Hören upp! Den här bloggen kommer att sluta existera. Byebye. Finito. Loppuslut. Det som hände var helt enkelt att vardagsbloggandet blev för.. hmm, vardagligt? Det blev tråkigt helt enkelt, och så finns det typ en miljon sådana bloggar att läsa, och bland alla dem känner jag mig inte särskilt unik. Hejdå vardagsflow alltså. Men om ni nu av någon anledning ändå vill hänga med vardagsflowandet så får ni söka er till instagram istället. Där går jag under det väldigt fantasifulla namnet sandraneuman.

Min 15-åriga blogghistoria går ändå inte till historien här. Nej, så roligt ska vi inte ha det, och jag siktar absolut på åtminstone 5 år till så att jag kan fira ett 20-årsjubileum i cyberrymden. Jag planerar till och med sitta på ålderdomshem och blogga i min gungstol också.
However. Jag tänker göra något som jag aldrig hade trott att jag skulle göra, nämligen nischa bloggandet. Delvis har jag redan sysslat med det några år, men då har det varit en ”på-sidan-om-blogg” som pausats under vinterhalvåret och vaknat till liv tillsammans med odlingslusten. Det som jag tänker göra nu är att utvidga mitt trädgårdsbloggande till en åretruntgrej som fortsättningsvis kommer behandla trädgården och hönseriet, men kompletteras med inredning. Det blir en tvådelad fundering med trädgård på vår, sommar och höst, och inredning vintertid, så får vi se hur det fungerar.

Det här är vad som komma skall. Namnet sagarden tycker jag är för fokuserat på trädgården, så det kommer jag så småningom att byta ut. Kanske till hösten när inredningen blir mer central och det verkligen inte matchar så bra längre.

Här slutar historien om vardagsflow. Vi ses på sagarden.neuman.fi

Linns inlägg om att planera sönder sitt enda liv är fantastiskt bra! Nu gjorde vi visserligen allt i väldigt traditionell ordning (förlovning-utbildning-bröllop-jobb-hus-barn), men det var inget vi planerat särskilt väl, utan det bara blev så för att det passade in i vårt liv. 

 Läs Linns text.

Vi rymde iväg till villan en sväng nu i helgen. Hela sommaren har jag trott att jag är nöjd med att gå här hemma, chilla på terrassen, pilla i trädgårdslandet och dricka frappé med hönsen. Men nej, allt har bara varit en illusion. Den sanna avkopplingen hittar jag ALLTID vid villan.

Det dygnet vi befann oss i paradiset i Vörå bestämde vi att vi också skulle ha en surf-detox. I vanliga fall är vi båda sådana som gärna sitter med näsan i skärmen, så vi behöver släppa taget om nätet lite och bara andas. Det visade sig vara hur enkelt som helst (förutom på natten när jag hade väldigt svårt att somna, då tog jag till blogg-tricket som går ut på att skriva ett blogginlägg -du somnar garanterat innan du publicerat det). Den sista familjemedlemmen sov sin middagslur när vi andra hängde på stranden.

Jag irriterar mig hela tiden på hur folk kör här i stan. Kanske det är likadant hos dig, det vet jag ju faktiskt inte, men risken är stor. Ni vet, det där att stanna för fotgängare.

Kan vi inte bara komma överens om att vi börjar följa trafikreglerna NU och stannar för fotgängare?! Här i Nykarleby när man ska gå över esplanaden får man vänta i evigheter innan alla fräcka bilister har kört förbi så att man kan gå över vid övergångsstället. 

Exempel. Längs Jakobstadsvägen i en kurva (strax före rondellen när man kör ut ur stan) finns ett övergångsställe som är pest! Precis INGEN stannar någonsin när man står och väntar på att slippa över till Jöns drakesvägen. Eller jo. Den gången när gammalleastadianernas stormöte på storfjärden var slut, då stannade två ekipageoch släppte oss över vägen (Leon cyklade och vägrade när den första stannade). 

 Men överlag är vi usla på att stanna för fotgängare. Och då spelar det ingen roll om man har barnvagn, ett barn, två barn eller 25 barn med sig. Här stannar ingen.

Kan vi sprida ordet? Att det faktiskt är något som står i trafikreglerna, att man ska stanna om någon står och väntar vid ett övergångsställe. Tack!

Här kan vi lugnt konstatera att regeln ”är det inte det ena så är det det andra” gäller. Iallafall när det kommer till Leons tutt-avvänjning.

  Förra veckans måndag lämnades tuttu helt kallt bort vid nattningen på kvällen. Nu är det inte jag som nattar Leon (eftersom mitt tålamod är världssämst) men jag tror att det var så att Leon frågade efter den ett par gånger, men ändå somnade till sist ( och inte ens grät sig till sömns?! Det får Daniel rätta om jag har fel i). Efter ett par kvällar började det väl rentav gå riktigt bra och jag var förvånad över hur fort Daniel kommit ner från vinden. Numera tror jag att nattningen går till så att de läser ett par böcker, och så säger D att det är natt och att Leon ska sova, stoppar om honom, säger god natt och går ut ur hans rum (älskling, rätta mig om jag har fel!).
MEN! Istället har Leon börjat ta sjukt tidiga morgnar. Vi pratar mellan 05 och 07 (jaja mamma ja vejt att jag ALLTI vakna 05… ). Inte nog med det, utan det ska skrikas och fejk-gråtas när han vaknar också, trots att Daniel försöker trösta. Han ska med våld ner från vinden, och ger sig sällan förrän Milea har vaknat och Daniel tar ner dem.

Jag inser hur orättvist det låter att det alltid är Daniel som tar nätterna och dessutom stiger upp med dem tidigt så att jag får sova. Det har bara blivit så eftersom jag har svårare att somna om på natten om jag vaknar. Så är jag allmänt tröttare också och har ett större sömnbehov efter att jag var utbränd -10. Jag tror inte att Daniel skulle vilja vara hemma i 4 veckor med mig om jag skulle vara trött och sur hela tiden.

Överlag blev det en MYCKET gnälligare Leon efter att vi slutat med tuttu. Det där att han vaknar så tidigt tror jag ändå att kan reda upp sig bara det blir lite mörkare på morgnarna. Men så gör det heller inte SÅ mycket eftersom  vi snart börjar jobba både Daniel och jag, och barnen behöver börja stiga upp tidigare. Jag börjar jobba tidigast 9 på morgonen, så det är inte SÅ tidiga dagar vi pratar om, men ändå är det ju trevligare för Mommo om de inte sover till 10 😉

Ni får gärna dela med er om ni har upplevt några biverkningar i samband med tuttavvänjning.

  Vet ni, nu i sommar är det på Sandra.neuman.fi det händer…. Ni ver vad ni ska göra!