Vår bästa värphöna heter Freja. En stor ljusgrå tant med lite mjukare fjädrar än de andra. Hon är dessutom en riktig famnhöna som kommer emot när man kommer in i hönshuset, och sedan bara svansar kring ens fötter.
Den perfekta selfie-partnern alltså.
Jag känner mig nästan lite evil när jag blåser ur innehållet ur hönsens egna ägg, fyller dem med senap och sätter tillbaks dem i värpredet. Men se hönsen får skylla sig själva när de pickar sönder äggen och äter upp skalet.
Att man ska göra så här när hönsen hackar sönder sina ägg, berättade Anna för mig på senaste REKO-träffen. Vet ni, jag tror att det funkar!! Visserligen hade jag ganska bra koll på dem idag, och kunde plocka in äggen vartefter jag såg hönsen hoppa ut ur värpredet, men senapsäggen var sönderpickade, men skalet fanns iallafall kvar nu.
Bakslag, eller takatalvi. Det hör till våren, men för mig kom den bara ivägen för hönsgårdsbygget. Hönshuset är förstås färdigt nu när chicksen redan har flyttat in, men hönsgården ska ännu byggas (märkligt hur allt börjar gå så långsamt när man har barn), och framför allt ska galler grävas ner. Och att gräva nu när det är snö, är inte det enklaste. Idag byggde jag istället en ny gallerdörr till hönshuset. En som är lite stadigare och klarar lite mer tyngd utan att vridas.
Men. Snödroppar ska väl typ vara i snö ändå.
Nu har vi utökat husdjursbeståndet här på gården. Från att bara ha haft två katter har vi numera också fem fina höns!
På lördag fick Daniel ha egentid med barnen medan mamma i huset lekte byggare Bob i uthuset. Redan i högstadiet när man skulle fundera över yrkesval hade jag gärna utbildat mig inom byggbranschen, men jag hade nog inte riktigt modet som krävs för att välja något så mansdominerat, så då blev det gymnasiet istället. Nu passar det bra att plocka fram det där byggar-intresset, för om jag ska vänta på att ingenjören ska räkna, mäta och fundera, så hade vi inte kunnat ta höns ännu på några år. Däremot kan en ingenjör bra byta blöjor och mätta magar .
Här har vi då mina nya flickkompisar. Jag valde förstås mycket på färg och form, och ville ha en snygg färgskala med stora höns, och som tur var fanns det många att välja bland! Låt mig presentera.
Svart-Ester, Spräcklig-Prillan, Grå-Freja, brun-Agda och beige-Leila.
Vi hade verkligen inte förväntat oss några än ännu på bra många dagar, men Ester och Freja trängdes i det ena värpredet, och sedan fanns de två ägg att plocka. Svarta Ester värper tydligen bruna ägg, medan ljusgråa Freja har lite större, gröna.
För mig är hönsen en investering på många sätt. Förstås ska de täcka en stor del av äggkonsumtionen, men förutom det producerar de också finfin gödsel för trädgården. Och för att kunna producera både ägg och gödning, behövs mat. Matrester av alla de slag finns det gott om med två småbarn i huset, och samtidigt slipper vi ganska mycket skräp som annars skulle fylla soptunnan. Nu förstår ni varför de här chicksen är en investering för oss. Ett steg i rätt riktning när det gäller självförsörjning, en hållbar livsstil och miljötänk.
Enligt alla världens väderappar ska regna hela eftermiddagen, och vi därför går ut i solskenet på förmiddagen istället. Idag alltså. Och vilket flow!! Vi spenderade 4 timmar utomhus, i varm vind och behagligt solsken, och ville egentligen inte gå in igen. Men blir ett barn trött så snubblar det väldigt mycket, och gråter.
På de där många timmarna spikade jag väldigt spontant ihop ett värprede åt hönsen (2h, det blev bara mer och mer avancerat), spikade upp det i hönshuset, staplade halmbalar, och städade lite i samma hönshus. Duktigt av mig att lyckats med allt det samtidigt som det gäller att hålla koll på en tvååring.
Tillbaka till värpredet.
Tadaa!!
