Här har jag praktiserat täckodling på hallonskotten jag grävde upp hos svärföräldrarna. Ett lager dagstidningar diverse löv och kvistar ur komposten och på det ännu ett tjockt lager halm. Det här borde inte bli för tätt för hallonskotten, så förhoppningarna är bara stor bärskörd och ingen hallonskottssjuka.

 

Men varför är den gröna babygungan upp och ner???

Lyckan är total när vi insåg att päronträdet ‘aune’ tänkte blomma för första gången i år!! Det var ett av de första fruktträden vi köpte (2011) och efter det har vi behövt flytta det två gånger, så det har inte riktigt fått den bästa starten i livet. Men nu får vi belöning för all väntan när det kommer flera stora klasar med blommor!

 

Dessutom väntar vi blomning på vårt första äppelträd ‘Valkealan syys’ (2011) och ‘salla’ (2012). Det här innebär att vi har blomning på alla frukttäd i år, förutom äppelträdet ‘rautell’ och ett familjeäppelträd med ‘silva’, ‘huvitus’, ‘suislepp’, ‘antonovka safranoje’ och ‘bergius’.

Det här är de fruktträd vi har.

Äppelsorter: salla, rautell, valkealan syys, huvitus, silva, huvitus (igen), suislepp, antonovka safranoje, bergius och på kommande grenman med inympad okänd sort.

Päron: aune och pepi

Plommon: sinikka och onega

Körsbär: skuggmorell och buske av dito.

Den finaste boken i min bokhylla (den där det bara finns böcker om trädgård och naturen) är “Rätt ur jorden” av Bella Linde och Lena Granefelt. En bok som jag för övrigt rekommenderar åt den som vill satsa på egna grönsaker under sommaren… det trots att jag inte ens har kommit halvvägs själv. Det finns så mycket intressant som jag absolut måste praktisera så direkt det bara är möjligt. Som dubbelgrävning till exempel. En sån här variant där man lägger gödsel i botten av odlingsbädden såg jag att de gjorde i programmet trädgårdstisdag på svt. Det är enkelt, och faktiskt också mycket lättare fysiskt.

• Man börjar i ena änden av området/odlingslådan, och gräver ett dike lika djupt som spadens blad (en spades djup), materialet ur det diket kan man sätta i en skottkärra så länge man gräver.
• Sedan sätter man stallgödsel i diket (helst ganska mycket. Nu hade jag inte hur mycket som helst till förfogande, men jag tänkte att det säkert inte gör något eftersom jag tänkte täckodla).
• Nästa steg är att gräva ett dike direkt bredvid det första diket, och skyffla över materialet ur det på stallgödslet i första diket.
• Så fortsätter man på det viset ända till slutet av området/odlingslådan, och i sista diket sätter man materialet ur det första diket (det du har i skottkärran).

På det här viset har du vänt på hela området/odlingslådan och dessutom gödslat botten så att växternas rötter söker sig neråt när de etablerar sig, och får i sig näring.

Jag har inte sått ännu, bara av den enkla orsaken att jag inte har hunnit riktigt. Men för att inte jorden i mina nygödslade odlingslådor ska torka upp eller att ogräs ska hinna ta sig dit på något sätt, så har jag satt halm direkt på myllan. Halm är egentligen ett för otätt material att täcka med, men så här tillfälligt tror jag det duger bra.

Vi har 9 odlingslådor och ännu en tionde som ska tas i bruk nu när Daniel lyckats gräva bort en stubbe från området. Det är väldigt mycket jord att vända, och min stackars otränade rygg tål inte hur mycket grävande som helst samma dag, därför går det väldigt långsamt. Men av förra årets erfarenhet vet jag att det inte gör något om man är lite sent igång med trädgårdslandet, det hinns antagligen ändå. Och i värsta fall finns det ju både fiberduk och varmbänkar att ta till.

