Bara 1,5 kvarter bort från oss finns de här hepporna till påseende. Idag promenerade jag dit med båda barnen (och en yr katt) för att säga hej åt Åkes hästan.

För att komma till hästhagen måste man korsa en slags förbindelseväg mellan esplanaden och en ”bakväg” som går runt stan (kvarnvägen för de ortsbor som funderar), en harmlös liten T-korsning. Men väldigt farlig. När vi skulle gå över vägen kom nämligen en galning sladdande runt hörnet från kvarnvägshållet. Det kunde ha gått hur som helst om typen inte återfått kontrollen över sin bil. Jag är glad att vi hade katten med oss eftersom Leon gick efter honom och befann sig ganska långt in på gräsmattan bredvid vägen.

Småpojkar i sina häftiga bilar tycks tro att det inte bor några människor på de här småvägarna här där vi bor, så ofta som de sladdar runt här. Jag blir lika arg varje gång, och tänker på framtida vinterkvällar när Leon och Milea är ute och leker i snön på vägen. Direkt det kommer snö borde alla utan trafikvett spärras in!