Fläderblomssaft är den allra godaste saften tycker jag (tillsammans med hemlagad bärsaft förstås), och speciellt gott är det att blanda i lite koncentrat i bubbelvatten, så får man nästan en lite lyxig dryck att svepa.

Nå, min moster har en fläderbärsbuske (inte druvfläder) som jag alltid varit lite avis på. Vem vill inte ha en fläder liksom?! Nu i år kände jag att jag har tillräckligt mycket skinn på benen för att våga ta sticklingar och på så vis försöka få en egen fläder. Det ska tydligen inte alls vara svårt om man ska lita på olika googleresultat (vanligtvis försöker jag undvika att googla sådana saker eftersom de flesta svar gäller sverige, som i södra delen har ett helt annat klimat än här), men eftersom min moster ju har lyckats få sin fläderstickling (härstammar från sverige) att bli en hel buske så måste väl jag också lyckas kan jag tycka!Jag har faktiskt en fläder från förr, en sambucus nigra ´black lace´, men den är så yttepytte ännu, och har dessutom förlorat ett par kvistar åt kölden nu i vinter, så den täcks jag inte ta blommor från för att göra saft. Egentligen borde jag kanske flytta den till ett lite mer skyddat ställe för där den står nu så står den mest bara och trampar.

Den som min moster fick sin fläder av, har sagt att det bara är att stoppa ner sticklingar i fuktig jord och sätta en påse över som “växthus”, men nu råkar jag ha ett växthus, så jag skippade påsen och låter dem stå där istället. Så får vi se hur det går!

Och för allt i världen, ÄT INTE DRUVFLÄDER!!!

 

Av de dubbla tulpanerna i varma färger.

Av att kvällssolen orkar förbi Filips husbygge. Förhoppningsvis orkar den ÖVER snart också.

 Av att det börjar bli ner levande i grönsakslandet igen.

 Av att det grönskar!!

…och grönskar!

 Och blir så mycket finare igen!!

Ni ska få en kort uppdatering ur hönshuset. Bilden här ovanför togs innan Florens bestämde sig för att hon minsann också ska ruva, så nu har jag två tanter som ligger på befruktade ägg, en som springer med sina kycklingar och bara tre som värper. Det är bara en tidsfråga när de också lägger sig i något rede för att trycka (När höns ser andra höns som ruvar så lockas de själva också).

Den här ladyn med kycklingar då. Prillan är en riktig hönsmamma, alltså på riktigt! Hon är definitionen! Hon har stenkoll hela tiden och vet precis var alla fyra kycklingarna är, beskyddar dem och matar dem med den mat vi ger (havregrynsgröt och kokat ägg mosar jag ihop med vatten). Och som de växer!! De här fyra är en vecka nu, och redan har de små små fjädrar längs med vingarna, och på en del av dem börjar stjärtfjädrarna synas också.

I början av nästa vecka borde nästa omgång kycklingar kläckas, och där är det lite mer spännande med tanke på att äggen är blandningar mellan mer rasspecifika blandningar. Mina förhoppningar är att så småningom (om det kommer höns) får någon som värper gröna ägg igen. De fyra ägg som Florens ligger på nu (i 20 dagar till) är avelsägg från sussex från södra Finland, så de väntar jag också på med stor spänning.

Om ni vill läsa mer om hobbyhöns så kan jag rekommendera ett inlägg skrivet i självaste Jeppo. Husmor Anna har det här med höns på klart och skriver mycket beskrivande HÄR.

 

 

 Min man funderade hur jag egentligen mår -när jag inte har bloggat på tre dagar. Men han om någon borde ju veta att jag inte riktigt har haft tid. Det är nästan så att inte ens vet var jag ska börja.

Men titta här till exempel! Årets första fyrklöver! Jag är en sån som hittar dem precis överallt, och oftast av en ren slump. Just den här fanns bland mammas narcisser.

 

Bara jag får tiden ska jag uppdatera lite på hönsfronten också.

Jag ligger i sängen, blundar och är jättetrött. Ändå har jag lite svårt att varva ner och komma till ro efter att ha läst och inspirerats av Sara bäckmos blogg om Skillnadens trädgård. Nu vill jag också täcka mina hallonplantor med ogräs, gräsklipp och halm, odla i varmbänk under vintern och starta odlingssäsongen mycket tidigare nästa år!

Men just nu var det sova jag skulle, och inte täckodla annat än mig själv. 

Taktiken för att slappna av är att tänka på något roligt och lättsamt. Då gör jag det.

 Staket. 

I tankarna befinner jag mig på hushållsdelen, bredvid växthuset. 

Ja nog kunde vi ju ha ett litet avgränsande plank där i bakre änden av gården också. Till växthuset ungefär skulle det få sträcka sig. Så skulle inte barnen lockas av att rymma heller. Och så snygg inramning det skulle bli!

Argh! Tankarna accelererar fortare än jag slappnar av, och allra allra helst skulle jag gå ut och spika ihop det där planket nu direkt. I något skede måste jag helt enkelt bara klippa av det kreativa flödet.

