Winston tyckte att matte luktade sååå gott efter att ha handskats och småätit av den sista julskinkan. Vi har medvetet alltid en alldeles för stor skinka till julen av den enkla orsaken att det ska räcka att frysa ner också. Nu blev det 5x 200g i påsarna, så med andra ord har vårt hushåll (nåja, Milea åt 0 skinkskivor och Leon kanske totalt 1) ätit ungefär 4kg skinka på en vecka.
Nu ska vi äta lite broiler, malet kött och fiskpinnar emellan.
Ikväll övar Milea på att ligga på mage igen. Inte för att träna på att lyfta på huvudet, det kan hon så bra redan, men själva det där att ligga på mage är inte så roligt än.
Eftersom det är annandagen idag har vi traditionsenligt vistats i Årvas vid svärföräldrarnas, liksom Daniels två syskon och deras familjer. Det är så roligt att se hur Leon kan umgås med sina fyra kusiner trots att den äldsta redan går i gymnasiet. Men jag vet hur starka banden kusiner emellan kan bli, Evelina som ju faktiskt är hela tio år yngre än mig har blivit lite som en syster. Hur som helst. Vi blev mätta och belåtna i år igen.
GOD JUL!! Hoppas ni har en fin julafton i bagaget, att ni är mätta, och att ni är nöjda med de paket som tomten kom med!
Vi firade julafton vid mamma och mussis, tillsammans med Filip, Amanda, Jonatan, Tove, Frank, och Theo. I skrift ser det inte ut som så många, men i verkligheten var det fullsatt runt matbordet och varmt och mysigt i vardagsrummet. Men oh så trevligt vi hade det! Leon hade inte alls tid att varva ner och börja sova den vanliga tiden runt åtta… Istället drog han ut på den vakna tiden ända till midnatt och slocknade som ett ljus när ytterkläderna skulle kläs på, och vaknade inte förrän NU när klockan visar 10:15.
I år var det året när jag accepterade att jag inte är ett barn längre, och att julafton inte behöver vara som mina barndomsjular. Granen behöver inte dofta jul, allting behöver inte vara rött och grannt, och jag är nöjd med ett fåtal paket (hah! Jag öppnade ju ändå de tusental paket som barnen fick!). Det är skönt att förvandlingen från barn till vuxen är färdig, och att jag äntligen kan njuta av julen på ett lugnare sätt. Det enda jag är lite besviken på, är att jag inte hann hämta en andra tallrik fisk, köttbullar och korv innan jag blev mätt av skinka och mustapekka-sås.
… Men visst får man säga att det är skönt när julafton är förbi?!
Julen är här.
Låt julen förkunna.
O helga natt.
Stilla natt.
Etc… Etc… Etc…
För egen del kan listan på den ultimata julmusiken göras lång, de här var bara de första jag kom på… De är alla lika viktiga i mitt tycke, och då gäller det allt från de traditionella som vi lyssnat på under min uppväxt, men också sådana som jag upptäckt de senaste åren.
På min jullista på Spotify finns det bland annat en potpurri med trallvänliga sånger… ni vet de där man sjunger när man dansar ringlekar?! För mig påminner det om de fyra åren i Normens skola (3-6)… Ni som läser och också har gått där, minns ni hur rektorn Eva Sundstén stod på scenen med mikrofonen i handen och ledde ringlekarna? Det var väl en tradition med ringlekar den sista skoldagen på året, som avslutades med hej tomtegubbar dansandes ut och in i festsalen, varje klassrum, matsalen, korridor och våningar?
Jag ser Eva varje gång jag hör potpurrin.
Till ett lite färskare minne.
När vi bodde i Vasa (2006-2009) sjöng både jag och Daniel i en kör för ungdomar, ledd av Sofie Björkgren-Näse. Ett år på juldagen var vi ett tiotal körmedlemmar som samlades i Trefaldighetskyrkan för att tillsammans med en äldre kör sjunga i julottan. Det var en så mäktig upplevelse att stiga upp så tidigt, köra genom ett tomt och tyst Vasa, och få sjunga en så mäktig psalm som Var hälsad sköna morgonstund. Vi gjorde något speciallarrangemang så det bara var vi unga som sjöng i början, och de äldre kom med först i slutet av frasen unga sjunga med de gamla…. Ja, det är svårförklarat.
Och sedan dess är den här psalmen verkligen jul för mig.
Vem ser någon ni känner?
Vilken julmusik väcker minnen i dig?
Madeleine pratade om mänskliga cravings (icke att förväxla med preggocravings) och ställde frågan vad man har för cravings. Nu i juletider finns det en grej i matväg som jag måste ha. 
Snellmans aladåb!
Årets dörrkrans här i huset är ett riktigt hastverk å så ful så att det nästan är pinsamt att visa upp den.
Daniel saknade en krans på vår dörr, och som den florist jag är kände jag att det var min uppgift att tillverka en. Bara för att jag inte har bundit någon lingonriskrans på säkert 20 år (det låter så brutalt, men det är faktiskt 20 år sedan jag började i lågstadiet, och där band vi lingonriskransar till jul) så ville jag prova på den modellen också. Pga tidsbristen en småbarnsmamma ständigt slåss med så fick det bli den allra enklaste modellen, en sån som tar högst 10 minuter bara man har materialet till hands. Nästa år lovar jag att visa upp en betydligt snyggare krans, som jag inte behöver skämmas över.
Så nu har vi alltså äntligen en krans på dörren, och dessutom fixade jag julbelysningen på utsidan idag också. Förra året hann vi kanske ha belysning i växthuset någon dag innan hela spektaklet blåste sönder i en brutal höststorm… i år hoppas vi att väderkillarna är på vår sida och låter vårt växthus vara helt hela vintern (så behöver vi inte gå igenom samma procedur som förra säsongen). Man skulle kunna tro att jag är lite avis på närpesborna som har belysta växthus i var och vartannat hörn, och det är jag också.
