Påskäggen

Under påskhelgen har vi nästan haft äggmaraton här hemma. I snitt har jag fått plocka in 3 ägg per dag, och då har det bara gått en vecka sedan damerna flyttade in. Idag slog vi alla tiders rekord med FYRA ägg.

Alla hönsen förutom Leila har visat vilken färg deras ägg har, det vill säga är Leila den enda som ännu inte har värpt. De fyra andra, Prillan, Märta, Freja och Agda, har alla olika slags ägg. Fastän det är Freja som lägger de som skiljer sig mest från de andra, så finns det nyansskillnader som gör att jag kan säga vems som är vems. De är så fina och så i harmoni, fastän de ligger avbildade på en skitig duk.IMG_2451

Från vänster är det Prillan, Agda, Märta och Freja.

Vi lever ett uteliv

Välkommen till världens råddigaste gårdsplan.IMG_2582

 

Jag lovar, det kommer att bli bättre fastän det för tillfället bara ser ut som… ja, jag vet faktiskt inte vad. Staketstolparna är alldeles för långa (en del till och med överdrivet långa), och ut mot gatan (där jag stod när jag fotade) är det bräder på kommande från höger… Det är bara det att de är, hmm… väldigt ojämna upptill, så att säga.

IMG_2584 IMG_2583

Jåne, det här har vi sysslat med i dagens härliga vårväder. Spikat, sågat, jagat 2-åringen, pratat med grannar. Ungefär det.

Milea sov sin långa tupplur redan från 11-tiden, så under några timmar hade vi ”bara” ett barn att hålla reda på och fick på det viset gjort väldigt mycket. Vi har ända från början haft med Leon i trädgården när vi jobbat på med vårt, så han börjar vara ganska så van, och vill gärna hjälpa till. Det kan ju faktiskt vara ganska praktisk med en givmild tvååring om man behöver få räckt till sig en spik samtidigt som man håller fast ett bräde… som ett exempel!

IMG_2587 IMG_2591

 

Det tar sig med hönsgården också, om än aningen långsamt. Hönsen hade gärna skuttat utomhus hela dagen idag har jag på känn, men de får helt enkelt bara ge sig till tåls så vi hinner få dörren på plats iallafall. Vi ska ha ett tak på också, men den lilla detaljen är lite krångligare att göra ”bara så där”.

IMG_2585

18 kvadratmeter åt mina chicks, varsågoda.

 

 

 

 

Norrsken deluxe

Jag har aldrig förr ens testat att fånga norrsken på bild, jag har bara tänkt att det skulle vara svårt och kräva ett kamerastativ. Nå, jag kände mig tvungen att testa nu igårkväll när hela himlen fladdrade, och det syntes trots att vi bor så mitt i stan. Det krävdes en slutartid på 15 sekunder (därför är det omöjligt med en mobilkamera!), och med såna exponeringar vore ett stativ att rekommendera. Vi har två, men de är förstås försvunna när man behöver dem. Istället grävde jag en grop i grusgången och fick tack vare den och högen med grus riktat kameran uppåt.

Och wow så enkelt det var! Och så mäktigt det blev!! Bilden strax här under fick faktiskt fler likes på instagram än vad första bilden på respektive av våra barn har fått. Mina barn vs deras morbrors husbygge 0-1.



Jag hade hoppats att det skulle ha synts lite norrsken över vårt hus också, men tydligen inte (då står jag ändå vänd mot nord-öst, med norrskenet i ryggen). Istället fastnade en hel del stjärnor på bild.

Vattentornet här i stan är ett ofta avbildat objekt, men jag tror faktiskt inte att jag har sett det under ett norrskensregn tidigare! Vi bor i princip under vattentornet, så när jag tog den här bilden stod jag på vår trappa.



Mera färg i vardagen

Vi flyttade hit till vårt hus för 4½ år sedan, och då var allt i nöjaktigt skick att vi inte alls gjorde något förrän året efter. Sedan har vi målat på tapeterna i hallen och i vardagsrummet bara för att enklast möjliga få bort den gula och den cirkusrandiga tapeten. Ganska provisoriskt alltså.

Nu ska det äntligen sättas lite egen prägel på de här rummen, och först ut är hallen. Den här tapeten från Boråstapet är beställt, och jag tror det bara blir skönt att möta lite färg och intressanta detaljer när man går genom rummet.

