Jag är säker på att alla (blivande) mammor har minst en gång per graviditet som man oroar sig. Ikväll var det min tur.

Redan tidigare idag noterade jag färre rörelser i magen än vad det brukar vara (jag har haft väldigt livliga barn), men jag kände ändå rörelser så jag tog det med ro. Ikväll var det inga rörelser alls tyckte jag, freakade lite och övervägde att ringa till Vasa och säga att jag vill komma in och kolla läget, men så började bebben släppa loss. Det heter väl att man ska ringa direkt man känner oro, men när oron släppte kändes det bara onödigt, och rörelser hade vi ju ändå då!
I samband med att hen kom igång fick jag istället huggande smärtor nedanför naveln, och som en hemsk mensvärk. Blir det värre så ringer jag och ser vad de tror vid förlossningen, men eftersom allt är lugnt nu och babyn leker hela havet stormar så avvaktar vi ännu.

Jag tror inte att förlossningen är på gång över huvudtaget… Det jag är bekymrad över är isåfall att det gamla snittet i livmodern inte ska klara trycket av min jättebaby, stor mängd fostervatten och de starka rörelserna.

Men som sagt så tror jag att alla, eller åtminstone många gravida krisar lite någon gång iallafall. Inte sant? 🙂