Något som ni kanske inte visste om mig, är att jag en gång i tiden faktiskt tog gitarrlektioner och på riktigt kunde spela med ackord och allt. Det var när jag gick i FKF och alla på MIX-linjen fick välja vilket instrument man ville ha lektioner i, och eftersom jag spelade elbas på band-timmarna så tyckte jag att jag gott kunde lära mig lite gitarrplink också. Inte var det någon dålig gitarrlärare vi hade heller, utan det var självaste Petter Näse som fick lära upp oss omusikaliska.

Jag undrar om inte det här kanske är den enda bilden som finns från MIX-linjens ”band”?! Vi uppträde på en morgonsamling, och jag minns att vi fick rätt många förvånade blickar och positiva ord efteråt… Ja fast det berodde antagligen mest på den fantastiska sångerskan Michelle som vi hade med oss, och inte på mitt gitarrspel.

How ever så fick jag för mig att jag skulle börja plinka igen, på min pappas gamla landola från 70-talet. Då när jag spelade för 7-8 år sedan (oh my, är det SÅ länge sedan!!) så hade mina fingrar på vänster hand förhårdnader till följd av spända metallsträngar. Nu ska vi se om det kanske skulle gå att sätta strängar av nylon för att skona de stackars fingrarna (som ändå utsätts för blodsockermätningar flera gånger om dagen).

Förutom gitarren så skulle jag gärna ta upp körsången igen… Vad finns det för körer här i stan för dem som sjunger hellre än bra?

Gud så musikalisk jag verkar vara, och så är jag egentligen nästan tondöv.