På tidstjuven kunde man igår läsa om ”töntstämpeln” från högstadietiden, den man kunde få om man inte drack alkohol med alla andra. Jag kan inte låta bli att delge er min syn på alkohol i allmänhet. Det är enkelt, och beskrivs kort så här:
Här har ni Sandra 17 år. Första året i Topeliusgymnasiet och inte det minsta förtjust i alkohol. Jag hittade ingen bild från högstadiet, men samma o-intresse fanns då.
Här har ni Sandra 24 år, fortfarande lika lite intresserad av alkoholdrycker.
Javisst, jag har aldrig varit det minsta intresserad, och tycker det mesta bara är styggt/äckligt/blä. Jag minns inte när jag första gången smakade på någon alkoholdryck, eventuellt har jag doppat tungan i mammas vinglas ett par gånger, men alltid spottat ut det snabbt och sköljt munnen med vatten. Det godaste vinet jag smakat var den där sippen man fick när man blev konfirmerad, och då är väl det inte den starkaste sorten heller.
Jag kan ärligt säga att det mesta jag någonsin druckit vid samma tillfälle är 2 drinkar på en julfest (Daniels förra arbetsgivare hade alltid julfest vid strampen för sina anställda med fruar) för några år sedan och delade ut drinkbiljetter. 2 ynka drinkar, och drinkar kan jag tycka att är riktigt goda, men det räcker med två. Sedan blir det för sött.
Jag har alltid sagt nej, trots att jag växt upp med att vuxna SKA dricka alkohol vid festliga tillfällen. Jag har också alltid sagt nej till tobak och snus (jag har inte ens övervägt att prova), och inte en enda gång har jag känt att jag haft töntstämpeln, jag har snarare haft STOLTSTÄMPELN. Det är klart att man ska vara stolt om man kan säga nej. När jag gick i högstadiet minns jag att det oftast var stora hordar av jämnåriga, fulla, ungdomar på torget på helgerna. Jag själv hade pojkvän med traktor, så jag nöjde mig med att sitta i hytten och äcklas av de som mådde illa och betedde sig som svin. Det är DE som är TÖNTAR, de som faktiskt måste dricka sig stupfulla för att kunna ha roligt.
Nu tycker jag inte att vuxna som ”tar en redig fylla” är särskilt vuxna av sig, och då speciellt de som själva har barn och ändå känner att de måste få försvinna från vardagen med hjälp av alkohol. Att vuxna då och då dricker något alkoholhaltigt har jag inga problem med (ja fast Daniel, din whiskey luktar ju inte särskilt gott…), och jag skulle själv kunna tänka mig en långdrink någon gång.
Värst är ändå ungdomarnas syn på alkohol och att man MÅSTE dricka. Men tyvärr är det väl så, att så länge vuxna låter det vara ”okej” att de själva dricker för mycket, så kommer inte ungdomsfyllor att sluta upphöra. Jag hoppas att jag ska lyckas få mina barn att förstå att det inte är nödvändigt med alkohol,tobak och snus så länge man bara är barn. Inte för att undvika ”töntstämpeln” iallafall.
H. Stolt nykterist
Här är en till stolt nykterist! Under mina 23 år har jag endast druckit kyrkvinet som jag tyckte smakade mest hostmedicin. Aldrig har jag rökt eller snusat vet inte om någon ens försökt bjuda mig för det har ändå inte varit någon vits.
Största delen, eller alla egentligen av mina vänner dricker nu men själv har jag inget intresse av att prova. Min man har gjort alla dessa saker och både dricker alkohol och röker men det stör mig inte och trots att jag skulle ha all chans i världen att prova någon av dessa två saker så ser jag inte vitsen med det. Kanske börjar man dricka ett glas vin när man väl kommer till en 40-årskris?
Jag har heller aldrig snusat eller rökt och är mäkta stolt över det. Dessvärre drack jag mycket som tonåring. Så här i efterhand kan jag tycka att det är så sorgligt. Alltså hela företeelsen med fylla. Tonårsfylla, misstag, ångest osv. Ja, de som lät bli var de starka och smarta. Nu har jag inte druckit på tre år och det känns riktigt bra. Jag vill att mina barn i alla fall ska se en vuxen person som inte dricker. Det såg aldrig jag som barn.
Så modigt att du lyckats stå emot! Jag tror att jag drack alkohol första gången på sommarlovet efter nian (förutom nattvards-vinet då). Då jag fyllt 18 så blev det några fester under de kommande åren, men jag har aldrig tyckt att alkohol är gott. Dom senaste 5 åren kan jag räkna på båda mina händer hur många fester jag varit på, och på de allra flesta fester har jag dessutom varit nykter. Jag är gärna chaufför under festerna, så har jag en ”vettig orsak” till att inte dricka. För jag har märkt att för de allra flesta så räcker det inte med ett ”nej, jag vill inte dricka ikväll”. Tyvärr. Då får man tönt-stämpeln i pannan direkt.
Jag kan också tillägga att jag aldrig sett mina föräldrar dricka, och det är så skönt! Jag vill inte heller att mina barn ska behöva sitta vid matbordet eller i bastun och se då mamma & pappa dricker vinglas efter vinglas eller öl efter öl och blir mer och mer oansvariga och högljudda. Usch! Roy vill ha sina fredags-öl, och det är väl okej, men helst inte framför barnen.