Jag ska avslöja min stora hemlighet, det är inte alls i närheten lika rakt som det ser ut att vara, och det är frontbrädernas förtjänst! Högra och vänstra sidan skiljer antagligen about 3cm på höjden pga en liten miss i byggstadiet (månne det kunde bero på ett av tusen avbrott en tvååring såg till att jag fick?), men jag tror inte hönsen bryr sig om ifall värpredets tak är snett ändå. De saknas ännu en sittpinne framför redet, och en spång så de lättare kommer sig dit. I något skede ska fönstret bytas ut till ett större också, för mera ljusinsläpp, men det blir ett projekt en annan dag.
Den där stora klossen på golvet är första värpredet jag byggde… Men eftersom stommen är en gammal skrivbordshurts blev det en väldigt tung historia. Det kan hända att kaninen får det som koja istället. Jag hoppas att det ska gå att ha vår kanin tillsammans med hönsen, men om det int lyckas får hon bo i en bur inne i hönshuset på vintern och ha en sommarbur att flytta ut till sedan.
Imorgon ska hönshuset färdigställas med sittpinnar, spån på golvet, matkoppar, lampa, och skyddsbräder runt väggarna (stockarna är inte de bästa överallt). Enligt väderappen blir det väl både regn och snö, så då är det ju tur att vi får vara under tak. Eller jag, Daniel brukar få ta hand om barnen.
Så länge vi väntar ut den här låtsasvåren (njuter av den gör vi ändå) och att säsongen ska komma igång så gör vi sånt här.
Bygger hönsgård. Om planerna klickar så hämtar vi hem fjäderfäna på söndag, och den här kvinnan är minsann exalterad! Tänk! Egna hönor!!
Det kom ett paket med fyra spännande böcker på posten.
Kompostering suger jag på så det vill jag absolut lära mig mer om (Tips! Sunds trädgård ordnar komposteringskurs den 16 april! Dessutom har de nu bokashi i sitt sortiment!!) eftersom det i princip är trädgårdens hjärta.
Rätt ur jorden tipsade Nina mig om, och det är faktiskt en såndär ”bra att ha, skit att vara utan-bok”. Där hittar man bland annat hur hög avkastning det är på ett visst antal kvm grönsaker så man vet hur mycket man ska planera in att odla.
Trädgårdshjälpen var ett misstag, och den tror jag inte att jag har så mycket nytta av. Däremot verkar rekoguiden väldigt reko! Fina bilder och bra tankeställare till hur man konsumerar råmaterial och annat som tär på miljön.
Plockepinn med ”kalvskitobären”… Ja eller måbär om man ska vara lite mer korrekt.
Jag har svårt att bara beskära min måbärshäck utan att ta tillvara på kvistarna efteråt när jag vet hur enkla de är att rota och skapa en ny måbärsbuske av. Just nu har jag en helt odlingslåda med små pinnar som sticker upp ur jorden (från förra säsongen, och de har numera rötter. Leon har kollat), två krukor med färdigt rotade plantor och här inne har jag också två plastlådor fulla med pinnar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla de här exemplaren, men något hittar jag väl säkert på.
Hade jag vetat hur enkla de är att rota (ta en pinne, stoppa ner i jorden.) hade jag klippt från vilda exemplar istället för att köpa färdiga plantor.
Tips. Vill du ha en fin och snabbväxande häck, köp måbär.
Det måste ju bero på mitt yrke och mitt intresse för trädgård, som jag är så förtjust i frön av alla de slag. Ni vet nu på våren när man köper sina fröpåsar och planerar sina sådder. Hur man varje dag navar och sorterar och väntar. Den eviga väntan på att jorden ska reda sig så man kan så.
I burken på bilden är det faktiskt inga grönsaksfrön till landet, utan helt vanliga chiafrön. Har ni testat ha dem i handen? De är alldeles runda och släta, så iallafall jag har svårt att sätta tillbakas dem igen.
För en vecka sedan plockade jag in en bukett pinnar i köket. Pinnarna är åvslappet från trimningen av måbärshäcken, och ska förhoppningsvis få rötter och kunna planteras ut.
Men först ska de få ge njutning inomhus! Nu redan har bladknopparna spruckit och är fina ljusgröna små skönheter.
Det är nästan lite väl nära vår-överdos skulle man kunna säga.