236 dagar

För exakt så många dagar sedan, kändes den här dagen väldigt avlägsen. Men nu, nu har vi äntligen fått ta bort påminnelserna från våra telefoner, de där som påmint oss tre gånger om dagen. ”Mileas medicin” har det stått på displayen, och ”amenni” har Leon ropat. 

 Om en månad ska vi ännu på en holterundersökning så man ser att hon inte haft något SVT-anfall efter medicineringens avslut. Och ännu när hon är 1 år för att vara på den säkra sidan.

Men hur skönt är inte det här då!!? Som semester!

Vi sover på nätterna

Natten till igår var jag vaken till efter 02 eftersom jag, förutom min man, också delade säng med en jordloppa. För den som inte vet så är jag världens loppmagnet och drar till mig precis alla jordloppor som katterna drar in. Katterna har således förbud att vistas i vår säng. Typ.

Senaste natt sov jag däremot som en annan prinsessa, och vaknade inte förrän halv 10 när en liten dam jollrade i sin spjälsäng, och Leon kom smygandes ur sitt rum. Ungefär 11 timmars sömn räknar jag till. Det kan inte bli bättre!!  

 

Jag kan knappast hoppas på samma tur imorgon, men istället är det ju faktiskt nästan helg. 

Vi lever ett uteliv

Välkommen till världens råddigaste gårdsplan.IMG_2582

 

Jag lovar, det kommer att bli bättre fastän det för tillfället bara ser ut som… ja, jag vet faktiskt inte vad. Staketstolparna är alldeles för långa (en del till och med överdrivet långa), och ut mot gatan (där jag stod när jag fotade) är det bräder på kommande från höger… Det är bara det att de är, hmm… väldigt ojämna upptill, så att säga.

IMG_2584 IMG_2583

Jåne, det här har vi sysslat med i dagens härliga vårväder. Spikat, sågat, jagat 2-åringen, pratat med grannar. Ungefär det.

Milea sov sin långa tupplur redan från 11-tiden, så under några timmar hade vi ”bara” ett barn att hålla reda på och fick på det viset gjort väldigt mycket. Vi har ända från början haft med Leon i trädgården när vi jobbat på med vårt, så han börjar vara ganska så van, och vill gärna hjälpa till. Det kan ju faktiskt vara ganska praktisk med en givmild tvååring om man behöver få räckt till sig en spik samtidigt som man håller fast ett bräde… som ett exempel!

IMG_2587 IMG_2591

 

Det tar sig med hönsgården också, om än aningen långsamt. Hönsen hade gärna skuttat utomhus hela dagen idag har jag på känn, men de får helt enkelt bara ge sig till tåls så vi hinner få dörren på plats iallafall. Vi ska ha ett tak på också, men den lilla detaljen är lite krångligare att göra ”bara så där”.

IMG_2585

18 kvadratmeter åt mina chicks, varsågoda.

 

 

 

 

det bästa för hjärtat

När milea blev född och hade det där anfallet av SVT (supraventrikulär takykardi), så kändes det som en evighet tills vi eventuellt skulle få avsluta hennes betablockerare-medicinering. Nu är det äntligen dags!

Igår var vi till Centralsjukhuset i Vasa, och hjärtläkaren Johanna för en sista klinisk kontroll. Det finns inga tecken på att hon skulle ha haft fler SVT efter det där enda hittills, så sannolikt har det växt bort (hjärtats elektriska egenskaper ändras ännu på småbarn). Vi har inte en enda gång misstänkt att det skulle ha varit något heller, så fastän det här halvåret kändes lite skrämmande så har vi vant oss.



Vi hade inte en aning om i vilken takt medicineringen ska minskas, så det blev sannerligen en positiv överraskning när vi nu i en månad bara ska ge hälften av dosen vikon upp till. Efter det ska hon på holterkontroll, och om allt är ok då får vi ta bort medicinen helt! När ännu en månad gått ska hon ha holter igen, för att se hur hjärtat arbetar utan betablockerare som hindrar pulsen att stiga alltför mycket.

Gissa hur skönt det är att får skriva det här!? :D

6 månader

Tänk att det är prick 6 månader sedan vi fick vår vackra milea till familjen. Det känns som igår.

Nu SITTER hon i sin matstol och äter 2-3 måltider om dagen. HUR gick det till? 

Milea är en otroligt glad bebis som möter alla med ett leende, men föredrar förstås sin bror.  Hon följer med i allt som händer här hemma, om en katt går förbi henne, om det är något intressant på tv-skärmen eller något låter. Fortsättningsvis sover hon hela nätterna, men i och med att det blir fortare ljust på morgonen, så vaknar de båda mycket tidigare än förr. Om Leon är morgonmänniska och börjar prata direkt från morgonen (nu kommer mamma referera till mig som alltid pratat för mycket på morgonen), så är Milea ändå hundra gånger gladare! Direkt från morgonen kvittras det gladeligen i spjälsängen.

