Det här skafferibyggandet har sugit musten ur undertecknad, och då har jag inte slagit in minsta lilla spik heller. Jag slår vad om att Filip och jag är nästan lika trötta efter två dagars byggande. Det bevisar att det är lika tungt att bygga ett skafferi som att hålla två barn under två år nöjda och ur vägen.
Skafferiet har varit en gigantisk surdeg som aldrig blivit av förrän nu, och det känns! Hörnet där vi byggde skafferiet var ett sånt där hopplöst mörkt hörn där ingenting funkade särskilt bra, och jag tror att det i sin tur kanske har bromsat upp köksrenoveringsplanerna en aning.
Nu är det iallafall så färdigt så vi kan ösa in allt ”överlopps”. Det enda som saknas för den yttre skönheten är en hasp, men den borde ordnas imorgon.
Komplett med ”katthål” så katterna slipper in till sin mat.
