236 dagar

För exakt så många dagar sedan, kändes den här dagen väldigt avlägsen. Men nu, nu har vi äntligen fått ta bort påminnelserna från våra telefoner, de där som påmint oss tre gånger om dagen. ”Mileas medicin” har det stått på displayen, och ”amenni” har Leon ropat. 

 Om en månad ska vi ännu på en holterundersökning så man ser att hon inte haft något SVT-anfall efter medicineringens avslut. Och ännu när hon är 1 år för att vara på den säkra sidan.

Men hur skönt är inte det här då!!? Som semester!

Vi sover på nätterna

Natten till igår var jag vaken till efter 02 eftersom jag, förutom min man, också delade säng med en jordloppa. För den som inte vet så är jag världens loppmagnet och drar till mig precis alla jordloppor som katterna drar in. Katterna har således förbud att vistas i vår säng. Typ.

Senaste natt sov jag däremot som en annan prinsessa, och vaknade inte förrän halv 10 när en liten dam jollrade i sin spjälsäng, och Leon kom smygandes ur sitt rum. Ungefär 11 timmars sömn räknar jag till. Det kan inte bli bättre!!  

 

Jag kan knappast hoppas på samma tur imorgon, men istället är det ju faktiskt nästan helg. 

det bästa för hjärtat

När milea blev född och hade det där anfallet av SVT (supraventrikulär takykardi), så kändes det som en evighet tills vi eventuellt skulle få avsluta hennes betablockerare-medicinering. Nu är det äntligen dags!

Igår var vi till Centralsjukhuset i Vasa, och hjärtläkaren Johanna för en sista klinisk kontroll. Det finns inga tecken på att hon skulle ha haft fler SVT efter det där enda hittills, så sannolikt har det växt bort (hjärtats elektriska egenskaper ändras ännu på småbarn). Vi har inte en enda gång misstänkt att det skulle ha varit något heller, så fastän det här halvåret kändes lite skrämmande så har vi vant oss.



Vi hade inte en aning om i vilken takt medicineringen ska minskas, så det blev sannerligen en positiv överraskning när vi nu i en månad bara ska ge hälften av dosen vikon upp till. Efter det ska hon på holterkontroll, och om allt är ok då får vi ta bort medicinen helt! När ännu en månad gått ska hon ha holter igen, för att se hur hjärtat arbetar utan betablockerare som hindrar pulsen att stiga alltför mycket.

Gissa hur skönt det är att får skriva det här!? :D

6 månader

Tänk att det är prick 6 månader sedan vi fick vår vackra milea till familjen. Det känns som igår.

Nu SITTER hon i sin matstol och äter 2-3 måltider om dagen. HUR gick det till? 

Milea är en otroligt glad bebis som möter alla med ett leende, men föredrar förstås sin bror.  Hon följer med i allt som händer här hemma, om en katt går förbi henne, om det är något intressant på tv-skärmen eller något låter. Fortsättningsvis sover hon hela nätterna, men i och med att det blir fortare ljust på morgonen, så vaknar de båda mycket tidigare än förr. Om Leon är morgonmänniska och börjar prata direkt från morgonen (nu kommer mamma referera till mig som alltid pratat för mycket på morgonen), så är Milea ändå hundra gånger gladare! Direkt från morgonen kvittras det gladeligen i spjälsängen.

Man ska inte jämföra sina barn, varken till sättet eller till utseendet, och det tänker jag inte heller göra… Men jag fascineras över att milea är 2 kg lättare än vad Leon var i samma ålder. Ibland känns hon så liten och skör, och jag frågesätter om vi ger tillräckligt med mat. Men samtidigt ver jag att hon mår bra och att det är onödigt att panika över en sån sak.

Vår familj blev komplett med Milea. Hon ger oss alla så mycket glädje i vardagen <3

Mars 5th

Jag reser nästan inte alls. Senaste resan längre än till Vasa gjorde vi 2008, och då inte längre än till uleåborg och bara över natten. Utomlands var en körresa (kör som i att sjunga) på våren 2009 kanske till Örebro i Sverige. Ska vi ta det ännu ett steg längre så var senaste gången jag reste på riktigt, i december för 10 år sedan. Då besökte ung-företagarna från gymnasiet Wales och det var en häftig resa!

