Diabetes mellitus typ 1

Det är 19 år sedan nu (jag var tvungen att kolla för jag minns aldrig) som jag spenderade mitt sportlov på barnavdelningen i Jakobstad, spelade Mulle Meck på avdelningens dator, nintendo på mitt rum, lånade böcker vid sjukhusets bibliotek och injicerade apelsiner med insulin. Då förstår ni kanske vad det handlar om. Diabetes.

Jag är alltså typ 1 diabetiker, och har varit det så länge att jag inte minns hur det kändes att inte behöva väga varje brödbit, räkna kolhydrater och spruta sig flera gånger om dagen. Det har inte varit en dans på rosor för min del, och jag har kämpat mig genom en trotsig pubertet, nonchalant tonårstid, stressig övergång till vuxenvärlden och på det ännu två graviditeter. Jag kämpar ännu.

Man tycker att jag kanske borde ha mitt på det torra nu när jag ändå har familj, fast anställning, hus och ett tryggt liv. Så är det inte. Med en rejäl utmattning i bagaget så blev stresströskeln mycket låg, och med två småbarn är det lätthänt att man stressar upp sig dagligen. Stressen leder för min del till att jag har uruselt minne och fastän jag VET att jag måste ta insulin när jag äter något så finns det liksom inte i mitt huvud det där så att jag faktiskt skulle göra det. Jag skäms hos diabetesskötaren för att jag så ofta glömmer, och inte heller har någon förklaring till varför.

Det är ett ständigt krig om kosten mellan mig och annat folk som har med diabetes att göra (andra diabetiker och diabetesskötare och -läkare). Bara för att jag inte alltid äter snabba kolhydrater och mer fett så känns det som att jag får ett stämpel där det står ”dödsdömd” i pannan. Speciellt det att jag äter fet mat och mycket proteiner får sjukvården att se rött, mest eftersom jag har högt kolesterol från förr. Högt kolesterol ja, det har vi allihopa i vårt släkte men ingen har problem med hjärtat… Det inkluderar mommi 100 år.

Ibland känns det inte ens som att det är accepterat att man äter nästan exakt som kostcirkeln förespråkar bara för att man är vän av LCHF-föda. De vet det så därför är jag automatiskt i ”se upp med den här patienten”-facket. I nuläget äter jag lågkolhydratkost/långsamma kolhydrater, inte LCHF (bara för att de fyra bokstäverna brukar innebära att ”man är galen och häller i sig litervis med grädde samtidigt som man stoppar flera baconpaket och ägg i kinderna”) och försöker lära mig hur man tar insulin för det. Det jag inte äter är vitt bröd, pasta och ris, men bara för att det är sådana saker som varken är gott eller mättar min mage. Ofta byter jag ut pasta/ris/potatis till grönsaker istället, och tillsätter en klick majonnäs. Det där med majonnäs är lite konstigt egentligen… Det alltid har varit ett ”dåligt” tillbehör, lite ”ajaj det får du spara till helgen”, men nu när jag nämnde att det receptet jag använder mestandels består av 2 ägg och rapsolja så fick de sig en tankeställare på diabetesmottagningen (rapsolja och margariner är sjukvårdens favoritrekommendation).

Hur äter ni? Vad räknar ni till hälsosamt? och vad är INTE hälsosamt?

UTLOTTNING

Hej alla glada!!

Nu ska ni se vilken rolig liten utlottning vi ska ha här på bloggen!! Minns ni den här som jag lovordade för någon dag sedan? Ja, och nu ska jag få lotta ut en sådan åt en av er!!! Idag när jag hämtade paketet från posten och fingrade på örtvaggan så blev jag så avis på att inte själv kunna delta. Då förstår ni vilket värde det finns i det här köksredskapet!

Jag kunde inte, när jag fick min örtvagga i ungdomen, tro att jag någonsin skulle behöva en sån. Ja jodå, det är nog det specialredskap som jag använder allra mest i köket. Det går så snabbt och enkelt att hacka ner örter i maten (barnmaten, soppor, såser osv osv.) och så blir det så väldigt fint hackat också!

25579590-origpic-6b35e5

Det enda ni behöver göra är att lämna en kommentar där ni berättar vilka färska örter ni brukar använda i matlagning. För att öka chansen för de som verkligen vill vinna så får ni en extra lott om ni delar på ett annat socialt medie (skriv isåfall det i kommentaren).

Ni har tid på er till söndag den 22:a klockan 18.00 att delta.

I samarbete med:

Vasst tips!

Bara ett väldigt hett tips på vad man kan shoppa hos Malin’s foodie living i Sundom!! Jag har själv en sån här örtvagga och använder den dagligen på sommaren när jag hämtar in örter ur trädgården. Alla borde ha en sån här, och jag tror nästan att jag blir tvungen att beställa en ny i något skede. Och det är ju faktiskt ett väldigt vasst tips!

25579590-origpic-6b35e5

Tips för föräldrar

IMG_5883.JPG

Här får ni ett gårrbra tips från föräldrar till föräldrar… Dr. Browns natural flow-flaskor! Inte nog med att de effektivt hindrar babyn att svälja luft, den finns i glas också!! Vi köpte våra från lekmer.fi, så åtminstone där hittas de.

En liten julhälsning

IMG_5728.JPG

GOD JUL!! Hoppas ni har en fin julafton i bagaget, att ni är mätta, och att ni är nöjda med de paket som tomten kom med!

Vi firade julafton vid mamma och mussis, tillsammans med Filip, Amanda, Jonatan, Tove, Frank, och Theo. I skrift ser det inte ut som så många, men i verkligheten var det fullsatt runt matbordet och varmt och mysigt i vardagsrummet. Men oh så trevligt vi hade det! Leon hade inte alls tid att varva ner och börja sova den vanliga tiden runt åtta… Istället drog han ut på den vakna tiden ända till midnatt och slocknade som ett ljus när ytterkläderna skulle kläs på, och vaknade inte förrän NU när klockan visar 10:15.

I år var det året när jag accepterade att jag inte är ett barn längre, och att julafton inte behöver vara som mina barndomsjular. Granen behöver inte dofta jul, allting behöver inte vara rött och grannt, och jag är nöjd med ett fåtal paket (hah! Jag öppnade ju ändå de tusental paket som barnen fick!). Det är skönt att förvandlingen från barn till vuxen är färdig, och att jag äntligen kan njuta av julen på ett lugnare sätt. Det enda jag är lite besviken på, är att jag inte hann hämta en andra tallrik fisk, köttbullar och korv innan jag blev mätt av skinka och mustapekka-sås.

… Men visst får man säga att det är skönt när julafton är förbi?!