Vi lever ett uteliv

Välkommen till världens råddigaste gårdsplan.IMG_2582

 

Jag lovar, det kommer att bli bättre fastän det för tillfället bara ser ut som… ja, jag vet faktiskt inte vad. Staketstolparna är alldeles för långa (en del till och med överdrivet långa), och ut mot gatan (där jag stod när jag fotade) är det bräder på kommande från höger… Det är bara det att de är, hmm… väldigt ojämna upptill, så att säga.

IMG_2584 IMG_2583

Jåne, det här har vi sysslat med i dagens härliga vårväder. Spikat, sågat, jagat 2-åringen, pratat med grannar. Ungefär det.

Milea sov sin långa tupplur redan från 11-tiden, så under några timmar hade vi ”bara” ett barn att hålla reda på och fick på det viset gjort väldigt mycket. Vi har ända från början haft med Leon i trädgården när vi jobbat på med vårt, så han börjar vara ganska så van, och vill gärna hjälpa till. Det kan ju faktiskt vara ganska praktisk med en givmild tvååring om man behöver få räckt till sig en spik samtidigt som man håller fast ett bräde… som ett exempel!

IMG_2587 IMG_2591

 

Det tar sig med hönsgården också, om än aningen långsamt. Hönsen hade gärna skuttat utomhus hela dagen idag har jag på känn, men de får helt enkelt bara ge sig till tåls så vi hinner få dörren på plats iallafall. Vi ska ha ett tak på också, men den lilla detaljen är lite krångligare att göra ”bara så där”.

IMG_2585

18 kvadratmeter åt mina chicks, varsågoda.

 

 

 

 

7: beroendet i vardagen.

Lucka 7: Ett inlägg om något du är helt och hållet är beroende av i vardagen.

IMG_3444.JPG

 

Jag är totalt beroende av min man, och då menar jag inte på det där kärleksfulla viset så att jag åååh älskar honom så mycket att jag dör om jag måste vara utan honom. Nå, såklart älskar jag honom så mycket egentligen, men nu vad det inte poängen den här gången.

Det är stödet jag är beroende av, att ha någon bredvid mig som bara finns där utan underligheter. Daniel är en sån klippa när jag bryter ihop var och varannan vecka när det blir för tungt. Jag skulle aldrig klara av att sköta ett hushåll själv helt enkelt. Vem skulle då hämta rotsaker ur källaren, rensa ur golvsilen, natta Leon, fixa internet,  och koka tomtegröten? Jag får nästan dåligt samvete ibland… så bra är Daniel att ha. Så är han ju en sån bra pappa också förstås.