Jo jag lovar, jag är utbildad florist! Men det är väl som med skomakarens barn, det här med mina stackars krukväxter som inte får vatten.
snark
Surprise me
Bönstjälken
Överlevnadsstrategi
Ett tips om något viktigt
En ålar omkring med ryggsäck på ryggen, och en tittar på Mumin på finska, och vägrar ta tutten ur munnen. Det är SÅ skönt att veta att det är 4 månader till nästa holter-undersökning ,ja om nu det inte finns något anmärkningsvärt på den pågående undersökningen, och att det med lite tur kan vara den sista på länge.
Så tycker jag att ni ska läsa Maricas inlägg om hur man uppför sig mot sjuka och deras anhöriga, oavsett om personen i fråga har fabrys, utmattningsdepression, eller diabetes.
Värdefull egentid
En hemmamammas trumfkort kan exempelvis vara att smita i väg ut på kvällen, gömma sig i växthuset, och inte ha en endaste gnutta dåligt samvete över det. Man behöver egentid, och vad egentid innebär förstår jag nu med två småbarn att umgås med hela dagarna.
Fönsterhyllorna i köket dignar av diverse plantor som bönar och ber om större krukor. Pumpan och druvgurkan vågade jag lägga i växthuset medan bönorna snällt får vänta ännu. Så passade jag på att äta superfärsk spenat direkt ur växthuset. Nu minns jag inte exakt när jag sådde där, men spenat gror snabbt och blir också skördeklsr fort, så det är verkligen en gröda jag rekommenderar!
Sallaten på bild här ovanför är rotklumpen som lämnat när vi har köpt kruksallat i butiken. Den är eko, så det känns väldigt bra att kunna få ännu lite mer skörd ur den, och inte bara slänga i den svarta roskisen.
Och titta!! Vi har kompostmaterial i vår kompost!! Det är halm ur hönshuset som jag blandat upp med trädgårdsavfall från våren, så nu är den första delen av komposten snart full.
Ah! Älskar vår trädgård!!! Så är jag väldigt glad åt vårt äppelträd ‘valkealan syys’ som blommar för första gången efter att ha stått och växt i 4 år.
en till ruvsugen
Ni känner ju Lotta vid det här laget, hela flockens stora hackkyckling. Redan tidigare visade hon tecken på att vilja ruva, men det gjorde de andra damerna sura och Lotta hade svårt att få ro att ligga. Nu igen är hon ruvsugen, och jag tänkte att eftersom hon är lägst i rang i flocken så borde hon kanske få ruva fram lite egna kycklingar för att få lite status och bättre självkänsla.
För att få henne att ruva där jag vill att hon ska ruva (inne i hönshuset och inte i hagen), lurade jag henne lite. Jag ställde in ett värprede med träägg i en hundbur (som är lätt att bära), och ställde hela buren på platsen där Lotta tydligen helst vill ruva. Som förväntat gick hon in i redet och lade sig att ruva, och då kunde jag bara stänga buren och lyfta in den i hönshuset. Nu borde jag bara få tag i befruktade ägg åt henne att ruva på, trääggen lär det då inte komma några kycklingar ur.
gnäll deluxe
Vi tittade på hela kändissverige bakar ikväll och både jag och Daniel blev sugna på kanelbullar (vilken tur att pirkkas kanelbullar nästan smakar som hembakade). Är man inte van med söta bakverk så är man rätt så sockerstinn efter två bullar (som man nästan paniktrottar in i munnen). Bara så ni vejt.
Efter bullarna och det andra avsnittet av chasing shadows (en miniserie jag icke rekommenderar) kom ångesten över att jag i min förvirring lovat en årvas-resa imorgon. Det fastän jag vet att jag behöver få ha en av helgdagarna i egen takt här hemma om jag ska orka inkommande vecka. Igårkväll åt vi souvlaki vid mamma och mussis, och idag spenderade vi hela eftermiddagen med skruvdragaren på samma ställe. Mamma fick ett Utekök av oss barn till 50-årsdagen i mars, och nu börjar det faktiskt se ut som ett Utekök också (vi väntar ivrigt på invigningen!).
Så nu känns det som om hela helgen har/kommer att spenderas på fääland fot, och nästa vecka fortsätter likadant med en Vasa-resa på måndag, en gräsänke-dag på onsdag och ett besök till Diabetesmottagningen på torsdag. Ja, så ni förstår att chansen för stt jag kommer med till årvas är ganska liten om jag ska orka hela nästa vecka.