Ni ska veta hur mycket jag tyckte om de spontana kvällsteérna vi brukade ha ännu så länge jag och mina bröder bodde hemma. Då behövdes det inte mer än tekoppen och om någon var hungrig, en smörgås.

Sedan fick vi nästan lite fortsättning på testunden när jag och Daniel började sällskapa. De nätter vi sov i Oravais dukade Daniels mamma fram kvällste, rostat bröd (som kallnat, men det fick jag vänja mig vid) med ost, skinka och gurka på.

Men där slutade vi med att äta kvällssmörgås varje kväll, utan nöjde oss med tekoppen. Så nu känns det riktigt mysigt att någon gång lyxa till det igen med både tekopp och kallt, rostat bröd med ost, medwurst och gurka på. Det blir lite nostalgiskt.

Ikväll toppade vi kvällsteét med fortsättningen på thrillern vi tittade på igårkväll; taken och taken 2. Bara av ren nyfikenhet mätte jag blodtrycket under de mest spännande scenerna, men tydligen påverkades jag inte särskilt av pang-pang och kidnappningar.