Det råkar sig alltid så bra att jag har paket att hämta ut från Berras när vi ska på kaffe till Emmis. Den här gången hade jag beställt en mycket trevlig liten vägglampa att ha vid skrivbordet. Peltmokaffet var gott, och barnen skrek ikapp. Allt var frid och fröjd i min själ –Ända tills lamphelvetet skulle upp på väggen!

Ironiskt nog får ni ingen bild på lampan, bara för att jag at the moment ligger i sängen och skriver (och ni tänker möjligtvis att man vanligtvis ju brukar ligga i sängen den här tiden).

Istället ska jag berätta om det här:

Jaa, men snyggt Sandra! Och du tycker att du har ett bra öga för inredning?

Men lapptäcket i dörröppningen har faktiskt en mycket viktig uppgift. Ni vet Milea för ju medicin 3/dag, betablockerare för att vara exakt, och den som äter den medicinen har ofta kalla händer och fötter. Överlag är hon väldigt liten och fryser lätt, så det känns inte alls klokt att ha henne på golvet där det drar. Bor man i ett 1800-talshus drar det ganska säkert. Vardagsrummet är dessutom drabbad av det kallaste Luftdraget uppifrån vinden.
Täcket hade vi från förr, så min Mommo sydde bara i två större öljetter så det går stt hänga upp på krokar.

He om he!