Idag har vi lekt hela havet stormar med köket. Köksön förlorade och tvingades lämna gemenskapen.

Ja alltså. Vi har egentligen ett superstort kök, men det har inte märkts eftersom vi har haft både vårt stora bord och en köksö stående mitt på golvet, och runtomkring en massa skåp och byråer. Ingenting förutom spisen och diskhon kan räknas till fast inredning (inte ens kylskåpet och frysen har sin plats!), så vi flyttar runt hejvilt vartefter vi (jag) hittar på en ny lösning. Det vore kanske inte så svårmöblerat om vi inte hade en stor betongklönt (skorstenen/spisen/jötul) väldigt ostrategiskt placerad, samt fyra fönster utspridda på tre väggar (på den fjärde är dörröppningen och betongklönten). Dessutom är våra fönster så låga att man ogärna placerar något framför dem som är högre än 50cm. Knepig situation alltså!

Den här gången har idén sitt ursprung i att vi brukar ha julgröt här hos oss kvällen före julafton. Vi är alltid väldigt många på plats och det är alltid jättetrångt runt matbordet. Egentligen har det känts trångt runt bordet redan om man är flera än fyra, på något konstigt vänster. Och när tankarna redan har kommit igång är det svårt att stoppa den kreativa massa som cirklar runt i huvudet. Vad händer om man flyttar ut bordet precis i mitten av köket? tänkte jag och flyttade runt lite.

Jättebra! kunde vi konstatera båda två och slängde runt lite i skåpen. Det är liksom det som krävs när man har så minimalt med utrymme som vi har, att om man tar bort ett skåp så måste det möbleras om rejält i de andra. Det var det här som vårt kök behövde för att få lite luftighet i sig… och då ska det ännu förändras lite till. Vi ska ta in kökssoffan, och flytta in ett skåp i köket också, och bara vi får byggt igen en gammal dörröppning (ja Eva, den är fortfarande öppen 😉 ) ska hyllan med porslin få flytta dit.

Ni förstår varför det känns som hela havet stormar?