Inför onsdag

På onsdag skulle jag helst behöva ha trädgården i någotsånär representabelt skick, så därför har jag denna fina söndag krupit runt i rabatterna och städat. Mina händer är torra och smutsiga efter att ha krattat löv och grävt efter kirskålsrötter. Jag brukar nämligen inte använda verktyg i rabatterna för att undvika skador på växterna, så därför “räfsar” jag löven och gamla växtdelar med händerna… Och handskar är så klumpiga.   

           

Men det är hemskt skönt att ha färdigt städat i rabatterna så ser man lättare vad som är på gång.


Men jag kan ju!!

Och jag som hela tiden har gått omkring och trott att jag inte kan kompostera. 

  
De här skönheterna hittade jag efter några spadtag i vår hög med trädgårdsavfall. Såna här smaskiga maskar kan väl inte annat än vara ett tecken på att förmultningsprocessen är igång. Jag grävde ett hål i mitten för att kunna botanisera i hur det såg ut i kärnan av komposten, och det enda jag hittade var, mull! Hurra hurra, jag KAN kompostera!!  Hönsen var mycket glada över kompostmaskarna.


Det här tror jag att ska föreställa en av trädgårdshandskarna jag fick till min första morsdag för två år sedan. Jag ser ingen annan förklaring än att den av misstag hamnat i komposten och att tygdelarna helt enkelt förmultnat medan lädret inte gjort det. Alltså det här är så roligt!! 

  Bara vi får flyttat vårt trädgårdsskjul så ska jag färdigställa den nya komposten där skjulet stått och sedan ta den i bruk!


Det nya utseendet

Det är väldigt mycket fokus på trädgård och höns här nu, jag vet, men det är så här min blogg funkar. Den ändras med årstiderna, och det märks speciellt på våren när trädgårdssäsongen är som mest intensiv.

MEN. Jag HAR faktiskt valt brillor och till och med fått dem på näsan! Det blev inget av den jag först valde mellan, men ändå ett par liknande som var aningen ”lättare”. 

 

Det känns som att jag fick lite mer skinn på näsan, attityd i blicken och kanske lite mer kreativt utseende.

Inte förrän nu har jag kunnat glädjas över att Daniel är pappaledig i tre veckor!! Hurraa! Några av er kanske minns hur det var förra året i maj när han skulle vara pappaledig (jag var gravid, trött, och skulle så i landet), och samma dag ledigheten skulle börja, fick han iaf inte ta ut den. Då skulle det ta till slutet av juli innan han kunde vara hemma i 2 veckor. Det var en väldigt tung sommar på det psykiska planet, och det tärde på oss allihopa. Nu ser vi alltså väldigt mycket fram emot de här 3 veckorna tillsammans, och hoppas kunna spendera så mycket tid som det bara går, på utsidan av huset.