Här får ni ett gårrbra tips från föräldrar till föräldrar… Dr. Browns natural flow-flaskor! Inte nog med att de effektivt hindrar babyn att svälja luft, den finns i glas också!! Vi köpte våra från lekmer.fi, så åtminstone där hittas de.
Nåja people, vi har kommit fram till de sista dagarna på året och årsresuméerna haglar tätt i bloggvärlden. Igen. Jag måste ärligt säga att jag har lite svårt med de där kilometerslånga inläggen med miljoner bilder från varje månad av det gångna året. Därför kommer jag inte göra någon lång minnesparad utan helt enkelt bara välja ut en höjdpunkt varje månad. Hade jag orkat hade jag istället valt ut ”årets”-händelser, typ årets bakslag, årets citat osv… men det inser jag att är över mina energidepåer.
Så, vi börjar helt enkelt från januari. Hur fantastiskt det än var att Leon blev ett år, så var det väl ändå ännu mer fantastiskt att vi lyckades tillverka en lillasyster på hans födelsedag. PLUSSET!! Det finns ingen händelse på hela månaden som slår den där känslan när det där lillalilla strecket långsamt blir synligt. Det där att ta in den situationen är så övermäktigt men fantastiskt.
…så var det tydligen både kallt och lite snö på marken.
Winston tyckte att matte luktade sååå gott efter att ha handskats och småätit av den sista julskinkan. Vi har medvetet alltid en alldeles för stor skinka till julen av den enkla orsaken att det ska räcka att frysa ner också. Nu blev det 5x 200g i påsarna, så med andra ord har vårt hushåll (nåja, Milea åt 0 skinkskivor och Leon kanske totalt 1) ätit ungefär 4kg skinka på en vecka.
Nu ska vi äta lite broiler, malet kött och fiskpinnar emellan.
Jag kan omöjligt säga varför det har blivit så här, men nu i december är det som att inredningsnörden i mig har kvicknat till efter sin långa, långa koma. Först fick köket sig en rejäl omgång (skafferiet är fortfarande ofärdigt), och så var det vardagsrummet dagen före julafton. Ja och ännu innan det så fick vi ta bort skåp och bänkskiva i badrummet när vi haft ett litet vattenläckage. Jag kan med andra ord säga att absolut inget ser ut som det gjorde i början av året.
På bilden ser ni en tavelvägg i vardagsrummet. En del ramar saknar fortfarande bilder, och något har inte ens kommit sig upp ännu, men det är på gång! …i verkligheten står det en proppfull torkställning framför nu så mycket för den inredningen… Men så är inredning med barn väldigt intressant, och ger massor med möjligheter att få tänka ut nya lösningar.
Med det här sagt tror jag att jag fått en inriktning på den här bloggen. Vardag, inredning och trädgård (utredning?)
Något som ni kanske inte visste om mig, är att jag en gång i tiden faktiskt tog gitarrlektioner och på riktigt kunde spela med ackord och allt. Det var när jag gick i FKF och alla på MIX-linjen fick välja vilket instrument man ville ha lektioner i, och eftersom jag spelade elbas på band-timmarna så tyckte jag att jag gott kunde lära mig lite gitarrplink också. Inte var det någon dålig gitarrlärare vi hade heller, utan det var självaste Petter Näse som fick lära upp oss omusikaliska.
Jag undrar om inte det här kanske är den enda bilden som finns från MIX-linjens ”band”?! Vi uppträde på en morgonsamling, och jag minns att vi fick rätt många förvånade blickar och positiva ord efteråt… Ja fast det berodde antagligen mest på den fantastiska sångerskan Michelle som vi hade med oss, och inte på mitt gitarrspel.
How ever så fick jag för mig att jag skulle börja plinka igen, på min pappas gamla landola från 70-talet. Då när jag spelade för 7-8 år sedan (oh my, är det SÅ länge sedan!!) så hade mina fingrar på vänster hand förhårdnader till följd av spända metallsträngar. Nu ska vi se om det kanske skulle gå att sätta strängar av nylon för att skona de stackars fingrarna (som ändå utsätts för blodsockermätningar flera gånger om dagen).
Förutom gitarren så skulle jag gärna ta upp körsången igen… Vad finns det för körer här i stan för dem som sjunger hellre än bra?
Gud så musikalisk jag verkar vara, och så är jag egentligen nästan tondöv.
Tänk att det tog ända tills nu innan vi kom oss utomhus på riktigt. Men då tog vi igen friskluften med råge istället och sparkade runt kvarteret på minisparken. Den sparken hade jag som liten, så den får nästan räknas till antik nu redan. Hehe.
Friskt och skönt!
Det är en väldigt charmig liten dam man möts av i vaggan på morgonen… Ja, det är inte varje morgon förstås, men många. Alltså aaaaw, jag smälter om och om igen av hennes leende.
Ikväll övar Milea på att ligga på mage igen. Inte för att träna på att lyfta på huvudet, det kan hon så bra redan, men själva det där att ligga på mage är inte så roligt än.
Eftersom det är annandagen idag har vi traditionsenligt vistats i Årvas vid svärföräldrarnas, liksom Daniels två syskon och deras familjer. Det är så roligt att se hur Leon kan umgås med sina fyra kusiner trots att den äldsta redan går i gymnasiet. Men jag vet hur starka banden kusiner emellan kan bli, Evelina som ju faktiskt är hela tio år yngre än mig har blivit lite som en syster. Hur som helst. Vi blev mätta och belåtna i år igen.
Amning. Alltså jag trodde väl egentligen aldrig att det skulle bli en så känslig sak för mig att få amma Milea, inte med tanke på att Leon enbart har fått ersättning och det aldrig kändes som fel val. Nu är det så att vare sig jag vill eller inte så tycks det närma sig slutet på amningen. Jag har inte tålamodet att bjuda bröstet när hon om och om igen bara blir förbannad. I flera kvällar har jag fått handpumpa för att kunna producera mjölk till morgonen, ja för då duger det minsann ännu!
Leon var inte det minsta rädd för tomten igår och hämtade alla sina paket själv. Ja han ville till och med hämta oftare än vad hans namn stod på paketen, så det var ju tur att Milea inte kunde hämta själv i år.
Förra året minns jag att jag tyckte att det var lite pinsamt hur många paket vi vuxna fick, så i år när mängden var betydligt mindre var det så skönt!
Av min mamma fick jag två pajformar, vita teema-tallrikar, muminglas i ETT paket (kvalitet framför kvantitet!!) och en nessesär för mina diabetesgrejer i ett paket. Lagom lagom lagom tycker jag! Av mommo fick jag stickasockor och teematallrikar (nu har vi redan sex stycken, eftersom Daniel också fick!), och av Mommi fick jag en pannlapp. Sedan fick vi sällskapsspelet ”råttfällan” tillsammans, och presentkort på restaurangbesök… Daniel fick inredningsdetaljen -ett brickbord! Av min mamma, bara för att han länge velat ha ett.
Söis, där fick ni redovisningen av min julklappshög… Ni kan däremot bara drömma om att jag skulle räkna upp allt vad barnen fick. Jag satt oskojat och öppnade paket ännu när alla andra funderade på kaffet. Nästa år tror jag att vi lämnar våra julklappar åt barnen, hemma under granen och öppnar dem senare, så får Leon fokusera mer på innehållet än på öppnandet.
Men överlag ger jag 100 poäng till att fira vid någon annans, jag skulle aldrig orka stå som värdinna för julaftonsfirandet inser jag nu.