It takes two

Ja så kom då den dagen när Milea vägrade bröstet helt och hållet. Men det var väntat och bara en frågan om när. Det krävs att alla inblandade vill amma om det ska fungera, men nu ville helt enkelt inte en viktig part längre vara med i dealen.

På sätt och vis får jag väl ”skylla mig själv”, men samtidigt hade jag inte över huvudtaget orkat med om jag bara hade ammat hela tiden. Min energidepå är så liten, så de gånger någon annan velat ge mat åt Babyn har jag ju lat lite inombords. En annan orsak till att jag tyckte amningen var aningen besvärlig är storleken på hinkarna. Mjölken fanns, men har man bara små minikannor att hälla ur så tär det på antingen ryggen (för att man måste böja sig ner med maten till babyn) eller på axlarna (för att man måste lyfta upp babyn till maten). Storleken HAR alltså betydelse.

Nu får mina mjölkkörtlar gå i ide för all framtid. Tack för de fyra gångna månaderna. Strongt jobbat! Vila i frid!

Ett evigt sökande

IMG_4181.JPG
Milea blir 7 veckor idag, och det är först nu jag märker att jag kan börja njuta av att amma henne. Det känns inte längre som att jag inte vet någonting om amning, när jag ska pumpa, när jag ska ge tillägg, hur jag ska sitta, hur jag ska orka vara vaken osv.

Nu flowar det bara på i sin egna takt här. Mjölken finns (så behöver ni inte fråga upp det liksom alla äldre jag möter), jag pumpar om hon drar ett 8-timmars sovpass och det börjar spänna på, vi ger tillägg på kvällarna när mjölken inte räcker till behovet. Det enda jag ännu inte har på klart är varför hon har så svårt att få greppet ännu när hon ska äta. Hon söker i evigheter trots att hon redan har bröstet i munnen, blir arg, klöser och skriker.

Men sedan när hon ”fastnar” och äter med god aptit är det en fröjd att titta på hennes tuttande.

Tissarna demonstrerar

Sanna Bråding skriver så bra om det här med att amma offentligt och hur människor i allmänhet och män i synnerhet blir obekväma med situationen.
Jag förstår faktiskt inte heller vad det är som är så fel med att ammande mödrar behöver gömmas undan? Först klagas det på att man inte ammar och sedan är det så hemskt när man ammar bland folk. Det är ju bara tissar! Sådana som du antingen har själv eller som du dreglar över.

Jag är personligen en sån som slänger fram bröstet lite varstans om det behövs, men då har jag förstås den storleken att Mileas huvud mer eller mindre täcker allt… Om det nu har någon betydelse alls.
Sedan finns det ju förstås de som själva är obekväma med att amma offentligt, men då blir det ju inte bättre med samhällets inställning heller.

Hur är det här i trakten med offentlig amning? Har ni fått höra något negativt? Eller hur gör ni om ni måste amma när ni är på shoppingtur i typ jeppis? Eller Vasa? Jag har inte hunnit testa ännu om det är ok att amma mellan hyllorna vid prisma.

Men tissar liksom, det är ju bara tissar.

Fem timmar

Det är alltid lika spännande att gå och lägga sig på kvällen, för man vet aldrig när man får stiga upp och amma nästa gång. Jag brukar ändå gissa lite, och det har stämt ganska bra med fem timmar efter senaste amning.
Nu har jag precis ammat färdigt, och före det ammade jag senast runt 22. Så nu stämde det riktigt bra med de fem sömntimmarna emellan… Jag gissar att det är matdags nästa gång runt 07-08.

Hur skönt är det inte med den här rytmen?!

Nu MÅSTE jag ha något i magen innan jag svälter ihjäl. Amningen tömmer en.

Ett skepp kommer lastat!

IMG_3351.JPG
… Med vad för nåt? 200 amningsinlägg.

