Ett ovanligt spännande ultraljud

IMG_2868.JPGIMG_2867.JPG
Är det någonting som VCS har så är det en redigt grann utsikt från de högre våningarna. Numera är Mödrapoli på åttonde våningen, och rummet där man får sitta när bebisens hjärtkurva ska tas, är fantastisk! Det är skog, hav, Vasklot och vindkraftverket i Sundom.

Ursäkta den groteska bilden av magen, det blir så när man har kameran vinklat lite fel. Men ni ser ju bristningarna, loppbettet och verkligheten. Varsågoda!

Babyn mår bra och är minsann av den livligare sorten. Jag vet inte hur länge läkaren höll på enbart med att få mätt flödet i navelsträngen, men till sist gick det vägen. Och det såg bra ut.

Men, det mest spännande var kanske ändå när det skulle tas ett fostervattenprov. Det är inget de vanligen gör, att slå in en 20cm lång nål i magen på en gravid, men problemet är att vår bebis växer snabbt nu och så har jag dessutom för mycket fostervatten (polyhydramnios). När mamman har diabetes blir det lätt så att babyns bukomfång drar iväg ordentligt mot slutet, likaså får man lätt för mycket fostervatten… Det händer inte alla, men jag har haft oturen med mig. Samma diagnoser hade jag med Leon också.

På torsdag kommer provsvaren från barnvattenpunktionen (som det så fint heter), och då får vi veta när det blir kejsarsnitt. Ja, vi vet att det blir kejsarsnitt, som också var en önskan från vår sida (fastän jag nästan har tjatat om normal förlossning hela tiden), eftersom en igångsättning medför lite för stor risk för att det ändå slutar med akut snitt.

Hur det känns att få en nål i magen?! Njä, för en som skjuter in en kanyl i magen var tredje dag så känns det inte särskilt konstigt. 😉

Det 9:onde ultraljudet

IMG_2735.JPGIMG_2736.JPG
Nu är jag med på noterna igen… det var jag inte igår när nervositeten inför dagens ultraljud gjorde mig allt annat än koncentrerad. Men nu har vi det undan för den här veckan och kan slappna av till nästa tisdag när det är dags igen.

Allt såg fint ut trots att babyn är på större sidan (strax över +2 på SD), och hen får stanna kvar i magen några veckor ännu. När läkaren som gjorde ultraljudet varit tyst en lång stund blev jag nervös och var säker på att hon vilken sekund som helst skulle meddela att babyn måste plockas ut nu direkt. Men så var det ju inte, och faktum är att läkaren i dagsläget trodde att förlossningen skulle kunna dras ut ända till vecka 38, alltså fyra veckor till. Det tror inte jag, så vi siktar ännu på 3 veckor.
Jag behöver iallafall inte göra fler besök till inremedicinska i Vasa!! Hurra! Blodsockret har hållits stabilt genom hela graviditeten nu, visserligen aningen för högt, men stabilt. Och det är skönt att slippa de besöken nu iaf!

Efter en hel del väntande på centralsjukhuset är man vrålhungrig. Vi hade så svårt att bestämma oss för lunchställe, så efter en snabb shoppingtur i Stenhaga, satsade vi på det säkra kortet i Smedsby; Smiths burgers. Det är så otroligt goda burgare att det inte finns ord att ta till. Bara som ett tips.