På torsdagens REKO-träff köpte jag två saker; skorpor och kycklingar.    Ja det blev ett spontant köp, det erkänner jag. Men jag håller fortfarande på att utforska det här med hobbyhöns, och vill prova på allt möjligt! Dessutom har vi utrymme för flera höns än de 6 vi redan har, så why not?! Det är det som är skönt att vara vuxen och ha ett eget hem -man får ha precis så många djur som man själv vill. Eller resten av familjen går med på, men här tror jag inte att just det är ett problem.

However. De här fem småttingarna är av rasen dvärgcochin, och de två gula är (förvånansvärt nog, med tanke på att de är så gula som små) en sån speciell färg som ‘röd porslin’. Eftersom de är kläckta i en äggkläckningsmaskin, och därför föräldralösa, så bor de i en pafflåda på skrivbordet i vårt vardagsrum. Små kycklingar är väldigt frusna av sig, så om de inte har någon höna att krypa in under för att värma sig, så behöver de ha en värmande lampa till förfogande. Våra har en helt vanligt halogenlampa, och den ger lätt den temperatur på 30-40 grader en kyckling behöver.

   Det finns så mycket att lära sig om hobbyhöns, trots att det bara är på hobbynivå. Som nästa experiment tänkte jag försöka få Märta att adoptera de här dunbollarna och sköta om dem tillsammans med sina egna kycklingar. Hur det går får vi se!

Min moster tyckte att det såg ut som en fälla, och jag kan ärligt säga att det för tillfället ser ganska brutalt och hysteriskt ut. När man studerat binderi i nästan fem år så är hamstrande av material en av de saker man får med sig. Och har man pinnar liggandes i högar kan man exempelvis använda dem till såna här växtstöd för ärtskidor.

Jag tänker mig att det blir lite bättre när det börjar grönska lite. Att vara florist är lite som att vara konstnär, allt man skapar faller inte alla i smaken. Men naturmaterial är fantastiskt bra till mycket, och under studietiden lärde vi oss hur bra (och billigt) det blir. Ja vi sticklade ofta med pinnar nu när jag tänker efter. Så inte är det ju konstigt att man lätt tar till pinnar/kvistar/grenar när nånting ska byggas.

Det har varit mycket tankar kring kompost nu i vår, och jag har bestämt att det är i år vi ska ha en fungerande kompost! En ordentlig en utan kirskål eller nässlor växande i. Därför gick jag en kompostkurs vid Sunds, och har sedan det styckat en gammal (5 år) komposthög och använt materialet som fyllnad för att jämna ut marken där nya komposten ska komma. Eftersom det inte har varit något system alls på den gamla komposthögen, så har det blivit slängt både torvor av nässlor och kirskålsrötter på den, och därför har jag valt att inte använda kompostjorden till jordförbättring, utan bara som utfyllnadsjord.

Nu skulle jag bara behöva samla på mig lite energi och bygga färdigt komposten. Vi har hämtat hem plastat galler att sätta runt kanterna på insidan, och vi har material att bygga av, så det är bara energin som fattas. Men fint blir det ju onekligen där under den gigantiska och skuggande häggen.

Pga den stora förekomsten av kirskål bredde jag ut en gigantisk presenning framför komposten (den har i sin tur rotspärr under sig). Det blir troligtvis bräder ovanpå bara så att man inte behöver halka runt på plasten, och så att det ser snyggare ut. Här i hörnet ska det också byggas en större kaninbur eftersom kaninen växt ur sin bur, och så blir det antagligen lite skottkärrsparkering på samma gång.

Så här ser det ut bakom uthuset nu. Det börjar ta sig och formas till en yta som vi faktiskt använder.Jag minns hur det såg ut när vi flyttade hit. Det kändes som ett sånt där utrymme som bara finns, utan att ha någon slags funktion what so ever. Mina planer är att fylla ut med odlingsbänkar så mycket som det bara ryms, en torkställning ska det också bli, en vedhög, komposten är på G i bortre vänstra hörnet, och så kommer det ett staket mot Filips (så att inga småpojkar rymmer sin väg), bakom hönshagen finns en liten plätt odlingsbar jord.