Det kommer mera -om julpynt!
Lucka 1: Ett inlägg med rubriken ”Dagen då allt förändrades”.
Om jag liksom Elin skippar de där självklara dagarna som när vi gifte oss och fick barn och sånt, så finns det faktiskt en dag som förändrade allt väldigt mycket.
Jag minns exakt hur jag på vårterminen 2007 en dag hängde i kansliet vid FKF (som eleverna gärna gjorde för att prata med Rolli och Kristina på rasterna) med en utbildningskatalog i handen. Jag hade knappast ägnat särskilt mycket tid till att tänka på vad jag skulle göra efter mitt spontana mellanår, men någon skola måste jag väl ändå söka till. Det blev en rejäl AHA-upplevelse när jag plötsligt bestämde mig för att studera till trädgårdsmästare. Sagt och gjort, nu har jag en utbildning som trädgårdsmästare inom blomster och handel, och en fortbildningsexamen som florist.
Hur det förändrades?! Innan den där dagen hade jag inte en tanke på att jag ens skulle ha gröna fingrar. Men det har jag.
Så här basic är vår adventsljusstake i år. Jag har ingen energi att sätta på den kreativitet som krävs för att skapa ett arrangemang runt en adventljusstake, så vi lånade en som moffa har snickrat och pimpade den med metallsiffror. En väldigt traditionell skapelse jämfört med hur de senaste årens stakar har sett ut här hos oss.
2013
2012
2011
2010
Som ni märker har de inte förändrats SÅ mycket de senaste fyra åren, förrän nu då.
Det är många som har egna julkalendrar nu i december. Men hur gärna jag än skulle vilja så kommer det antagligen aldrig någonsin existera någon sådan här. Men nu hittade jag en decemberlista på Elins blogg som jag iallafall tänkte ta till de dagar jag vill men inte har något att skriva om… Eller bara har mer ork än vanligt.
Så här ser den ut:
Lucka 1: Ett inlägg med rubriken ”Dagen då allt förändrades”.
Lucka 2: Ett av dina lyckligaste ögonblick i år.
Lucka 3: Blogga din önskelista för i år!
Lucka 4: En av dina starka sidor som förälder.
Lucka 5: Ett av de tuffare ögonblicken i år.
Lucka 6: Djupdyk i albumarkivet! Ta fram ditt mobilalbum och plocka ur bild nummer 8, 32, 48 och 80 räknat från första bilden i albumet och blogga om dem.
Lucka 7: Ett inlägg om något du är helt och håller beroende av i vardagen.
Lucka 8: Ett inlägg om personen du senast pratade i telefon med.
Lucka 9: Ett inlägg om din favvojullåt (ja, har du ingen får du välja en nu) och ett minne du har kopplat till den.
Lucka 10: Ett inlägg om något du drömmer om.
Lucka 11: Ett inlägg om hur du planerar att fira jul i år.
Lucka 12: Djupdyk i albumarkivet! Ta fram ditt mobilalbum och plocka ur bild nummer 8, 32, 48 och 80 räknat från sista bilden i albumet och blogga om dem.
Lucka 13: Ett luciaminne.
Lucka 14: Ett inlägg om när, hur och varför du grät senast.
Lucka 15: Ett inlägg om tre saker som får dig att må bra.
Lucka 16: En av dina svaga sidor som förälder.
Lucka 17: Ditt bästa julminne.
Lucka 18: Ett inlägg med rubriken ”Tre knep som underlättar min vardag med bebis/barn”.
Lucka 19: Ett inlägg om vilka tre kända personer, levande som döda, du skulle vilja bjuda in till ditt julfirande om du fick välja fritt. Motivera, såklart!
Lucka 20: Djupdyk i instagramarkivet! Ta fram din instagramprofil och plocka ur bild nummer 35, 40 och 61 räknat från senaste bilden i albumet och blogga om dem.
Lucka 21: Ett inlägg med rubriken ”Såhär hade min önskelista sett ut om jag var 8 år ung”.
Lucka 22: Ett inlägg om dina mesta julcravings i år.
Lucka 23: Ett inlägg om något du verkligen ser fram emot det kommande året.
Lucka 24: Ett inlägg om tre saker du tror att dina bloggläsare inte vet om dig.
LET’S GO!!
Hur böjer man ”november” i plural egentligen?
Egentligen hade jag tänkt visa er hur mycket roligt man kan ha med hyacinter, men när jag tittade genom mitt fotoarkiv så visade det sig att jag tydligen inte har dokumenterat alla arrangemang. Så istället blev det ett inlägg om hur mycket julfeelis jag tycks ha haft redan i slutet av november de senaste åren. I år inte så mycket julfeelis alls ännu.
För mig finns det mycket julstämning att hämta i skogen, så imorgon tänkte jag bege mig till mammas urskog för att krypa runt i jakt på lite sånt. Det är ju ändå inte så många dagar kvar till lillajul med julöppning, julmarknad, lillajultomte och julmiddag… med andra ord börjar det bli dags att varva upp julstämningen på riktigt!
Adventsljusstaken till exempel, den borde jag kanske plocka fram ur sitt ide i pannrummet (den blir av någon anledning alltid placerad där, precis som den är, i väntan på nästa säsong) och slänga bort all gammal mossa ur den. Så får jag väl gå ut och skrapa av lite ny mossa från någon av våra stenar och arrangera lite snyggt igen.
Så där snygg var den ja!