Väldigt mycket av misstag hamnade jag in på en av mina fotomappar som hette ”BÄST”, från 2011. Jag antar att det handlade om vilka bilder som skulle bli papperskopior, eller helt enkelt lite ”best of 2011”. När jag tittat en stund så fick jag den där längtan efter att fotografera igen, den där som inte alls har funnits de senaste månaderna.
Fotograferandet slutade vara roligt när all energi gick åt till att omforma sin vardag från att bara ha ett, till att ha två barn att ta hand om. Fotoklubben ’Fotoklickarna’ som vi startade upp för några år sedan har varit död sedan vår bokdebut 2011, och ingen har tid eller ork att återuppta aktiviteten heller. Alla med sitt.
Nu kanske jag ska kunna lyckas hålla humöret uppe en stund när jag har kommit på det mest praktiska för egen del. På systemkameran placerade jag 50mm objektivet, eller ”nike-objektivet” som daniel kallar det (eftersom det är ett fast objektiv som inte går att zooma med, istället måste man springa framåt eller bakåt)… det funkar eftersom jag ändå tar alla vardagsbilder av barnen med iphonen (sexan har ändå så pass bra kameror att det går att använda bilderna också).
Jag hoppas att min lösning kommer att locka fram kreativiteten hos mig, och för att utmana mig själv riktigt mycket tänker jag delta i fotoutmaningen också.
Morgonen efter vårt bröllop, sliten och redan då väldigt utmattad.