Det blir bra det här! Se annat inlägg om komposten.

Ni ser, det är väldigt nödvändigt med ett dike vid vårt trädgårdsland. Fastän det till störst del är snustorrt på somrarna, så behövs det direkt det kommer ett kraftigt sommarregn eller som nu när vi har en väldigt fuktig vår. Det är förstås väldigt varierande, men på något ställe här på gården behöver man inte gräva särskilt djupt för att hitta bergsgrunden och det betyder att det kan samlas väldigt mycket vatten om det vill sig. Min bror som bygger hus här bredvid bygger i princip direkt på berget, så det säger ganska mycket.

Nåja, i år har diket varit mer nödvändigt än någonsin, och ändå har vi lervälling att trampa runt i i trädgårdslandet. Nu har vi inte överflödigt med material att flisa ner och täcka gångarna med, och jag vill ogärna ha grusplan att vara rädd att smutsa ner med jord. Vår lösning blev därför gångar av de brädbitar som lämnat av under vårens alla snickerier. Svårt att säga om det här är vår permanenta lösning eller bara en tillfällig variant, men funktionellt är det, och framför allt snyggt!

Så där lagom hemtrevligt som jag gillar det. Spontant, hemlagat och inte så himla perfekt.

Här har jag praktiserat täckodling på hallonskotten jag grävde upp hos svärföräldrarna. Ett lager dagstidningar diverse löv och kvistar ur komposten och på det ännu ett tjockt lager halm. Det här borde inte bli för tätt för hallonskotten, så förhoppningarna är bara stor bärskörd och ingen hallonskottssjuka.

Men varför är den gröna babygungan upp och ner???

Lyckan är total när vi insåg att päronträdet ‘aune’ tänkte blomma för första gången i år!! Det var ett av de första fruktträden vi köpte (2011) och efter det har vi behövt flytta det två gånger, så det har inte riktigt fått den bästa starten i livet. Men nu får vi belöning för all väntan när det kommer flera stora klasar med blommor!

Dessutom väntar vi blomning på vårt första äppelträd ‘Valkealan syys’ (2011) och ‘salla’ (2012). Det här innebär att vi har blomning på alla frukttäd i år, förutom äppelträdet ‘rautell’ och ett familjeäppelträd med ‘silva’, ‘huvitus’, ‘suislepp’, ‘antonovka safranoje’ och ‘bergius’.

Det här är de fruktträd vi har.

Äppelsorter: salla, rautell, valkealan syys, huvitus, silva, huvitus (igen), suislepp, antonovka safranoje, bergius och på kommande grenman med inympad okänd sort.

Päron: aune och pepi

Plommon: sinikka och onega

Körsbär: skuggmorell och buske av dito.

Den finaste boken i min bokhylla (den där det bara finns böcker om trädgård och naturen) är “Rätt ur jorden” av Bella Linde och Lena Granefelt. En bok som jag för övrigt rekommenderar åt den som vill satsa på egna grönsaker under sommaren… det trots att jag inte ens har kommit halvvägs själv. Det finns så mycket intressant som jag absolut måste praktisera så direkt det bara är möjligt. Som dubbelgrävning till exempel. En sån här variant där man lägger gödsel i botten av odlingsbädden såg jag att de gjorde i programmet trädgårdstisdag på svt. Det är enkelt, och faktiskt också mycket lättare fysiskt.

• Man börjar i ena änden av området/odlingslådan, och gräver ett dike lika djupt som spadens blad (en spades djup), materialet ur det diket kan man sätta i en skottkärra så länge man gräver.
• Sedan sätter man stallgödsel i diket (helst ganska mycket. Nu hade jag inte hur mycket som helst till förfogande, men jag tänkte att det säkert inte gör något eftersom jag tänkte täckodla).
• Nästa steg är att gräva ett dike direkt bredvid det första diket, och skyffla över materialet ur det på stallgödslet i första diket.
• Så fortsätter man på det viset ända till slutet av området/odlingslådan, och i sista diket sätter man materialet ur det första diket (det du har i skottkärran).

