En hemmamammas trumfkort kan exempelvis vara att smita i väg ut på kvällen, gömma sig i växthuset, och inte ha en endaste gnutta dåligt samvete över det. Man behöver egentid, och vad egentid innebär förstår jag nu med två småbarn att umgås med hela dagarna.

    Fönsterhyllorna i köket dignar av diverse plantor som bönar och ber om större krukor.  Pumpan och druvgurkan vågade jag lägga i växthuset medan bönorna snällt får vänta ännu. Så passade jag på att äta superfärsk spenat direkt ur växthuset. Nu minns jag inte exakt när jag sådde där, men spenat gror snabbt och blir också skördeklsr fort, så det är verkligen en gröda jag rekommenderar!

Sallaten på bild här ovanför är rotklumpen som lämnat när vi har köpt kruksallat i butiken. Den är eko, så det känns väldigt bra att kunna få ännu lite mer skörd ur den, och inte bara slänga i den svarta roskisen.

  Och titta!! Vi har kompostmaterial i vår kompost!! Det är halm ur hönshuset som jag blandat upp med trädgårdsavfall från våren, så nu är den första delen av komposten snart full.

  Ah! Älskar vår trädgård!!! Så är jag väldigt glad åt vårt äppelträd ‘valkealan syys’ som blommar för första gången efter att ha stått och växt i 4 år. 

  Ni känner ju Lotta vid det här laget, hela flockens stora hackkyckling. Redan tidigare visade hon tecken på att vilja ruva, men det gjorde de andra damerna sura och Lotta hade svårt att få ro att ligga. Nu igen är hon ruvsugen, och jag tänkte att eftersom hon är lägst i rang i flocken så borde hon kanske få ruva fram lite egna kycklingar för att få lite status och bättre självkänsla.

För att få henne att ruva där jag vill att hon ska ruva (inne i hönshuset och inte i hagen), lurade jag henne lite. Jag ställde in ett värprede med träägg i en hundbur (som är lätt att bära), och ställde hela buren på platsen där Lotta tydligen helst vill ruva. Som förväntat gick hon in i redet och lade sig att ruva, och då kunde jag bara stänga buren och lyfta in den i hönshuset. Nu borde jag bara få tag i befruktade ägg åt henne att ruva på, trääggen lär det då inte komma några kycklingar ur.

Min stora talang är att hitta fyrklöver. Jag behöver inte ens anstränga mig längre utan ser dem i diket när jag springer förbi, under utebordet när jag tappat något vid villan, där jag sätter ner min fot, och så vidare… Ett riktigt partytrick!

Oj vet ni det är inte bara att slänga in några höns i uthuset och tro att allt löser sig! Här är statusen för vårt hönshus.

Märta har sina 8 kycklingar (3 blandisar 2 veckor gamla +5 dvärgcochiner 3 veckor gamla). Prillan har sina 4 blandiskycklingar som är 4 veckor, Men skulle helst vilja gå utomhus dagtid och sitta på pinnarna på natten. Florens ruvar på 2 Sussex-ägg som jag inte ens vet om det finns något levande i (dag 19/21 idag). Lotta försöker nu som då ruva lite halvhjärtat på nyvärpta ägg. Leila är halt och ligger mest i ett hörn. Agda är den enda som bara är höna. Alla hackar på Lotta. Märta är skitförbannad på Prillan och hennes kycklingar utan orsak, så för att hon inte ska behöva jaga och picka på dem får Märta + kycklingar bo i en rävbur.

Det är precis så omständigt som det låter. För att få lite ordning bland de här damerna hämtar vi hem en tupp imorgon. Där kommer nästa problem. Tuppen är en brahma och väldigt stor, så det betyder att om någon av dvärgcochin-kycklingarna är hönor, så kommer tuppen bokstavligen att krossa dem vid parning. Eftersom jag föredrar stora höns så får dvärgcochinerna ge vika, så om någon är intresserad av dvärgcochiner finns det 5 stycken här (2 av dem är färgen röd porslin, googla, en tredje är tupp).

Förhoppningarna är alltså att en tupp kunde få den här splittrade flocken att bli lite mer samlad. Farhågorna är att herremannen har för mycket oljud och vi blir stridande med alla grannarna. Kravet från miljöverket är ändå bara att det ska gå att stänga in tuppen till natten. Men jag hoppas ändå att det funkar, jag menar, det finns ju hundar som har mycket ljud också.

För några veckor sedan skickade vi in en anmälan om att få ha 15 höns, så är vi på den säkra sidan iaf. Hur många vi sist och slutligen tänker ha vet vi inte.

Vi har en gräsmatta som torkar upp väldigt sent på våren, och i år känns det nästan som att den aldrig tänkte bli så torr att vi kan slänga ut en chill-filt och njuta. Speciellt med tanke på att Milea ännu bara befinner sig på mage så vore det trevligt med lite gräs att lära sig krypa på. När jag tycker att hon fått sitta i vagnen tillräckligt länge tar vi till en nödlösning och breder ut en filt på antingen terassen, eller som här, på gruset. 

   Och tur var väl det! Titta nu en sån jättetrevlig vinkel jag hittade av gården!! En vinkling som jag aldrig förut ens har tänkt på. Sedan i sommar gissar jag att det ser ännu härligare ut med frodiga perenner, lövtäckta träd och humlebeklätt uthus. 

Fast nja, det är väl ändå nu som det är som bäst ändå. Fastän det är så hiskeligt blåsigt!

För några veckor sedan bjöd jag hem ett gäng trädgårdsnördar för att få prata med likasinnade över en kaffekopp. Ikväll gjorde vi det igen, men den här gången hos en annan Sandra. 

Sandras trädgård är full av inspiration, och jag skulle gott kunna krypa runt med kameran i högsta hugg hur länge som helst! Det finns liksom ingen ände på hur många spännande vinklar man kan hitta. Och då är det bara början av juni!! Föreställ er hur fantastiskt det blir mot slutet av månaden!!

Dessutom fick vi veta hur gott te det blir av pepparmynta-blad. Vilken tur att Sandra hade en sån mängd pepparmynta, att vi fick med oss en liten bit hem.

Igår när det var sådan fantastiskt fin kvällssol, klippte jag gräset hos grannen (den som inte är min bror). Det är sånt man gör när man gett sig in på att täckodla, men har för liten gräsmatta så ens eget gräsklipp inte räcker till. Grannhuset står tomt, så det är ingen annan som klipper för tillfället, och gräsklipp är alldeles för värdefullt för att lämnas åt sitt öde.

Men det är tungt att klippa med en gammaldags handklippare, specielltnär gräset fått växa fritt hittills i år.

Mer om hur täckodlingen framskrider i ett senare skede.