Djur har jag alltid haft. Främst kaniner och andra gnagare och på senaste år katt och hund. Det sista kräket var inget för oss just då, och inte nu heller med den erfarenheten i bagaget (en överaktiv labrador mitt i stan med en utbränd och lättstressad matte?! Njae!). Bonddjur skulle jag gärna ha växt upp med (man har väl sett på barnen i bullerbyn!) och de somrarna när vi hade får vid villan var allt lite extra roliga.

Så är det höns. Allt som producerar något ätbart är välkommen hit i den mån de ryms på gården. Kor är kanske ett lite väl stort kreatur att ha på 1000kvm, men för att ha höns skulle det av oss bara krävas att vi städade ur det som tidigare gick under namnet ”Siws hus”. Siw var en vit och fluffig kanin som bodde i vårt uthus, men som blev mat åt något elakt djur som slunkit in.

Som ni kan se har jag helt på det klara med hur hönsgården ska vara, så bara snön smälter undan nu så får jag leka snickare igen. Spik, spik så borde det vara klart!