Om en liten stund. När jag hunnit skrivs ner idéerna.

Om du läser det här efter att du idag läst Vasabladets och ÖTs bilaga “Bygga och bo”, så välkomnar jag dig hit! Hej och välkommen! Hoppas att det här inte är sista gången du klickar dig in, för här händer det grejer hela tiden. Reportaget fick dig kanske att bli nyfiken, så jag tänker ge dig mer med tiden.

Som sagt. I år blir det 5 år sedan vi flyttade hit till huset, och det har hänt mycket på de här fem åren. Vi har inte bara hunnit få två barn, utan också förvandlat trädgården från en platt och tråkig gräsmatta, till en terapidel (den man bara behöver njuta av, och jag själv kan meditera i lugn och ro så länge jag rensar ogräset), en “lekpark” och en del för odling och hushållning.

Eftersom det är lite av ett jubileumsår har jag planer på att gå bakåt lite och presentera olika delar av trädgården och hur de har förändrats de här några åren. För vet ni, fem år är en väldigt kort tid när det kommer till trädgård. Ni kommer att häpna över vad som är möjligt att utföra på kort tid, det blir vi också varje gång vi tittar bakåt.

I något skede vill jag också berätta för er hur jag jobbat med utformingen av den del där vi hittills har satt mest energi, hur jag tänker och då kan jag redan nu avslöja att jag sällan har särskilt långsiktiga planer.

As we speak är det väldigt mycket fart på här på gården. Min man Daniel är pappaledig ännu nästa vecka, och innan vi återgår till vardagen har jag iallafall tänkt ha en duglig kompost och ett trädgårdsland där det mesta är färdigsått. Så jag menar bara att de där tillbakablickarna kan sannolikt dyka upp först mot mitten av sommaren. Jag hoppas ändå att ni nya hänger på och njuter av det jag har att visa.

Sandra

 

En fjärde liten kyckling hade kläckts under natten! En brun! Nu hoppas jag innerligt att flera av dem är hönor än tuppar. En av de grå skulle bra kunna vara en höna tycker jag, så kanske vi får gröna ägg igen.  

Nu har jag gjort i ordning en gammal rävbur inne i hönshuset så Prillan och kycklingarna kan flytta dit om några dagar. De måste vara isolerade på det viset några veckor, så att kycklingarna hinner växa till sig… Och så att inte de andra hönsen äter upp all mat. 

I botten satte jag en vaxduk så småttingarna inte trillar genom gallret. 

Alltså vilken fantastisk dag! Och det trots att de ihållande gråa molnen och den hårda blåsten sabbade den tilltänkta villautflykten. 

1. Vi hann både städa, organisera, baka och hänga med barnen.
2. Ett gäng härliga trädgårdsbrudar landade runt mitt köksbord.
3. Vi fick kycklingar!!!

Det behövs nästan inga förklaringar alls till de punkterna, men alltså nummer två, trädgårdskaffet. Sånt borde man göra oftare! På något vis räcker det tydligen att man har en gemensam nämnare för att man ska trivas tillsammans. Sist och slutligen blev det inte alls så mycket trädgårdssnack, utan mer om barn och det finska språket. Tack till Charlotta, Nina, Anna, Sanna, Nina, Kitty och Sandra för att ni tog er tid att prata. Vi gör om det, visst?!

Trean då!!! Oh My så överlycklig jag blev när jag hörde ett svagt pipande från redet! En liiten svart kyckling hade kläckts ur sitt ägg, och senare joinade två grå kycklingar också!! 

Att Finland spelade en bra ishockeymatch var lite som pricken över i på en fantastisk dag.  

 När jag jobbar i trädgården så är det minst 5 olika saker på gång. Det beror kanske på att det är så lätt att mista fokus om man råkar se ett ogräs i en odlingslåda, eller något sånt. Ni likasinnade känner säkert igen sig.

Jag har flera gånger noterat mängden ogräs i lådan med björnbär bakom garaget, men aldrig satt mig ner för att rensa, förrän idag. Det jag hittade gjorde mig nästan lite matt och deprimerad. Fräken! Och inte bara en eller två små svansar, utan flera i en sträng längs mitten!!

Då tänkte jag inte några vackra ord, men väldigt impulsivt grävde jag bort alla skott och all “infekterad jord”. När jag kom till gräsnivå insåg jag till min förskräckelse att vitroten också hittat in… Så egentligen var det sist och slutligen tur att jag fick fröken i lådan och grävde upp NU. Annars hade jag kanske haft vitrot i låda också.  

 

 

 

28 juni är det loppisrace på källbacken, och samtidigt öppnar jag som vanligt upp min trädgård för allmänheten. Loppisracet är för övrigt ett event väl värt ett besök med runt 30 försäljare på ett par kvarter (det vill säga, du kan parkera din bil och sedan promenera mellan gårdarna på Källbacken).

I augusti kommer ni igen ha chansen att traska runt här, närmare datum kommer i ett senare skede.

Välkommen!