Man ska inte jämföra sina barn, varken till sättet eller till utseendet, och det tänker jag inte heller göra… Men jag fascineras över att milea är 2 kg lättare än vad Leon var i samma ålder. Ibland känns hon så liten och skör, och jag frågesätter om vi ger tillräckligt med mat. Men samtidigt ver jag att hon mår bra och att det är onödigt att panika över en sån sak.

Vår familj blev komplett med Milea. Hon ger oss alla så mycket glädje i vardagen <3

Little M

Nästa vecka, på onsdag blir den här lilla damen 6 månader gammal. Hur i hela vida världen gick det till? En fråga som man som förälder ställer varje månad det första året och sedan åtminstone en gång/år.

01b4dd52b194a0a7c50876a294d20740125645ba59

Just idag är det en stor dag för Milea, det ser ni ju på bilden. Att få SITTA och äta istället för att halvligga i newborn setet måste ju vara en fantastisk upplevelse!! Till natten ska hon få byta ut vaggan mot spjälsängen också. Att vi gör det idag beror främst på att jag tänkte få en hjärtattack imorse när jag vaknade och såg att Milea svängt sig och hade halva kroppen utanför vaggan.

En stor dam är det vi börjar ha. Med rutiner!! Hon äter havregrynsgröt på morgonen, sover en halvtimme, dricker lite mjölkersättning, sover några timmar utomhus, äter pureér (potatis, batat, palsternacka, blomkål, broccoli har vi hunnit med) till kvällsmat, sover en halvtimme, dricker mjölkersättning, och somnar till natten. Däremellan umgås vi allt vad vi hinner med varandra, skrattar, ligger på golvet, pratar och leker. Rätt skönt faktiskt.

Lilla kallfoten

Att Milea har det hjärtfelet som hon har stör oss inte särskilt mycket… Det som stör och berör mitt modershjärta är ändå att medicinen hon måste ta ger henne iskalla händer och fötter. Vi måste jämt se till att det inte drar på henne, att hon har stickasockor på fötterna och att händerna inte ligger stilla och blir kalla… och då är de nästan alltid lilaaktiga iallafall.
Normalt ska man ha småbarn liggandes på golvet för att de ska kunna öva sig på att svänga sin kropp, träna nacken och motoriken att sträcka sig efter saker, för att inte tala om att de också ska lära sig att ta sig framåt. Det här plus medicineringen och därtill ett dragigt hus ställer till det ganska mycket för oss. Visst får hon ligga på golvet och titta sig runt, men inga långa stunder och bara om det inte blåser från ett sånt håll att det drar extra mycket på golvet.

Nästa månad har vi fått tid till hjärtläkaren igen, då ska vi diskutera fram en plan hur vi ska börja minska på medicineringen och till slut helt skippa betablockerare i vår vardag. Ändå lär det ju ta några månader, så det är ju tur att det närmar sig vårvindar och ljummare väder istället.

01f8fd151d88e14ba78b6bcd3dddfa8dd543e34ba1

 

Det är en vacker dotter jag har fått i min familj, det är bara att konstatera och acceptera att pojkarna kommer att ragga runt med mopparna här utanför om 14 år.

Frågan på slutet.

De senaste dagarna har jag försökt vara utomhus på eftermiddagen oavsett väder. Bara man får till knixet så går det rätt lätt att klä på en tvååring också, och det är DET som brukar vara stoppklossen för utevistelse. Idag verkade det väldigt lovande med vädret, soligt och bara -1 grad… i verkligheten var det svinkallt och jag ångrade direkt att jag inte lagt på mig ytterbyxorna (man blir ganska svettig under påklädningen, så när man ska ta itu med sig själv verkar ytterbyxor rent av idiotiskt!). Igenkänningsfaktor?

011efc3be9b2085de03d838c45969665d82ec1e14c 01c8f027f155c2b4536d19cb9f53f5ae119088d102

Vi gick ända till postlådan och beundrade vår gård därifrån en stund innan Leon rusade iväg mot sin morbrors bygge (vårt hus till vänster).

01e8e85872835730a5c042c99c72571ba47f930b42

Gissa spåret!? Svar: Winston som har rumpsurfat.01f171a912ee6889e3fdc39f126e74a829dc25f74e

Vår ”lilla” kanin nöjde sig inte med hästpellets, utan krävde både snö och torkat bröd innan hon blev nöjd. Alltså öronen ÄR verkligen så där gigantiska!!

01123a9d85e7c17bb8aa7f0db61f61a59bb9cc9115

 

Ett annat kanindjur hade insett att det syntes alldeles för bra i snön, så när den kom till det oskyddade äppelträdet hade den svängt om. Puh!!

01ec5d92c7fd4450469c3eb3460521cab82ef7feed

Daniel tog Leon med sig till Oravais för att hälsa på sina föräldrar ikväll, så Milea och jag chillade i soffan. Till sist blev det bara tråkigt att vara utan Leons framfart här i huset.

 

Gallup. Jag känner mig ständigt lite splittrad i mitt bloggande och vet inte riktigt HUR jag ska skriva. Är det här med bilder ett bra alternativ? För ofta tar jag ju väldigt många bilder varje dag.