Vi lever ett uteliv

Postat 5 april, 2015 av sandra

Svara

Välkommen till världens råddigaste gårdsplan.

Jag lovar, det kommer att bli bättre fastän det för tillfället bara ser ut som… ja, jag vet faktiskt inte vad. Staketstolparna är alldeles för långa (en del till och med överdrivet långa), och ut mot gatan (där jag stod när jag fotade) är det bräder på kommande från höger… Det är bara det att de är, hmm… väldigt ojämna upptill, så att säga.

Jåne, det här har vi sysslat med i dagens härliga vårväder. Spikat, sågat, jagat 2-åringen, pratat med grannar. Ungefär det.

Milea sov sin långa tupplur redan från 11-tiden, så under några timmar hade vi ”bara” ett barn att hålla reda på och fick på det viset gjort väldigt mycket. Vi har ända från början haft med Leon i trädgården när vi jobbat på med vårt, så han börjar vara ganska så van, och vill gärna hjälpa till. Det kan ju faktiskt vara ganska praktisk med en givmild tvååring om man behöver få räckt till sig en spik samtidigt som man håller fast ett bräde… som ett exempel!

Det tar sig med hönsgården också, om än aningen långsamt. Hönsen hade gärna skuttat utomhus hela dagen idag har jag på känn, men de får helt enkelt bara ge sig till tåls så vi hinner få dörren på plats iallafall. Vi ska ha ett tak på också, men den lilla detaljen är lite krångligare att göra ”bara så där”.

18 kvadratmeter åt mina chicks, varsågoda.

Drömmen om ägg

Postat 12 februari, 2015 av sandra

Djur har jag alltid haft. Främst kaniner och andra gnagare och på senaste år katt och hund. Det sista kräket var inget för oss just då, och inte nu heller med den erfarenheten i bagaget (en överaktiv labrador mitt i stan med en utbränd och lättstressad matte?! Njae!). Bonddjur skulle jag gärna ha växt upp med (man har väl sett på barnen i bullerbyn!) och de somrarna när vi hade får vid villan var allt lite extra roliga.

Så är det höns. Allt som producerar något ätbart är välkommen hit i den mån de ryms på gården. Kor är kanske ett lite väl stort kreatur att ha på 1000kvm, men för att ha höns skulle det av oss bara krävas att vi städade ur det som tidigare gick under namnet ”Siws hus”. Siw var en vit och fluffig kanin som bodde i vårt uthus, men som blev mat åt något elakt djur som slunkit in.

Som ni kan se har jag helt på det klara med hur hönsgården ska vara, så bara snön smälter undan nu så får jag leka snickare igen. Spik, spik så borde det vara klart!

Vår sovkoja

Postat 8 februari, 2015 av sandra

FÖRE:

Det ska helst ske direkt när jag bestämmer mig för sånadär små förändringar som jag själv inser att går att göra direkt och som är mer eller mindre enkla att förverkliga. Som att riva en vägg! Hur svårt kan det vara?! Det är där jag och Daniel skiljer oss från varandra, att jag alltid tänker så –Hur svårt kan det vara? Medan han gärna planerar, skissar och mäter i en oändlighet innan det kommer till skott.

Det här projektet med att riva en sketen gipsvägg tog jag tag med helt själv nu i helgen. Pang, pang, pang så hade jag ett hål i väggen, så att jag slapp bakom för att skruva bort en miljon skruvar. Det var inte alls svårt, bara dammigt! MYCKET dammigt, och här är resultatet av ett dagsverke:

EFTER:

Gardinerna är inte strukna och ful-madrasserna syns, men det gick hur bra som helst att sova där iallafall! Att vi inte sov så jättebra i natt skyller jag ändå på stormen Ole/Laina som härjade brutalt under plåttaket strax ovanför våra huvuden. Den enda som inte vaknade en enda gång var Milea, som vanligt!

Köket på källbacken

Postat 26 januari, 2015 av sandra

Det gick ganska bra att montera ihop vårt nya vitrinskåp (Ikea, alla andra är svindyra eller jättefula) utan min makes hjälp, faktiskt. Det är han som har hjärnan i familjen, och då är han ju ingenjör också, till skillnad från den praktiska floristen. Jag hade lite otur och kastade om två identiska (trodde jag) bitar som ledde till avsaknad av hål för skruvar på tre ställen. Det löstes enkelt med borrmaskinen.

Bilderna ljuger en aning. Egentligen var ingen manlig individ inblandad, utanför köksfönstret åkte Leon nämligen skidor nerför sluttningen.

Det är en stor lättnad att ha ett enkom skåp för porslin istället för att ha tallrikar här och muggar och glas där. Nu är allt samlat på ett och samma ställe, lättillgängligt både när man dukar och om man behöver något i matlagningen. Enkelt är precis vad ett kök ska vara, och det har tagit oss ungefär 4,5 år för oss att få det okomplicerat.

