Vår söndagsutflykt gick till stadens brandstation för att titta på ”iuiui”, brandbilarna. Praktiskt att mommo har så intressant arbete så att Leon vill hälsa på, och till och med blir ledsen när vi måste hem (det är inte särskilt praktiskt förstås). Så, nu har vi suttit i alla brandbilarna och ambulanserna, ungefär en minut per bil…
Jag minns från när vi var små och hälsade på mamma i arbetet att det alltid blev brandalarm då när vi var där, och på den tiden var det inga diskreta ljud som gjorde folket uppmärksamma på vad som hände i stan. Kanske det är därför som jag alltid har varit lite nervös över brandalarm och brandstationen.