Floristen i mig vaknade till en kväll och tillverkade något snyggt att ha ovanför bordet på terassen. Stommen härstammar från villaavslutning -13  (som för vår del var en verandaavslutning), och då hade jag värmeljus i barnmatsburkarna. På våren tycker jag att värmeljus känns överflödigt med våra ljusa kvällar och nätter, så istället satsade jag på något annat uppiggande. Klockan 23 har man inget annat val än att ta av det man har, så jag grävde upp några blåsippor, satte mossa runt rötterna och ner i burkarna.

Ett lagom avancerat DIY-tips. Kom ihåg att vattna regelbundet om konstverket hänger i direkt solljus.

 Flera gånger har jag försökt få vallmoskott flyttade från min brors gård, hit till vår, men alltid har de dött bort i något skede. Förra året grävde jag upp dem så länge de ännu var ganska små, och sedan vattnade, vattnade och vattnade så att det skulle lyckas.

I år är glädjen stor när det sticker upp ett hav av vallmoblad i min rabatt. Nu hoppas jag att de vill blomma med sina stora orange blommor också.

Lika slutkörd som jag alltid blir efter en stor ansträngning, blev jag efter att ha städat trädgården hela måndag och tisdag. Orsaken hittas i bygga & bo-bilagan (VBL och ÖT) nästa veckas torsdag. Nu dagarna efter att tidningen var här, har vi mest försökt njuta av nuet när Daniel är ledig och allt.

Jag har mycket att skriva om, så jag återkommer när jag inte är så trött.

 Nu har också Märta kommit på att hon ska ruva, så då passar jag på att försöka få några fler höns i hönshuset. Det lär vara så att 70% av befruktade ägg är tuppar, så man ska ha väldigt tur om man ska få höns. Statistiskt sett kunde vi få 4 hönor och 8 tuppar, men det kan ju lika bra vara 12 höns eller 12 tuppar också. Ja, om 1,5 vecka borde Prillans kycklingar kläckas, och imorgon hämtar jag ägg att placera under Märta. 

På onsdag skulle jag helst behöva ha trädgården i någotsånär representabelt skick, så därför har jag denna fina söndag krupit runt i rabatterna och städat. Mina händer är torra och smutsiga efter att ha krattat löv och grävt efter kirskålsrötter. Jag brukar nämligen inte använda verktyg i rabatterna för att undvika skador på växterna, så därför “räfsar” jag löven och gamla växtdelar med händerna… Och handskar är så klumpiga.   

Men det är hemskt skönt att ha färdigt städat i rabatterna så ser man lättare vad som är på gång.

Och jag som hela tiden har gått omkring och trott att jag inte kan kompostera. 

  
De här skönheterna hittade jag efter några spadtag i vår hög med trädgårdsavfall. Såna här smaskiga maskar kan väl inte annat än vara ett tecken på att förmultningsprocessen är igång. Jag grävde ett hål i mitten för att kunna botanisera i hur det såg ut i kärnan av komposten, och det enda jag hittade var, mull! Hurra hurra, jag KAN kompostera!!  Hönsen var mycket glada över kompostmaskarna.

Det här tror jag att ska föreställa en av trädgårdshandskarna jag fick till min första morsdag för två år sedan. Jag ser ingen annan förklaring än att den av misstag hamnat i komposten och att tygdelarna helt enkelt förmultnat medan lädret inte gjort det. Alltså det här är så roligt!! 

  Bara vi får flyttat vårt trädgårdsskjul så ska jag färdigställa den nya komposten där skjulet stått och sedan ta den i bruk!

Så här tidigt på våren brukar jag ännu bara gå omkring och drömma om säsongen , klämma på fröpåsarna och peta lite i jorden.  Inte krypa omkring och rensa löv ur rabatterna, räfsa och piffa. Men ser ni, om en vecka behöver gården iallafall vara representabel ;)

På samma gång kröp jag idag runt i gruset och samlade upp björnbärsbuskens minsta kvistar. Inte av estetiska skäl, utan helt och hållet pga säkerhetsrisken. De är hiskeligt vassa de där små taggarna, så om Leon går barfota och råkar stiga på en sån… Aj!!   

Se där! Nu har staketet fått ett mer anständigt utseende (så anständigt det nu kan bli med lite cirkusrandigt). Vilken tur man har en bror med handcirkel i bakluckan. Jag skulle eventuellt kunna tänka mig lite mer schabbiga grindar nu också istället för de vita som skymtar till höger i bild.

Nu är ni alla välkomna att kika in över staketet igen. 

Ikväll ömmar min kropp ordentligt, men alltså förstå hur skönt det är stt ÄNTLIGEN ha staket vid nästan hela tomtgränsen!! 

På något ställe ska det ännu finjusteras eftersom ett träd helt plötsligt stod i vägen… Den som slog ner stolparna hade tydligen inte fått tillräckligt detaljerade instruktioner. Jag tror att vi ska lösa problemet genom att slå ner en till stolpe och placera en liten dold grind till vänster om trädet. Man vet aldrig när man behöver äntra granntomten.

Gallret är mest tillfälligt tills jag kommer på en bättre lösning och tills det på sikt kommer lite mer buskage vid staketen.

Pinterest är världsbäst, det vet väl alla… Men hur tänkte det när den här bilden kom upp bland de som är “utvalda för mig”? 

Borde jag alltså sluta titta på smarta lösningar på vattenskålar och foderautomater?