Nu har vi haft mjölkbad här tillräckligt länge. Men vad gör man när alla tre affärerna här i stan bara säljer de värdelösa amningsinläggen som bara läcker?! Hamstrar från stormarket förstås.

Ett hett ämne

IMG_3332.JPG
Janina skrev om amning, och jag kan inte låta bli att lägga mig i diskussionen som den nyblivna tvåbarnsmamman jag är. Amning kan jag inte så mycket om ännu, men Leon är uppfödd på ersättning, så där kan jag peta in en åsikt.
Jag ammade aldrig Leon, ja jag försökte inte ens, utan det var något som jag bestämde mig för i slutet av graviditeten. Mitt beslut berodde helt och hållet på att jag under hela graviditeten pressade mig med blodsockret (jag fick hela tiden äta något sött för att få blodsockret att stiga) till den grad att när Leon var född hade jag ingen som helst lust att amma. Grejen är att det inte är så ”bara” att slänga fram tissarna när man har diabetes… För en del kan blodsockret rasa väldigt fort när man ammar, och jag hade verkligen ingen lust att fortsätta äta glukostabletter och dricka juice när babyn var född.

Den här graviditeten var jag inte lika tarkka med blodsockret (eftersom jag ju uppenbarligen inte mådde bra av det), och kände att jag gott kunde prova amning den här gången.
Till en början pumpade jag väldigt mycket för att få igång mjölkproduktionen när Milea låg på barnintensiven och sondmatades för att hennes blodsocker inte skulle sjunka. När hon orkade fick hon amma, och annars fick hon donerad bröstmjölk via slang. Jag har som sagt inget emot ersättning, men jag måste erkänna att det kändes konstigt när hon vid ett tillfälle fick NaN när donatormjölken var slut och jag inte hade tillräckligt att pumpa.
Nu ammar jag, och mjölken tycks räcka till. Men! Om jag någon kväll inte orkar amma hur länge som helst och hon aldrig blir nöjd, så tilläggsmatar vi med flaska och ersättning. Inget konstigt alls.

Och ersättning. Det är förstås upp till var och en vilken sort man väljer, och man väljer förstås det som passar babyn. Vi har valt valios Tuuti, som är inhemsk tillverkad och som inte har några tillsatsämnen. Tro mig, den är noga granskad och utvald av oss, för oss.

Sist och slutligen en uppmaning. Om ni mammor i Vasatrakten ammar och har överflödigt med mjölk, får ni väldigt gärna sälja den till Centralsjukhuset. De har väldigt dåligt med bröstmjölk just nu (eller iaf för en vecka sedan), och det finns alltid små prematurbebisar som behöver mat. Jag kände stor tacksamhet till de som lämnat mjölk när jag själv inte hade möjlighet att amma Milea. Tack!

Mjölkkossan

Ni brukar kunna vara riktigt bra på att ge mig svar när det är något jag undrar över. Nu har jag något på hjärtat; Ni som ammat/ammar. Vad har ni på er på nätterna när ni sover? Att bara ha det man brukar ha är jag säker på att inte funkar, då har vi mjölkkladd i hela sängen. Nu har jag bara amningsbh med inläggen i. Någon natt hade jag ett par sönderklippta nättrosor med amningsinlägg. Finns det fler lösningar?

Jag har inte hunnit ha så många nattamningar ännu, men däremot har jag pumpat flera nätter redan. Alltså egentligen vet jag ingenting om amning och pumpning, men det senare sysslar jag med här hemma nu när flickan fortfarande är i Vasa.
Att bara sitta still och pumpa funkar inte för mig. Det är så tråååååkigt! Så nu när jag pumpar (iaf morgon, kväll och natt) så tittar jag på ett avsnitt ”How I met your mother”. Ett avsnitt är ca 20 min, och det tycker jag att passar bra när man dubbelpumpar.

Vad gör/gjorde ni när ni pumpade för att inte bli uttråkade eller somna?