som i vargamagen

  Jag känner mig lite som tyg-mommo på väg ner i Kaos (vargar säger ”kaao” i öronen på en tvååring, därav namnet; Kao) mage idag. Lenni snorar och vi har hållit oss inomhus för det. Men nu, nu när jag städat upp och dammsugit börjar det kännas lite väl trist. Släpp ut mig, någon! Snälla!!

pigg och glad 

 Här sover en snygg man bredvid mig, och jag ligger vaken. En helvetesdag med dåliga besked efter dåliga besked är till ända, men vi kan ingen annat göra än traska på som vanligt. Ja, jag fick ju iallafall klippt kalufsen, och det var välbehövligt!

Överlevnadsstrategi

 Som tvåbarnsmamma får man en märklig förmåga att överleva länge utan mat. Här blev det frukost kl 11 och lunchen brukar försvinna i vardagsflowet. Men jag lever, och det är högst antagligen en bra övning inför jobbstarten. I blomsteraffär finns inte mycket tid för lunchpaus.

Ett tips om något viktigt

En ålar omkring med ryggsäck på ryggen, och en tittar på Mumin på finska, och vägrar ta tutten ur munnen. Det är skönt att veta att det är 4 månader till nästa holter-undersökning ,ja om nu det inte finns något anmärkningsvärt på den pågående undersökningen, och att det med lite tur kan vara den sista på länge.

Så tycker jag att ni ska läsa Maricas inlägg om hur man uppför sig mot sjuka och deras anhöriga, oavsett om personen i fråga har fabrys, utmattningsdepression, eller diabetes.