Det tar på krafterna med heldag i Vasa följt av 75-årskalas i syrefattig men fuktig lägenhet tillsammans med restrerande sektmedlemmar (alltså i ett skede var vi 20 pers i vardagsrummet). Direkt Daniel kom hem idag satte jag barnansvaret på honom och somnade själv på soffan. Det hjälpte så nu är jag lite mer med igen!
Igår förärade vi alltså VCS ett besök till barnpolikliniken och hjärtläkaren Johanna Uunila. Eftersom Milea inte har haft några tecken på rytmstörningar sedan hon bara var någon minut gammal är den fortsatta planen att vi ska börja minska betablockeraren (medicinen hon får 3 gånger/dag) från det att hon är 6 månader. Det är ju fantastiskt goda nyheter samtidigt som det känns lite skrämmande eftersom det inte går att kontrollera att hjärtfelet har vuxit bort.
Så här ser det ut när en baby är på EKG.
När vi ändå var i huset åkte vi upp till 8:an en snabbis. Barnintensiven blev ju ett rätt bekant ställe efter vistelsen och vi lovade att komma och säga hej när vi någon gång fanns i huset. Tyvärr tror jag inte riktigt att de sköterskorna som jobbade kände igen oss riktigt.
Nå, nästa vasaresa blir i slutet av januari och då ska vi bara sätta igång holter. Läkarkontroll behövs först i mars!