Snart är det kalas

Nästa söndag är det vår liiilla lilla Leons 2:a födelsedag, och förstås ska det ställas till med kalas. Vanligtvis vore det väl kanske inte så stor grej med att baka lite bullar, tårta, kladdkaka, köpa lite domino- och våffelkex. MEN! Vi har medvetet inte ännu introducerat några sötsaker med tillsatt socker åt Leon. Nu är det ju Leons födelsedag, och Leons kalas så då tycker jag att det skulle kännas hemskt orättvist och dumt om vi dukade upp med en massa sött som födelsedagsbarnet själv inte skulle behöva äta. Förstår ni mina tankegångar?

Så istället för tårta och annat sötsliskigt tänker vi köra stenhårt på ostbricka (det börjar för övrigt vara ett standardinslag på kalasen runtom i vår släkt), salta pinnar, LCHF-pepparkakor, och havtornsmoussetårta (den hade vi förra året också, och det var en sann höjdare!). Det känns mer rättvist tycker jag.

Så här såg det ut för ett år sedan.

20140119 Leons födelsedag17_Medium 20140119 Leons födelsedag12_Medium 20140119 Leons födelsedag11_Medium 20140119 Leons födelsedag7_Medium

En sten-förklaring

Den här texten vill jag dela med er bara för att ni ska förstå varför jag plötsligt visar upp en sten åt er här på bloggen. Tydligen var det i september 2013, men så blev det aldrig så att jag använde pendeln särskilt mycket eftersom jag inte många månader efteråt blev gravid och väldigt trött, och trots att min sten sägs ge energi så krävs det också en del energi för att lära känna sin sten.

Annika ville ha ett inlägg om hur man hittar curry- och hartmanlinjerna, men jag vet inte om det är något som jag riktigt kan förklara så här på rak arm. Jag har lånat en bok av moffa, som handlar om det här och som förklarar varför man ska undvika de här magnetiska fälten, så sedan när jag har läst den igen så kan jag kanske skriva lite om saken. Allt det jag en gång har läst in mig på har försvunnit iom graviditeten och första tiden som tvåbarnsmamma.

Men bara för nyfikenhetens skull… är det någon av er som är så där övernaturliga?

20130919-203956.jpg

13 september 2013

”Jag köpte mig en egen pendel idag. En sån som man använder när man till exempel vill hitta vattenådror, energipelare eller energilinjer. Vi är så där hela släkten, att vi kan hitta sånadär magnetiska fält med trädklykor och pendlar, men det är kanske moffa och jag som är mest ivriga.

När jag provade hålla i moffas pendel märkte jag att det faktiskt funkade för mig också med den (hittills har vinklade järntrådar varit min grej). Pendeln pendlade inte eller snurrade runt, men den drogs mot sidorna och kändes tung där mitten av ex en pelare fanns. Det krävs att man jobbar en stund för att få det att fungera bra, följaktligen behöver man en egen, så jag har länge tänkt att jag ska skaffa en så fort jag kommer mig till Jeppis.

Idag passade jag på att kila in till mystic magasinet på Köpmansgatan i Jeppis för att införskaffa den där pendeln. Nästan direkt sa Tina (som hon lär heta) att hon tror att det är den här stenen jag ska ha, och pekade på en vit pendel. Jag själv var lite osäker, och ”provade” lite andra stenar också eftersom jag tyckte den var lite tung och ”vass”. Nå, sist och slutligen blev det ju ändå den hon föreslog till en början, den kändes rätt, och när jag läste om den förstod jag varför.

Rökkvartsen hjälper dig att se igenom och lösa upp negativa energifält som genererats av destruktiva tankemönster och emotioner såsom ilska, hat, hämnd och dömande värderingar. Den kan användas till djup avslappning, meditation och för att gå bortanför sitt jags begränsningar.

På andra ställen nämndes också ”att inte fastna mentalt”, att den ger energi åt den som är trött och deprimerad, och ge fredliga drömmar. Den sägs också skydda mot negativ energi från andra. Frasen ”bortom mörker finns det alltid ljus.” beskriver stenen, och det tycker jag att förklarar vilken hoppfull sten det här är.

Nu är jag inte deprimerad, men jag antar att jag skulle ha den här stenen för att balansera upp allt som tynger (och har tyngt) mig de senaste åren, och jag behöver energi och skydd mot negativa människor.
När jag sa det åt kvinnan som sålde stenarna, att den är perfekt, sa hon att det är så ibland, att en viss människa ska ha en viss sten.

Nu gäller det bara för mig och min rökkvarts att lära känna varandra. Ni måste ju tro att jag är tokig, men ni får tro det då, för så här övernaturlig är jag.”

Om julmusik

Julen är här.
Låt julen förkunna.
O helga natt.
Stilla natt.
Etc… Etc… Etc…

För egen del kan listan på den ultimata julmusiken göras lång, de här var bara de första jag kom på… De är alla lika viktiga i mitt tycke, och då gäller det allt från de traditionella som vi lyssnat på under min uppväxt, men också sådana som jag upptäckt de senaste åren.

På min jullista på Spotify finns det bland annat en potpurri med trallvänliga sånger… ni vet de där man sjunger när man dansar ringlekar?! För mig påminner det om de fyra åren i Normens skola (3-6)… Ni som läser och också har gått där, minns ni hur rektorn Eva Sundstén stod på scenen med mikrofonen i handen och ledde ringlekarna? Det var väl en tradition med ringlekar den sista skoldagen på året, som avslutades med hej tomtegubbar dansandes ut och in i festsalen, varje klassrum, matsalen, korridor och våningar?
Jag ser Eva varje gång jag hör potpurrin.

Till ett lite färskare minne.
När vi bodde i Vasa (2006-2009) sjöng både jag och Daniel i en kör för ungdomar, ledd av Sofie Björkgren-Näse. Ett år på juldagen var vi ett tiotal körmedlemmar som samlades i Trefaldighetskyrkan för att tillsammans med en äldre kör sjunga i julottan. Det var en så mäktig upplevelse att stiga upp så tidigt, köra genom ett tomt och tyst Vasa, och få sjunga en så mäktig psalm som Var hälsad sköna morgonstund. Vi gjorde något speciallarrangemang så det bara var vi unga som sjöng i början, och de äldre kom med först i slutet av frasen unga sjunga med de gamla. Ja, det är svårförklarat.
Och sedan dess är den här psalmen verkligen jul för mig.

steady on (Medium)Vem ser någon ni känner?

Vilken julmusik väcker minnen i dig?