Titta, den första rabarbern i år! Och det en helt makalös smak i den lilla späda saken som sträckt sig uppåt under en stor kruka. Jag har läst om det på många ställen, att man ska ställa en hink/kruka över rabarbern för att få tidig skörd, men så krävs det en ganska stor kruka åt stora plantor. Förra året planterade jag en by liten rabarber vid växthuset, så nu passade jag på när krukorna räckte till.
Många gånger har jag försökt starta upp en kompost, men lika många gånger har det slutat med att intresset slocknat eller projektet misslyckats. Men i år har jag bestämt mig för att det SKA gå.
För att luckas måste man ha kunskap, och jag har svårt att läsa in mig på ett ämne på egen hand, och det trots att det är intressant. Tur för mig att Sunds trädgård ordnade komposteringskurs nu ikväll, så fick jag infon levererad precis så som jag vill ha det. Nu vet jag precis hur jag ska göra för att lyckas! Bara en sån sak gör en trädgårdsentusiast varm i hjärtat.
Här är beviset på hur tam den här famnhönan Freja egentligen är.
Och ja, jag var nervös över att få något i ansiktet.
I fem år har de här båglösa grejerna hängt mig på näsan. Fem år innebär en massa revor i glasen, och dessutom är de så missfärgade att det ser ut som om jag suttit i ett nikotin-rökfyllt rum i flera år. De GÅR inte att få rena längre, så jag går ständigt runt i en slags dimma.
Nu är det dags för förnyelse. Syncenter här i stan är fenomenala på kundservice och väldigt duktiga på att hitta rätt bågar, så liksom alla tidigare gånger jag har köpt glasögon, så gick jag dit. Efter mååånga prövade bågar finns det tre alternativ kvar.
Säg din åsikt! Vilka?
Jag sitter här i soffan med det här i handen, och funderar.
Hållbar livsstil tänkte jag, och på hur svårt det är att loppishandla samtidigt som jag gärna skulle undvika random plastgrejer. Leon intresserar sig väldigt mycket för djur och jag tror att han skulle uppskatta sånadär små bondgårdsdjur att leka med… Sådana finns säkert begagnade hur mycket som helst, men ska man ha mindre gifter i måste man ändå köpa nytt. Ja ni fattar, det känns lite som pest eller kolera.
Oj så länge sedan det hänt någonting här på trädgårdsbloggen (iminsagarden.wordpress.com för den som läser på andra bloggen). Men desto mera har det hänt på gården. Det känns nästan som att “gården” är en bättre benämning sedan vi har fler djur än en kanin på utsidan av huset.
Vi har sysslat med hönshuset så mycket vi har hunnit. Chicksen började hacka sönder sina ägg, så vi tyckte det kanske var bäst att få färdigt hönshagen så fort som möjligt, IFALL det skulle ha berott på tristess. Som första hjälp testade jag ge mer kalk och protein i form av maskar, äggrättsrester och äggskal. Och det tycks ha funkat!! För två dagar sedan började också Leila värpa, så nu har vi fått BINGO i ägg sedan dess.
Igår kunde vi äntligen förklara hönshagen färdig, och chicksen kunde spendera eftermiddagen i solskenet.
I torsdags blåste dörren till hönshagen (den var inte fastsatt då ännu) ner i huvudet på mig, så jag har haft “byggförbud” i helgen. Istället har min man fått klättra och göra det tyngre arbetet, så har jag hållit ögonen på barnen. Jag har inte kunnat mig hålla ifrån hammaren helt, utan snickrat lite småsaker som tuppstegar och en liten dörr till utgången.
Vi har gjort allt så enkelt som som möjligt, utan att det för det skulle bli ett slarvbygge. Vi har återanvänt mycket, och egentligen bara köpt haspar, galler och byggplast, så det blev ändå en rätt förmånlig historia mot vad det hade blivitom vi till exempel hade behövt köpa nytt virke. Taket sparar vi till nästa år eftersom det blir en väldigt stor summa för genomskinligt terasstak (det heter säkert inte så, men ni förstår kanske vad jag menar). Istället stansade vi fast vanlig byggplast för priset av en HALV takskiva. Men överlag så är jag väldigt nöjd över att ha kunnat använda befintligt material så långt som vi gjorde!
Avslutningsvis får ni en hönsselfie. Det här är min famnhöna Freja som väldigt gärna vill bli upplockad och få sitta i famnen en stund.
Det här med höns är väldigt roligt måste jag säga!
Tvättmaskinen är laddad och borde ha färdigt tvättat när vi stiger upp imorgon. Med andra ord har helgens befrielse från hushållsgörat nått sin slutdestination, och måndagmorgon i antågande.
Men håll med om att vädret de senaste dagarna har varit ganska fantastiskt!!
Min man har också varit fantastiskt och lagat färdigt hönshagen på den högre höjden, dit jag ogärna klättrar. Dessutom har olyckan med dörren i huvudet gett mig huvudvärk ( från nacken), och läkarn tyckte att jag kunde ta det lugnare i helgen.
Nu är jag så trött så jag nästan sover redan, men iaf hönsgården ska ni få se så småningom.
Trevlig start på veckan nu bara!
Historien återberättas
1992 (som ni kan utläsa från det fina klockradio-orange datumstämplet), jag och min kompis på dagklubbens utklädningsdag.
2015, bara 23 år senare, katten med de röda tossornas egna kattunge.
Dräkterna är sydda samtidigt, men den Leon har är en storlek mindre än den jag har på bild, och ursprungligen min brors. Jag vet faktiskt inte i vilket skede min dräkt försvann (eller mer sannolikt blev uppanvänd), men det är inte bara en eller två av släktens barn som har växt upp i dem.
Idag kunde det ha gått väldigt illa, men som tur var det mitt huvud, och inte Leons, som tog emot den stora tunga dörren som blåste omkull.
Och sakeli så sjukt det tog!!
Nu sitter jag här med bula i huvudet, sjuk nacke och så är jag trött som bara den. imorgon ska jag visa mitt stackars huvud för en doktor tänkte jag.