 

Förra veckan (typ) sådde jag lite bladgrönsaker i växthuset. Jag kunde ha sått mycket tidigare, men på något vis känns det alltid som att det är för tidigt och för kallt, men så mittiallt börjar det kännas för sent bara för att det blir varmt. Hängde ni med där? Jag tänkte iallafall att vi kanske kunde få lite grödor att äta lite fortare om de blir sådda i växthuset där det är lite mer jämnvarmt än på utsidan.

Nu har spenaten brakat iväg på några dagar, så nog blir det spenatsoppa ännu om några veckor! Annat jag sådde var sallat och salladslök. Och tydligen också havre i samband med att jag använde stallgödsel i botten av bädden ;)

 

Som ni ser har vi haft lite översvämning i samband med något av de här intensiva regnen vi har haft de senaste veckorna. Men det rinner undan realtivt fort ändå.

Fläderblomssaft är den allra godaste saften tycker jag (tillsammans med hemlagad bärsaft förstås), och speciellt gott är det att blanda i lite koncentrat i bubbelvatten, så får man nästan en lite lyxig dryck att svepa.

Nå, min moster har en fläderbärsbuske (inte druvfläder) som jag alltid varit lite avis på. Vem vill inte ha en fläder liksom?! Nu i år kände jag att jag har tillräckligt mycket skinn på benen för att våga ta sticklingar och på så vis försöka få en egen fläder. Det ska tydligen inte alls vara svårt om man ska lita på olika googleresultat (vanligtvis försöker jag undvika att googla sådana saker eftersom de flesta svar gäller sverige, som i södra delen har ett helt annat klimat än här), men eftersom min moster ju har lyckats få sin fläderstickling (härstammar från sverige) att bli en hel buske så måste väl jag också lyckas kan jag tycka!Jag har faktiskt en fläder från förr, en sambucus nigra ´black lace´, men den är så yttepytte ännu, och har dessutom förlorat ett par kvistar åt kölden nu i vinter, så den täcks jag inte ta blommor från för att göra saft. Egentligen borde jag kanske flytta den till ett lite mer skyddat ställe för där den står nu så står den mest bara och trampar.

Den som min moster fick sin fläder av, har sagt att det bara är att stoppa ner sticklingar i fuktig jord och sätta en påse över som “växthus”, men nu råkar jag ha ett växthus, så jag skippade påsen och låter dem stå där istället. Så får vi se hur det går!

Och för allt i världen, ÄT INTE DRUVFLÄDER!!!

 

Av de dubbla tulpanerna i varma färger.

Av att kvällssolen orkar förbi Filips husbygge. Förhoppningsvis orkar den ÖVER snart också.

 Av att det börjar bli ner levande i grönsakslandet igen.

 Av att det grönskar!!

…och grönskar!

 Och blir så mycket finare igen!!

Ni ska få en kort uppdatering ur hönshuset. Bilden här ovanför togs innan Florens bestämde sig för att hon minsann också ska ruva, så nu har jag två tanter som ligger på befruktade ägg, en som springer med sina kycklingar och bara tre som värper. Det är bara en tidsfråga när de också lägger sig i något rede för att trycka (När höns ser andra höns som ruvar så lockas de själva också).

Den här ladyn med kycklingar då. Prillan är en riktig hönsmamma, alltså på riktigt! Hon är definitionen! Hon har stenkoll hela tiden och vet precis var alla fyra kycklingarna är, beskyddar dem och matar dem med den mat vi ger (havregrynsgröt och kokat ägg mosar jag ihop med vatten). Och som de växer!! De här fyra är en vecka nu, och redan har de små små fjädrar längs med vingarna, och på en del av dem börjar stjärtfjädrarna synas också.

