När milea blev född och hade det där anfallet av SVT (supraventrikulär takykardi), så kändes det som en evighet tills vi eventuellt skulle få avsluta hennes betablockerare-medicinering. Nu är det äntligen dags!

Igår var vi till Centralsjukhuset i Vasa, och hjärtläkaren Johanna för en sista klinisk kontroll. Det finns inga tecken på att hon skulle ha haft fler SVT efter det där enda hittills, så sannolikt har det växt bort (hjärtats elektriska egenskaper ändras ännu på småbarn). Vi har inte en enda gång misstänkt att det skulle ha varit något heller, så fastän det här halvåret kändes lite skrämmande så har vi vant oss.



Vi hade inte en aning om i vilken takt medicineringen ska minskas, så det blev sannerligen en positiv överraskning när vi nu i en månad bara ska ge hälften av dosen vikon upp till. Efter det ska hon på holterkontroll, och om allt är ok då får vi ta bort medicinen helt! När ännu en månad gått ska hon ha holter igen, för att se hur hjärtat arbetar utan betablockerare som hindrar pulsen att stiga alltför mycket.

Gissa hur skönt det är att får skriva det här!? :D