blev det så mycket nnn:ande, så då blev det en Milea istället.

Hur som haver lever vi vardagen här hemma. Daniel är ledig i två veckor ännu, och det underlättar ju med tanke på att man, om man blivit snittad (på BB pratade de om sectiomammor), inte får lyfta mer än 5 kg/sin baby. Jag vet inte hur det är tänkt att man ska klara sig efteråt riktigt?! Leon är snäll med sin lillasyster, men förändringen med en till familjemedlem här hemma tar sig uttryck i lite väl våldsamma former ibland.

He om he. Det blev en snabbrapport nu bara, jag önskar att jag kommer igång med instant bloggande så småningom.