Tänk att det blev så fint väder på eftermiddagen fastän regnet droppade ner ganska rikligt i natt och på morgonen! Vilken tur, så kunde vi gå ut och lufta oss lite på gården, mata kaninen och sånt. Kaninen är en sån där typ som tar i sin porslins-matkopp och svänger den upp och ner -hela tiden! Det är att vara otacksam det.Innan vi matade kaninen gick vi nerför vattentornsbacken med syskonvagnen för att förära min gambämommo ett besök. Om ”Mommi” är 1:a generationen så är Milea 5:e, och det är nästan 100 år mellan dem (99 år och 7 månader för att vara exakt), hur häftigt är inte det!?
Ni ver hur äldre människor ofta har mycket prylar framme på låga skåp och hyllor… Nå det var precis därför som jag tyckte att min mamma skulle komma med också. Och med tanke på vår klåfingriga Leon kändes det som att det behövdes 😉