Vad tycks?018aeee46aaae2aba2db8aed2b4e69c8e32772e1da

Vår sovkoja

FÖRE:0148ad74fe9df3b25708acd55fc0a218f3ce81ee4f

 

Det ska helst ske direkt när jag bestämmer mig för sånadär små förändringar som jag själv inser att går att göra direkt och som är mer eller mindre enkla att förverkliga. Som att riva en vägg! Hur svårt kan det vara?! Det är där jag och Daniel skiljer oss från varandra, att jag alltid tänker så –Hur svårt kan det vara? Medan han gärna planerar, skissar och mäter i en oändlighet innan det kommer till skott.

Det här projektet med att riva en sketen gipsvägg tog jag tag med helt själv nu i helgen. Pang, pang, pang så hade jag ett hål i väggen, så att jag slapp bakom för att skruva bort en miljon skruvar. Det var inte alls svårt, bara dammigt! MYCKET dammigt, och här är resultatet av ett dagsverke:

EFTER:
0159ade7f6b5b1f275be06ae5d5e7b9ef99c816463

Gardinerna är inte strukna och ful-madrasserna syns, men det gick hur bra som helst att sova där iallafall! Att vi inte sov så jättebra i natt skyller jag ändå på stormen Ole/Laina som härjade brutalt under plåttaket strax ovanför våra huvuden. Den enda som inte vaknade en enda gång var Milea, som vanligt!

Drottningen av projekt hittar på ännu mera.

 

Jag har, vad som känns som, ungefär hundra miljoner projekt på gång.
Det är ett släktträd som ska fixas i köket, kökssoffan borde målas, hyllor till mina trädgårdsböcker byggas. Bilderna i fotoboken saknar helt bildtexter och fotoboken för andra halvåret av fjolåret borde plockas ihop. Vindfånget ska rivas, vinden sorteras och ordnas upp. Till sommaren tänkte jag bygga ett hönshus och så har vi ju trädgården som ska skötas. Så är det förstås klart att min kreativa hjärna kommer på ännu ett projekt som såklart, liksom alla nya projekt, prioriteras som nummer ett.

Här får ni en bild före förklaringen, så ni har något att relatera till.0148ad74fe9df3b25708acd55fc0a218f3ce81ee4f

 

Det nya projektet handlar alltså om vår säng. Vår mjuka, insjunkna och billiga jenkkisäng som vi köpte till vår första gemensamma lägenhet på idrottsgatan i Vasa. Eller sängen i sig funkar bra, det är placeringen som är lite ”rakt på” så att säga. Det är nämligen vindstrappan som är det vita som skymtar till höger i bild, så man kunde i princip hoppa direkt ner i vår säng från översta trappsteget. Det funkar helt okej i vardagen, men det känns inte helt hundra när man har kalas och någon råkar ta sig en titt på vindsvåningen. Något eget sovrum kommer det inte att bli frågan om förrän barnen är utflugna, och då är det nästan en onödighet med ett privat rum. Vi är överens om att vi egentligen inte är i behov av något stort rum utan bara så att sängen ryms in, det vill säga 160×200 cm.

Vi har den perfekta lösningen gömd bakom den grönrandiga väggen vid huvudändan av sängen. Ett utrymme på ca 80×200 där halva vår säng får plats. Det är omöjligt att förklara varför det är den ultimata lösningen på vårt problem, men det är det, och ni ska få se varför när vi har grejat klart. Till en början behöver vi bara riva väggen och sätta upp gardiner för att få till en liten avskild sovplats, men i framtiden ser jag en lite mer ”inbyggd” variant med inspiration från dessa bilder.

13  2

 

Jag har inget emot att sova lite ombonat och mysigt, och vi har ju minst sagt förutsättningarna med vårt snedtak.

 

En fasansfullt bra idé

Oh no så jag hatar att få någon fantastisk idé när det är sent och det är sovdags!! Nu har jag varit ivrig på Pinterest och blir mer och mer övertygad om hur fenomenalt det skulle vara att sova i någon slags inbyggd alkov! Daniel och jag sover ju liksom inte i något eget rum just nu, utan bara i ”allrummet” där trappan kommer upp, men det vore nice med ett litet krypin iallafall.

Ni ska få höra mer om min idé imorgon. Nu måste jag väl ändå släcka ögonen ifall Milea vill stiga upp mycket tidigare.