Alltså wow, nu är det äntligen september!! Månaden som vi siktar på att få en baby i huset! Det är otroligt hur snabbt den här graviditeten har gått och att jag faktiskt snart kommer att slippa bära på den här stora tunga magen. Jag har inte ens hunnit tro att jag för alltid kommer ha den kvar, utan allt har gått väldigt smidigt den här gången.

Ungefär tills nu har det varit en rätt smidig graviditet ändå. För nu kan jag inte riktigt sova på nätterna mera när det bara är obekvämt och jag måste svänga på mig femtusen gånger per natt. Så drömmer jag att jag är på BB också och föder barn, eller så är det någon annan som föder och inte jag. De där enformiga BB-drömmarna vore ingenting om jag inte från förr vore en sån typ som kommer ihåg i detalj vad jag drömmer om nätterna.

Jag vet inte hur många nya läsare som egentligen hittat hit och därför inte vet storyn om mina graviditeter och sånt. Det är nämligen så att jag har diabetes typ 1 (sedan 17 år tillbaka), så fastän vi är beräknade till 14 oktober, så är sannolikheten stor att det blir igångsättning eller kejsarsnitt nu i september, speciellt med tanke på att jag tycks bära stora barn (diabetikers barn har en tendens att bli stora).
Leon kom i vecka 36+3 med akut kejsarsnitt (pga havandeskapsförgiftning, 5 dagar före planerat snitt) och vägde redan då 4,3 kg.

Jag lämnar det så här kortfattat, så får ni fråga om det är något ni undrar över om diabetiker, graviditeter och förlossning. Det är/kan vara en komplicerad historia redan från första veckan och ända till förlossningen.