På det här viset har du vänt på hela området/odlingslådan och dessutom gödslat botten så att växternas rötter söker sig neråt när de etablerar sig, och får i sig näring.

Jag har inte sått ännu, bara av den enkla orsaken att jag inte har hunnit riktigt. Men för att inte jorden i mina nygödslade odlingslådor ska torka upp eller att ogräs ska hinna ta sig dit på något sätt, så har jag satt halm direkt på myllan. Halm är egentligen ett för otätt material att täcka med, men så här tillfälligt tror jag det duger bra.

Odlingslådorna byggde vi förra våren.

En skiss över vad som ska odlas var i år.

Vi har 9 odlingslådor och ännu en tionde som ska tas i bruk nu när Daniel lyckats gräva bort en stubbe från området. Det är väldigt mycket jord att vända, och min stackars otränade rygg tål inte hur mycket grävande som helst samma dag, därför går det väldigt långsamt. Men av förra årets erfarenhet vet jag att det inte gör något om man är lite sent igång med trädgårdslandet, det hinns antagligen ändå. Och i värsta fall finns det ju både fiberduk och varmbänkar att ta till.

Förra veckan (typ) sådde jag lite bladgrönsaker i växthuset. Jag kunde ha sått mycket tidigare, men på något vis känns det alltid som att det är för tidigt och för kallt, men så mittiallt börjar det kännas för sent bara för att det blir varmt. Hängde ni med där? Jag tänkte iallafall att vi kanske kunde få lite grödor att äta lite fortare om de blir sådda i växthuset där det är lite mer jämnvarmt än på utsidan.

Nu har spenaten brakat iväg på några dagar, så nog blir det spenatsoppa ännu om några veckor! Annat jag sådde var sallat och salladslök. Och tydligen också havre i samband med att jag använde stallgödsel i botten av bädden ;)

Som ni ser har vi haft lite översvämning i samband med något av de här intensiva regnen vi har haft de senaste veckorna. Men det rinner undan realtivt fort ändå.

Fläderblomssaft är den allra godaste saften tycker jag (tillsammans med hemlagad bärsaft förstås), och speciellt gott är det att blanda i lite koncentrat i bubbelvatten, så får man nästan en lite lyxig dryck att svepa.

Nå, min moster har en fläderbärsbuske (inte druvfläder) som jag alltid varit lite avis på. Vem vill inte ha en fläder liksom?! Nu i år kände jag att jag har tillräckligt mycket skinn på benen för att våga ta sticklingar och på så vis försöka få en egen fläder. Det ska tydligen inte alls vara svårt om man ska lita på olika googleresultat (vanligtvis försöker jag undvika att googla sådana saker eftersom de flesta svar gäller sverige, som i södra delen har ett helt annat klimat än här), men eftersom min moster ju har lyckats få sin fläderstickling (härstammar från sverige) att bli en hel buske så måste väl jag också lyckas kan jag tycka!Jag har faktiskt en fläder från förr, en sambucus nigra ´black lace´, men den är så yttepytte ännu, och har dessutom förlorat ett par kvistar åt kölden nu i vinter, så den täcks jag inte ta blommor från för att göra saft. Egentligen borde jag kanske flytta den till ett lite mer skyddat ställe för där den står nu så står den mest bara och trampar.

Den som min moster fick sin fläder av, har sagt att det bara är att stoppa ner sticklingar i fuktig jord och sätta en påse över som “växthus”, men nu råkar jag ha ett växthus, så jag skippade påsen och låter dem stå där istället. Så får vi se hur det går!

Och för allt i världen, ÄT INTE DRUVFLÄDER!!!