I början av nästa vecka borde nästa omgång kycklingar kläckas, och där är det lite mer spännande med tanke på att äggen är blandningar mellan mer rasspecifika blandningar. Mina förhoppningar är att så småningom (om det kommer höns) får någon som värper gröna ägg igen. De fyra ägg som Florens ligger på nu (i 20 dagar till) är avelsägg från sussex från södra Finland, så de väntar jag också på med stor spänning.

Om ni vill läsa mer om hobbyhöns så kan jag rekommendera ett inlägg skrivet i självaste Jeppo. Husmor Anna har det här med höns på klart och skriver mycket beskrivande HÄR.

 

 

 Min man funderade hur jag egentligen mår -när jag inte har bloggat på tre dagar. Men han om någon borde ju veta att jag inte riktigt har haft tid. Det är nästan så att inte ens vet var jag ska börja.

Men titta här till exempel! Årets första fyrklöver! Jag är en sån som hittar dem precis överallt, och oftast av en ren slump. Just den här fanns bland mammas narcisser.

 

Bara jag får tiden ska jag uppdatera lite på hönsfronten också.

Jag ligger i sängen, blundar och är jättetrött. Ändå har jag lite svårt att varva ner och komma till ro efter att ha läst och inspirerats av Sara bäckmos blogg om Skillnadens trädgård. Nu vill jag också täcka mina hallonplantor med ogräs, gräsklipp och halm, odla i varmbänk under vintern och starta odlingssäsongen mycket tidigare nästa år!

Men just nu var det sova jag skulle, och inte täckodla annat än mig själv. 

Taktiken för att slappna av är att tänka på något roligt och lättsamt. Då gör jag det.

 Staket. 

I tankarna befinner jag mig på hushållsdelen, bredvid växthuset. 

Ja nog kunde vi ju ha ett litet avgränsande plank där i bakre änden av gården också. Till växthuset ungefär skulle det få sträcka sig. Så skulle inte barnen lockas av att rymma heller. Och så snygg inramning det skulle bli!

Argh! Tankarna accelererar fortare än jag slappnar av, och allra allra helst skulle jag gå ut och spika ihop det där planket nu direkt. I något skede måste jag helt enkelt bara klippa av det kreativa flödet.

Om en liten stund. När jag hunnit skrivs ner idéerna.

Om du läser det här efter att du idag läst Vasabladets och ÖTs bilaga “Bygga och bo”, så välkomnar jag dig hit! Hej och välkommen! Hoppas att det här inte är sista gången du klickar dig in, för här händer det grejer hela tiden. Reportaget fick dig kanske att bli nyfiken, så jag tänker ge dig mer med tiden.

Som sagt. I år blir det 5 år sedan vi flyttade hit till huset, och det har hänt mycket på de här fem åren. Vi har inte bara hunnit få två barn, utan också förvandlat trädgården från en platt och tråkig gräsmatta, till en terapidel (den man bara behöver njuta av, och jag själv kan meditera i lugn och ro så länge jag rensar ogräset), en “lekpark” och en del för odling och hushållning.

Eftersom det är lite av ett jubileumsår har jag planer på att gå bakåt lite och presentera olika delar av trädgården och hur de har förändrats de här några åren. För vet ni, fem år är en väldigt kort tid när det kommer till trädgård. Ni kommer att häpna över vad som är möjligt att utföra på kort tid, det blir vi också varje gång vi tittar bakåt.

I något skede vill jag också berätta för er hur jag jobbat med utformingen av den del där vi hittills har satt mest energi, hur jag tänker och då kan jag redan nu avslöja att jag sällan har särskilt långsiktiga planer.

As we speak är det väldigt mycket fart på här på gården. Min man Daniel är pappaledig ännu nästa vecka, och innan vi återgår till vardagen har jag iallafall tänkt ha en duglig kompost och ett trädgårdsland där det mesta är färdigsått. Så jag menar bara att de där tillbakablickarna kan sannolikt dyka upp först mot mitten av sommaren. Jag hoppas ändå att ni nya hänger på och njuter av det jag har att visa.

Sandra