Helt utan barnkanalen

Det är med stolthet jag presenterar dagen när vi inte hade på Barnkanalen en enda gång! Tänk att den dagen överhuvudtaget existerar för en småbarnsfamilj. Istället för att glo på rorri racerbil, Nicke nyfiken, katten i hatten och allt vad de nu heter har vi bland annat varit med Milea till rådgivningsläkaren. Det är verkligen inte konstigt att så många tyckt att hon växt till sig när vågen visade + 500 g och + 2 cm på längden. På TVÅ veckor!!! Var ska det här sluta?IMG_3961.JPGIMG_3965.JPG

När man kommer hem från rådgivningen lite senare än vad man tänkt, ungefär 13-tiden och ännu inte ätit lunch så blir det vad det blir. Jag åt äggsmör medan Lenni nöjde sig med ett mättande mellanmål. Vispad grädde (utan socker förstås) som man vänder tillsammans med Granholms bärsmoothie (inget annat än bär), äckligt gott! Vågar jag erkänna att Leon och jag delade på 2dl grädde och en halv smoothie?!
IMG_3957.JPGIMG_3956.JPG
Så fick vi Evelina på kaffebesök också. Jag kan inte koka gott kaffe för färre en två personer, så får jag inte hitlurat någon på eftermiddagen så lämnar det en kopp… Och sånt slöseri tycker vi inte om. För närvarande roar vi oss med appen ”crazy helium booth” inom familjen, och det är verkligen crazy (Hint hint!)!! Bara så ni förstår vad Leon och Evelina håller på med på bilden.

Här ovanför ser ni också dagens medicin-min a’la Milea. Jag hann tyvärr inte fånga duckface-minen, men ni kan ju föreställa er!

Nå, det var dagens rapport från Källbacken. Nu ska jag strax iväg med lite släktingar och överrasknings-sjunga för min moffa som blir 80 år imorgon!

Väggbygget blev till annat

IMG_3928.JPG
Så här var det.
Vi gick upp på vinden hela familjen för att starta väggbygget i Leons blivande rum. Men så blev det inte.

Istället får Lenni hela det stora rummet som sitt, och så bygger vi bort det där löjligt onödiga utrymmet utanför till förråd istället. Jaja, det blir säkert mycket bättre tror jag (frun i huset, optimisten och den som sitter och tittar på), med inbyggt skrivbord med hyllor för räkningsmappar.

Äckelskåpet

IMG_3920.JPG
Man borde egentligen få en medalj om man kommer på att tvätta ur micron en tisdagsförmiddag. Jag har förhalat microtvätten i evigheter bara för att jag avskyr såna där småskrymslen som hörn och sånt.

Nu räknar jag med att det är en evighet till nästa gång jag behöver skrubba bort matresterna därifrån.

Om man räckte till sig själv också

IMG_3870.JPG
Att stå i morgonrock och vagga vagnen över kökströskeln med en kaffekopp i handen har jag testat på idag, så jag känner att det är hårt på gång. Så nu väntar jag bara med spänning på den dagen när jag vänjer mig vid att vara tvåbarnsmamma, som riktigt på riktigt.

Jag känner mig fortfarande så begränsad med mitt korta tålamod, en stundom otröstlig baby och busande storebror. Ogärna går jag ut, för då måste vi ta kampen med ytterkläderna och sedan får jag springa runt och jaga pojkvaskern. Jag skulle vilja baka ett bröd, men hur gör man det? För att inte tala om hur trevligt det vore att kunna hälsa på folk utan att hela tiden vakta Leon med magneter till händer.

Idag gick jag faktiskt till stan med syskonvagnen för första gången, men så hade jag ju mommo med som moraliskt stöd och springflicka när Leon lade i växeln, så det gick smärtfritt ändå.

Imorgon tänkte jag kanske baka det där brödet.

På tumis

IMG_3738.JPGIMG_3739.JPGIMG_3740.JPGIMG_3741.JPG
Tänk att det blev mycket mindre surfande och inget bloggande alls idag när jag bara hade hälften så många barn här hemma än vad jag brukar. Mommo kom hit direkt från morgonen och tog med sig Leon hem till sig. Leon var nöjd över att få uppmärksamhet. Mommo var nöjd över att få umgås med barnbarnet. Och jag var nöjd över att få vara på tumis med lillfröken.

Är man ensam hemma med en femveckors-baby en dag kan man till exempel titta på 6 avsnitt av danska serien Dicte. Nu ikväll var jag nästan tvungen att titta på de 2 sista bara för att det är så spännande.

När det närmade sig middagstid gick vi iväg till mommos på andra sidan stan. Vi hade blivit erbjudna tacougnsomelett. Och det är inget man tackar nej till.

Nu halvsover jag redan, så det är bäst att jag fortsätter med det.