Vi börjar vara ganska avsötade i min ursprungsfamilj, så därför har mamma utvecklat en glögg som inte är så där äckligt söt som de man köper i butiken. HÄR hittas receptet på GODGODGOD glögg utan socker eller aspartam i. Jag tror också stenhårt på att göra en variant av havtornssaft.

Det håller nästan på att bli en tipsblogg det här….

Evelina, Charlotta (som har skitiga strumpor under sängen, btw) och Mimmi satt mittemot. Bredvid mig satt Lillon och Matilda.Malena höll ett fantastiskt vackert tal och berörde säkert många med sina ordCharlotta, Sara, Maria och jag

Tack Juthbacka för en fin festplats och god mat! Tack arrangörerna Maria, Annika, Josefina, Janina och Carro! och tack alla gäster (Jag tänker inte börja länka er alla, men HÄR finns hela gästlistan).

Julfesten i sig var en sån där ganska rätt så högljudd tillställning som det lätt blir när man smäller in 55 kvinnor i ett rum. Men maten var god och fastän Carro dissade efterrätten så tyckte jag att plommonkrämen var ovanligt god, kanhända kanelgrädden gjorde det.

Ingen visste väl egentligen vad som hände, men redan halv 10 började folk dra sig hemåt, och en timme senare var vi inte många gäster kvar. Det var väl ungefär då det bildades en 7-personersklunga i hörnet, en efterfest med de segaste… Det vill säga småbarnsmammorna som äntligen kommit sig hemifrån + Maria. Jag minns inte längre vem som sade det, men jag håller med om att vi 7 fick den mysigaste och trevligaste julfesten. Halv ett ungefär, gav vi upp, och då hade vi hunnit prata igenom allt från postgravidmagar till elaka kommentarer, bloggsamarbeten, annonser på bloggen, skräpkommentarer, hur barn exponeras i bloggvärlden och mycket annat viktigt däremellan.
Det gav mig väldigt mycket de här sista timmarna, och jag fick mig en och annan tankeställare. Så därför vill jag rikta ett stort tack till de segaste: Anna, Linda, Lillon, Titti, Aja och Maria. Utan pratstunden med er hade jag inte gått hem så glad och nöjd som jag nu fick göra. TACK!

Så, nu har både Emmi och Sandra uppmanat mig till att tänka. Den härkvällen är antagligen den sämsta tänkbara för att utöva den konsten, alltså att tänka, men jag kan försöka iallafall. Nu när jag har satsat i så här fina rubriker och allt (hjälp ändå så svårt det är att arbeta i photoshop direkt man har haft ett längre uppehåll).

Nåjanå!

Jag måste väl ändå svara likadant som så många andra har svarat på den här frågan, att det roligaste definitivt är att nätverket växer på bara en millisekund. Lämna en kommentar hos en random, okänd bloggare, och direkt är bollen i rullning och du har en ny bekantskap!

Vadå speciell?! Om man heter Sandra måste man ha en bra blogg helt enkelt. Eller hur Sandra och Sandra?!
Nåmen om jag ändå måste vara seriös här och nu så är jag brutalt ärlig med mig själv och här på bloggen. Får jag panikångest igen så lär ni garanterat få höra om det.

Den är antagligen fortsättningsvis väldigt grön i sitt utseende, och förhoppningsvis mycket mer aktiv. Aktiv på det sättet att alla ideér faktiskt blir till inlägg och inte lämnar bort någonstans på vägen mellan amning, blöjbyten och trots. Jag hoppas, hoppas, hoppas också att jag har ork att skriva mer om allt annat som intresserar mig, och inte bara om när vi hälsade på grannhästarna. Visst vore det roligt med mera inredning och trädgård igen?

Nää, sån jobbig fråga! Jag måste på riktigt säga pass på den just nu. Mitt huvud svämmar över av oxytocin. Förresten tror jag inte att jag har skrivit det där ”allra bästa inlägget” under den här tiden jag har bloggat här. I mitt arkiv med 2500-ish inlägg finns säkert något guldkorn.

Det här är däremot en perfekt fråga!! Om alla tittar till hööööger så ser ni en lång lista med länkar (ALLA bloggar borde ha en sån!). Det är alla bloggar från min reader, de där som jag lusläser och inte kan missa ett endaste inlägg av. Jag ska utöka listan vartefter jag hittar nya intressanta bloggar, har jag tänkt.
Men förutom alla dessa fantastiska bloggare till höger vill jag verkligen lyfta fram, och samtidigt sörja lite till över att allas vår Maria Lindell inte längre bloggar offentligt. Den bloggen var en sann inspirationskälla och jag vill gärna slå ett slag för kategorin ordning och reda. Jag hoppas att den blir evig så man alltid kan gå tillbaka och titta på hur lite man egentligen behöver ha i sina skåp.

Ska vi säg att e va he he? Nu hoppas jag att Husmor Anna, Malin och Madeleine ska hänga på den hetaste listan i svenskfinland.