Så hade vi Mileas dop bakom oss -äntligen! Får jag säga, för trots att jag inte har stressat alls över tillställandet så är det ändå påfrestande för psyket.
Hur som helst hade vi en fin fest med bara de 40 närmaste (oskojat är vi då tighta i min släkt att vi är minst 30).

För alla som har ett dop framför sig, hur framtida det än är, minns mina ord. Ha festen i församlingshemmet! Fu slipper städa. Du behöver inte plocka fram extra stolar och släpa in trädgårdsbordet. Du behöver inte diska efteråt och så har man någon som kokar kaffet och ser till att kakorna och kaffemjölken/grädden inte tar slut på bordet. Och det bästa av allt är att det oftast är så mycket större ytor att röra sig på. Här i Nykaabi är det nytt och fräscht, och vi hade tillgång till både dagklubben och ungdomsutrymmet (vi hade dopet i det senare eftersom det kändes mindre stelt än i stora salen)… Det vill säga att de mindre barnen kunde leka och de yngre vuxna spelade biljard.
Nu blev det tydligen fokus på hur enkelt man som föräldrar slipper undan om man utnyttjar församlingens gästfrihet (det kostar typ 70-80 € för serveringshjälpen).

Den sista bilden i raden här ovanför är årets femgenerationersfoto. Tänk så bra vi har det som fortsättningsvis får ha med Mommi (3 månader ifrån 100 år!) på våra festligheter!

Idag är vi till Vasa för att träffa barnkardiologen från Helsingfors. Kul med intensivt helgprogram -not!

För första gången någonsin blev jag färdig med festfixet redan länge på förhand, så då hann vi med fredsgsmyset trots allt. Mileas dop imorgon kommer att bli en färgsprakande tillställning! Här ovanför får ni ett litet tips som funkar till vad som helst. Linda calluna på en grövre tråd (jag hade aluminiumtråd) och använd till valfritt ändamål. Ni ska få se sedan vad jag gjorde med trådarna.

Vilken tur att vi har barnens mommo när jag själv inre har tålamod för att du babynest och får sjuka axlar av att sticka.

Runt 7:30 idag, när jag redan hade snoozat några gånger, ångrade jag innerligt att jag tackat ja till en rådgivningstid halv 9 på morgonen när jag vet hur svårt vi har att komma oss iväg den tiden.

Så när vi avklarat vägningen (Milea vägde ännu bara 4,87kg) vid rådgivningen och klockan bara visade strax över 9, tog vi morgonkaffet vid mommas och moffins. Klockan gick och vi hann få både lunch eftermiddagskaffe.

Nu väntar vi bara på pappsen så vi får fara till min fammo för att äta kvällsmat. Man kunde säga att vi äter ute idag.

Allas vår Christina, en av de mest kreativa bloggarna, har gjort det igen. Först fick hon hela bloggvärlden att kommentera mera, och nu sprids det gladeligen Dagens känsla-utmaning. Det tackar jag för, så slipper jag själv tänka ut något att skriva om.

Här har ni min känsla för dagen. Det är lite jobbmåndag över den tycker jag. Regnig, hängig och trött. Men det är väldigt tillåtet att känna så om man börjar dagen som klätterställning redan klockan 06.
Sedan har dagen mest bestått av att amma och att baka kardemummakakor till dopet. Men eftersom min mamma har varit här en stor del av dagen uppstod det inga negativa känslor fastän bakningen inte gick som smort och Milea krävt mat oftare än vanligt.

Så är känslan här idag!

Hurra! Nu är framtida födelsedagar räddade!!! Och hur ska jag nu kunna hålla mig från att ge lite fler julklappar åt barnen?!

En eko-webshop på finländsk mark är kanske liite för lättillgänglig för min smala börs!

Det är som en knut på kreativitetsflödet just nu. Jag vet inte hur den har kommit dit eller hur jag ska få bort den. Det spelar ingen roll hur enkla blogginlägg jag försöker mig på så står det bara stilla. Bloggandet är inget livsviktigt måste för mig, snarare en luftkanal i vardagen, eller en hobby som jag kan lägga fokus på för att rymma iväg lite.

Jag hoppas att jag kommer ur den här jobbiga sandgropen snart och fungera som normalt här på näääätet igen.