Vi lever ett uteliv

Postat 5 april, 2015 av sandra

Svara

Välkommen till världens råddigaste gårdsplan.

Jag lovar, det kommer att bli bättre fastän det för tillfället bara ser ut som… ja, jag vet faktiskt inte vad. Staketstolparna är alldeles för långa (en del till och med överdrivet långa), och ut mot gatan (där jag stod när jag fotade) är det bräder på kommande från höger… Det är bara det att de är, hmm… väldigt ojämna upptill, så att säga.

Jåne, det här har vi sysslat med i dagens härliga vårväder. Spikat, sågat, jagat 2-åringen, pratat med grannar. Ungefär det.

Milea sov sin långa tupplur redan från 11-tiden, så under några timmar hade vi ”bara” ett barn att hålla reda på och fick på det viset gjort väldigt mycket. Vi har ända från början haft med Leon i trädgården när vi jobbat på med vårt, så han börjar vara ganska så van, och vill gärna hjälpa till. Det kan ju faktiskt vara ganska praktisk med en givmild tvååring om man behöver få räckt till sig en spik samtidigt som man håller fast ett bräde… som ett exempel!

Det tar sig med hönsgården också, om än aningen långsamt. Hönsen hade gärna skuttat utomhus hela dagen idag har jag på känn, men de får helt enkelt bara ge sig till tåls så vi hinner få dörren på plats iallafall. Vi ska ha ett tak på också, men den lilla detaljen är lite krångligare att göra ”bara så där”.

18 kvadratmeter åt mina chicks, varsågoda.

Boktips för trötta trädgårdsmänniskor

Postat 17 februari, 2015 av sandra

Svara

Jag läser inte alls mycket nu för tiden, inte ens tidningar förmår jag mig att öppna och bläddra igenom. Det är som om tiden slukas upp av vardagen med småbarn, och när helgen kommer är det förhoppningsvis recovering som gäller. När jag läser så är det nästan bara bloggar jag läser, och däremellan någon enstaka trädgårdsbok.

På vändagen tycker jag om att vara snäll med mig själv också, och inte bara alla andra. Det blir lite som en klapp på axeln för att jag orkar så bra som jag ändå gör. I år gav jag mig själv en trevlig bok att hålla i handen på kvällarna när huvudet är för trött för bloggar. Daniel fick också en bok, den lokala klassikern Natten är ännu ung, som vi åtminstone här i stan läser i högstadiet.

Hur som helst. Boken jag gav mig själv heter The secret gardener, men titeln till trots är den svenskspråkig.

Ja ni ser ju stilen på boken i urklippet här ovanför. Det är en odlingsbok med humor och glimten i ögat. Men jag är övertygad om att man kan få en hel del väldigt bra tips också, speciellt om man är som jag och faktiskt är en snål nygammal odlare.

Det som är så bra är att det inte är några långa texter, och uppdelat månad för månad. Exempelvis är det skrivet kort om alla sorters julblommor och vad man gör med dem sedan de har blommat ut (gräver ner hyacinter, slänger ut amaryllisar, och så julstjärnorna som bara är krångliga). Det är skrivet om stratifiering, odlingsiver och allmänna små tips och idéer för den vanliga dödliga människan.

Definitivt en bok värd att läsas, så lättas trädgårdens alla måsten en aning!

Det hände i helgen.

Postat 16 februari, 2015 av sandra

Jag antar att jag får skylla mig själv när jag inte sover ännu och klockan närmar sig halv två, typ. Så går det när man får sova länge på helgen. Dessutom har jag varit utomhus och jobbat idag. Ja! Trädgårdsarbete dessutom! Iallafall jag räknar indirekt uthusstädning till trädgården, och speciellt nu när det är förberedelse inför hönsgård.

Helgen har för övrigt bjudit på allt från pyssel till kalas och HVC-besök. Lite gott och blandat alltså. Allt på vändagen. Så här var det.

Jag pinterestade nästan ihjäl mig på lördagsmorgonen och var tvungen att gå och handla pysselmaterial till bokhandeln. Hem kom jag med en bunt papper och varsin vändagsbok åt mig och maken (mer om böckerna sen). På tal om vändagsgåvor fick jag en fin orkidé på morgonen när jag kom nerför trapporna mot vardagens babyskrik och kackadoft. Det var också vändagskort-pyssel som till en början förde mig till bokhandeln.

Min mamma/barnens Mommo, fick ett moln av kärlek (kanske någon läsare får ta åt sig äran för inspirationen på instagram?!), och Leon fick ge superhjältepinnar åt sina morbröder och deras flickvänner. För mig är vändagen den dagen när man kan visa lite extra uppskattning och kärlek, gärna genom något hemlagat.

När vi hade pysslat, ätit något som kunde liknas vid lunch, fightats med skrikande barn i evigheter, så tyckte vi att det skulle passa utomordentligt med en promenad till kalaset på bollgränd. Jamen dååå ser jag ju att Mileas öga är rött, rinnigt och irriterat!! Då var jag glad att helgöppna HVC inte slutat med helgöppet ännu, och att vi en halvtimme efter att jag ringt fick en läkartid bara två kvarter hemifrån. Lite harmt hade det varit om vi behövt köra till Jakobstad för en ynka ögoninflammation! När ett kalas väntade också!!

Imorgon är jag helt säkert väldigt trött, men det är också skönt att få ha sina morgonrutiner med flaskmatning och snabbkaffedrickning med Malou efter tio i soffan. Nä förresten, det brukar vara Nyhetsmorgon då ännu, men innan vi stiger upp ur soffan igen, har vi umgåtts en stund med Malou. Hon räddar förmiddagen, så att säga.Bara för att jag och Daniel hade jätteroligt åt kycklingen som hade gått sönder och var så här upspeedad!! Leon i sin tur var både ledsen och rädd.

Tack och god natt!