Nu äntligen ska ni få helhetsbild av hur det ser ut i vårt kök efter skafferibygge, skorstensmålning och ommöblering. Vi miste ett fönster, så nu har vi bara tre kvar i köket, men jag skulle tro att det räcker bra.
Som ni ser har vi inte panel på alla väggar ännu, helt enkelt bara för att det är hemskt dyrt material, men någon gång ska det bli färdigt.
Några små detaljer ska förändras ännu. Kökssoffan (som för övrigt kostade mig en tiolapp på missionsloppis) ska målas svart, och ovanför det ska det bli ett släktträd med foton på släkten.

Att måla fläktkupan och resten av skorstenen svart var ett mycket lyckat projekt! Det blev en fantastisk kontrast till allt vitt på väggarna och i taket. Vår röda emaljkanna, som vi använder nästan dagligen att värma vatten i, gör sig utmärkt mot den svarta bakgrunden vid spisen.

Ett färdigt walk-in-skafferi!

Postat 9 januari, 2015 av sandra

Det här skafferibyggandet har sugit musten ur undertecknad, och då har jag inte slagit in minsta lilla spik heller. Jag slår vad om att Filip och jag är nästan lika trötta efter två dagars byggande. Det bevisar att det är lika tungt att bygga ett skafferi som att hålla två barn under två år nöjda och ur vägen.

Skafferiet har varit en gigantisk surdeg som aldrig blivit av förrän nu, och det känns! Hörnet där vi byggde skafferiet var ett sånt där hopplöst mörkt hörn där ingenting funkade särskilt bra, och jag tror att det i sin tur kanske har bromsat upp köksrenoveringsplanerna en aning.

Nu är det iallafall så färdigt så vi kan ösa in allt ”överlopps”. Det enda som saknas för den yttre skönheten är en hasp, men den borde ordnas imorgon.

Komplett med ”katthål” så katterna slipper in till sin mat.

Snart är det färdigt!!

Postat 7 januari, 2015 av sandra

Svara

…därför har det varit så tyst här idag. På bloggen alltså, för här hemma har det varit allt annat än tyst med både kompressor och cirkeln. Barnen använde hörselskydd, men var lite oense om själva upplevelsen.

Leon har aldrig sovit så här bra på sin eftermiddagstupplur… Kanske han borde få börja lyssna på radio i hörselskydden oftare?!

Imorgon fortsätter skafferi-projekter! Vem vet, kanske vi får en dörr!

Skaffa skafferi

Postat 19 december, 2014 av sandra

Svara

Alltså vårt nya skafferi är ju jättebra!! Vi har visserligen inga matvaror där, men att prata om ”skrubb” när man istället kan låtsas som att det är ett skafferi är ju dumt. Allt sånt som man inte använder dagligen hyser vi in i skafferiet, allt från pepparkaksformar, brödrosten och andra små hushållsmaskiner till pajformar, woken, strykjärnet och verktygsbacken.

Men det känns som om vårt skafferi saknar något…

Väggar och dörr -självklart!
Det som hände var det här:

Min bror fick i sista sekunden (när taket nästan var klart kom snön!) hjälp med att få sitt husbygge väderbeständigt i väntan på våren. Och det är självklart att Filips hus går före vårt skafferi, det går ju att använda utan väggar medan Filips hus… Tja, ni förstår.

Tänk att ett sånt här litet utrymme kan svälja så mycket grejer som det gör!!

Filips knep och knåp

Postat 9 december, 2014 av sandra

Här är det snabbt marscherat! Och vad är väl inte bättre än det? Ni förstår kanske att det inte är jag själv som har slängt ihop den här idag mellan gallskrik, kackablöjor och amningar. Skulle det inte ha varit för att min lillebror hade möjlighet att hjälpa så hade det nog gått betydligt långsammare. Jag hade någon slags fantasi om att jag skulle bygga med handledning av Filip, men man hinner liksom inte med när de sätter fart de här proffsen. Svisch, svosch bara så såg det ut så här!

Byggare Bob här hej

Postat 9 december, 2014 av sandra

Ibland så har jag sådana fantastiska idéer så det är inte klokt! Det här är en sån som löser hejdundrande många problem i köket. Jag ska förklara.
De där svarta klumparna är betongskorstenen/ugnen/kaminen och diskbänken mot väggen. Ni ser var de fyra fönstren finns och hur matbordet nu är placerat. Det markerade området uppe till vänster är det som tejpbitarna i gårdagens inlägg markerade. Ett skafferi.

Det där lilla hörnet av köket har alltid gett mig huvudvärk för att det är så fult och opraktiskt, och så har jag alltid önskat att jag hade ett walk-in-skafferi (som Martin Timell så fint uttryckte sig). Vårt skafferi får dessutom ett fönster… vi behöver inte två norrfönster i köket tycker jag, de ger inget dagsljus alls ändå, och så har vi ju ändå 3 fönster kvar.

Planen är att bygga in kylskåpet så att det blir infällt i den nya väggen och gömma fula frysboxen inne i skafferiet. Dessutom blir det hyllor att förvara de där grejerna som man inte använder så ofta på, typ hushållsassistenten, matberedaren, våffeljärnet, sodastreamern och 10-liters-kastrullen.

Nu ska jag bara skaffa en barnvakt så att jag kan bygga på dagarna… jag tror det går snabbast så. Och kanske prata ihop mig med min lillebror som är mer snickarmaterial än undertecknad.