Men de resorna är småsaker om man ser till ett större perspektiv. Livsresor. Dem har jag ett par av i bakfickan, som året med utmattning för att börja någonstans… Men de två häftigaste resorna är ändå de som lett till utökad familj.

Det är en kliché, men ni föräldrar förstår vad jag menar (ochni andra förstår när/om ni får barn). För mig har det varit två tunga resor med stenhård koll på blodsockret och många Vasaresor med tillväxtultraljud. Resultatet av resorna är mina två fantastiskt fina barn, bättre än någon souvernir som helst!

Little M

Nästa vecka, på onsdag blir den här lilla damen 6 månader gammal. Hur i hela vida världen gick det till? En fråga som man som förälder ställer varje månad det första året och sedan åtminstone en gång/år.

01b4dd52b194a0a7c50876a294d20740125645ba59

Just idag är det en stor dag för Milea, det ser ni ju på bilden. Att få SITTA och äta istället för att halvligga i newborn setet måste ju vara en fantastisk upplevelse!! Till natten ska hon få byta ut vaggan mot spjälsängen också. Att vi gör det idag beror främst på att jag tänkte få en hjärtattack imorse när jag vaknade och såg att Milea svängt sig och hade halva kroppen utanför vaggan.

En stor dam är det vi börjar ha. Med rutiner!! Hon äter havregrynsgröt på morgonen, sover en halvtimme, dricker lite mjölkersättning, sover några timmar utomhus, äter pureér (potatis, batat, palsternacka, blomkål, broccoli har vi hunnit med) till kvällsmat, sover en halvtimme, dricker mjölkersättning, och somnar till natten. Däremellan umgås vi allt vad vi hinner med varandra, skrattar, ligger på golvet, pratar och leker. Rätt skönt faktiskt.

Lilla kallfoten

Att Milea har det hjärtfelet som hon har stör oss inte särskilt mycket… Det som stör och berör mitt modershjärta är ändå att medicinen hon måste ta ger henne iskalla händer och fötter. Vi måste jämt se till att det inte drar på henne, att hon har stickasockor på fötterna och att händerna inte ligger stilla och blir kalla… och då är de nästan alltid lilaaktiga iallafall.
Normalt ska man ha småbarn liggandes på golvet för att de ska kunna öva sig på att svänga sin kropp, träna nacken och motoriken att sträcka sig efter saker, för att inte tala om att de också ska lära sig att ta sig framåt. Det här plus medicineringen och därtill ett dragigt hus ställer till det ganska mycket för oss. Visst får hon ligga på golvet och titta sig runt, men inga långa stunder och bara om det inte blåser från ett sånt håll att det drar extra mycket på golvet.

Nästa månad har vi fått tid till hjärtläkaren igen, då ska vi diskutera fram en plan hur vi ska börja minska på medicineringen och till slut helt skippa betablockerare i vår vardag. Ändå lär det ju ta några månader, så det är ju tur att det närmar sig vårvindar och ljummare väder istället.

01f8fd151d88e14ba78b6bcd3dddfa8dd543e34ba1

 

Det är en vacker dotter jag har fått i min familj, det är bara att konstatera och acceptera att pojkarna kommer att ragga runt med mopparna här utanför om 14 år.

En fortsättning från förr

Minns ni det här?

IMG_2458

 

Parkeringshuset som vi köpte på juthbackamarknaden nu senast, och som vi hade tänkt att skulle bli julklapp åt Leon. Nå nu fick han ju så många julkappar att vi bestämde oss för att det fick bli en födelsedagspresent istället.

Tadaa!

01d7af93b46c517dc83f29ca08723fd5706f04fb44

Min lillebror är bilmålare och fick i uppdrag att måla. Han hade visserligen aldrig målat ett parkeringshus förr, men det blev ju riktigt bra iallafall! Jag försökte måla det för hand, men med alla skrymslen och vrår så konstaterade jag snabbt att det var lönlöst. Det ska sättas till lite detaljer ännu, men det fyller sin funktion utan dem också. En liten 2-åring var mycket nöjd över sin present, och parkeringshuset är i bruk varje dag! En riktig fullpoängare!